Så blev jämställdhetsarbetet framgångsrikt i Demokratiska republiken Kongo

Att engagera både män och kvinnor i jämställdhetsarbetet är viktigt för att få med alla på tåget. En manlig klubbmedlem från byn Upendo säger:

– Tidigare trodde vi att det här arbetet bara var för kvinnor, säger han och syftar på allt det arbete som kvinnorna traditionellt har gjort på landsbygden i DR Kongo: hushållsarbete, samla ved och arbeta på fälten.

– I dag ska jag plocka kassava och skölja den i vatten. Genom att vi män följer med kvinnorna ute på fälten ökar också säkerheten för kvinnor som annars går ut helt ensamma, fortsätter han.

Under de första 18 månaderna får klubbarna stöd från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO och den lokala partnerorganisationen. I provinsen Tanganyika är det Ligue anti chômage (LAC) och Action Contre la Détérioration (ACD) som är partner.

Stödet består av ledning, utbildning och teknisk support. De får även hjälp att samarbeta med de lokala myndigheterna. Efter inledningsfasen är de helt självgående.

Dialog, kunskapsutbyte och jämställdhet mellan könen är basen för klubbarna. Och här får kvinnor stöd i att öka sitt inflytande i lokalsamhället. Många kvinnliga medlemmar har kunnat förbättra sin försörjning eller få en beslutsfattande position i lokalsamhället – allt tack vare det lokala arbetet i Dimitraklubbarna.

Ett centralt verktyg är radion. En solcellsdriven men också uppvevningsbar radio som är ett nav i kommunikationen med medlemmar och mellan klubbar. Några klubbmedlemmar ansvarar för att sända ut information via radio till medlemmarna, i samarbete med en lokal radiostation. Olika klubbar delar också kunskap med varandra.

Klubbarna handlar inte enbart om jämställdhet. Huvudsyftet är det fredsbevarande arbetet. I Tanganyika-distriktet i center-norr lever folkgruppen Twa sida vid sida med jordbrukare, Bantufolk. Twa är en marginaliserad grupp som länge nekades rättigheter som att äga land, tillgång till grundläggande samhällsservice och möjlighet att delta i beslutsfattande.

2014 hamnade Twa och bantu i en väpnad konflikt om naturresurser. Konflikten återuppstår ofta i samband med att det är dags att skörda. Den här konflikten har lett till rädsla och misstro, men Dimitraklubbarna har bidragit till att öka tilliten. I de byar där både Bantu och Twa lever, deltar alltid representanter från båda grupperna i klubben. Och i många projekt jobbar de sida vid sida. Det gör klubbarna extra effektiva.

Aster Bashige, som jobbar med Dimitraklubbarna i Demokratiska Republiken Kongo, säger:

– Både Twa och bantubyar har varit med sedan starten av Dimitraklubbarna, där finns medlemmar från båda grupperna. Ingen lämnas utanför.

Dimitraklubbarna är en viktig del i ett större Sida-finansierat projekt som ska förbättra arbetet och lönsamheten för jordbrukare, se faktarutan längre upp. Det gör det lättare att förstå hur namnet har uppstått. Dimitra är nämligen det latinska namnet för Demeter, en fruktbarhets- och skördegudinna i grekisk mytologi.

Kerstin Karlström, samordnare för programmet på Svenska ambassaden i Kinshasa, förklarar:

– Det här projektet visar att man kan skapa ett samspel mellan män och kvinnor, unga och äldre samt etniska grupper om man bygger från grunden och upp. Och om man tillgodoser grundläggande behov samtidigt: i detta fall mat.

Intervjuerna i artikeln har gjorts av FAO.