Olena och Valentyn flydde kriget – nu driver de ekogård

Under både ockupationen och tiden efter avockupationen stannade Olena och Valentyn kvar i sin hemby i Khersonregionen och försökte hålla sin gård vid liv. Men när frontlinjen flyttades närmare och beskjutningen blev allt intensivare gick det inte längre att fortsätta.

– Jag kände mig helt vilsen. Vi ville inte överge vårt hem eller gården. Vi hade överlevt ockupationen och sedan avockupationen och höll på att förbereda oss för att återuppta arbetet när frontlinjen försköts och vår by utsattes för konstant beskjutning, berättar Olena Bielozorenko, ägare av getgården Lymanska Koza.

En attack ledde till en brand som förstörde delar av gårdens utrustning och Valentyn skadades av granatsplitter.

– Efter det hade vi inget annat val än att evakuera. Det svåraste var att flytta djuren, vi vägrade att lämna dem kvar, säger Olena.

Familjen lyckades få med sig alla djur och delar av sin utrustning. I Kievregionen fick de oväntad hjälp. Invånare erbjöd dem att använda en övergiven gård utan kostnad och gav dem dessutom möjlighet att bo i deras egna hus.

– Vår gård är vårt livsverk. Hjälpen gjorde det möjligt för oss att bygga upp verksamheten igen, så vi beslutade att återuppta arbetet.

I dag är verksamheten i gång och efterfrågan på gårdens hantverksmässigt gjorda getost är stabil. Samtidigt finns flera utmaningar som begränsar utvecklingen.

– Det största problemet är bristen på vattenförsörjning. Den minskar vår utrustnings effektivitet, säger Olena. Hon beskriver också hur de återkommande luftangreppen i Kievregionen har påverkat möjligheterna till ekoturism som tidigare varit en viktig del av verksamheten.

Ett ekonomiskt bidrag från Helvetica som finansieras av Sverige genom Sida har nyligen gett familjen möjlighet att ta nästa steg i återuppbyggnaden.

– Det kom precis när vi behövde det. Vår gamla utrustning hade gått sönder och vi hade inte råd att köpa ny. Tack vare bidraget kunde vi snabbt köpa in kvalitetsmaskiner och öka ostproduktionen.

På längre sikt planerar familjen att fortsätta utveckla gården i Kievregionen och effektivisera produktionen ytterligare. Samtidigt finns en stark längtan tillbaka till platsen de tvingades lämna.

– Jag är realistisk, även om det är bitterljuvt. Vi kommer att fortsätta utveckla den här gården. Men jag drömmer om att återvända till vårt hem efter segern och återuppbygga gården där.