Överlevare av krigsbrott i DR Kongo fick rättvisa till slut

Det kunde ha varit en helt vanlig tisdag för Julienne Mbombo. En sådan där dag som i raden av vardagar lätt hade kunnat glömmas bort.

I stället blev den där marsdagen 2017, en dag hon aldrig skulle glömma. Juliennes by Sha Tshikumba i Demokratiska Republiken Kongo (DR Kongo) blev attackerad av en milisstyrka, som försökte tvinga invånare i byn att strida på milisens sida mot regeringens armé. De som vägrade mördades och lemlästades. Byns hus rånades på värdesaker och sattes i brand. Betesdjur dödades.

– Målet med attacken var att rekrytera de unga männen för att kunna få en större styrka att bekämpa regeringsstyrkorna med, berättar Julienne Mbombo.

Själv räddade hon sig undan genom att fly ut i den täta skog som omgärdade byn. Med sig hade hon ett antal barn: en del var hennes egna, andra barnbarn, några var från andra familjer i byn.

Under fyra månader levde de i skogen i rädsla över att komma tillbaka till byn och möta våldet på nytt. Inte för att livet i skogen var särskilt mycket mindre farligt: två av Juliennes barn och två barnbarn dog i djungeln av svält och sjukdomar. När hon väl vågade sig tillbaka till byn visade det sig att ytterligare elva släktingar hade dödats under milisattacken.

Traumat från attacken sitter i:

– Jag har än i dag svårt att sova om nätterna. Det är som att ha en sjukdom man aldrig blir frisk från, berättar Julienne.

DR Kongo är rikt på naturtillgångar, men har haft svårt att utnyttja dem för att stärka landets ekonomi och samhälle. Drygt 70 procent av landets 115 miljoner invånare lever under fattigdomsgränsen.

DR Kongo har också en lång historia av politisk instabilitet både under den belgiska kolonisationen och efter att landet blev självständigt 1960. Då blev den nybildade nationen ofta en bricka i kalla kriget-spelet. Inre strider och konflikter har både präglat och plågat DR Kongo under stora delar av landets moderna existens. Omfattande korruption, bristande infrastruktur och politisk osäkerhet har följt i de ständiga konflikternas spår. 

Under 2015 växte en lågintensiv väpnad konflikt fram i DR Kongos östra delar och spred sig under det följande året också till fredligare regioner av landet, så som till Kananga regionen där byn Sha Tshikumba ligger. I många av dessa strider och attacker utfördes brott mot mänskliga rättigheter. Blodiga massakrer, sexuellt våld och stympningar var inte ovanligt.

Celestin Npiana Nzenbele var ledare för Sha Tshikumba när attacken drabbade byn. Efter att ha fått en varning lyckades också han fly undan milisstyrkan, men Celestins bror fick inte samma varning och när han kom tillbaka möttes han av det fruktansvärda beskedet.

– Min bror torterades till döds av milisstyrkorna, istället för mig. Kroppen lämnades naken och lemlästad vid vägkanten i flera dagar. Huvud, händer och genitalier hade huggits av med machete.

Tårar tränger fram när Celestin berättar vidare. Hans hem rånades också på de diamanter som var hans enda rikedom och de traditionella kläder han ärvt från tidigare generationers ledare och som hade stort affektionsvärde.

– De traditionella kläderna och smyckerna är viktiga i vår kultur. De symboliserar den auktoritet man som byledare besitter. I dag har jag endast denna amulett kvar, säger han sorgset och ser ner på en vacker amulett av snäckor och pärlor som hänger runt hans hals.

– Samtidigt är jag tacksam att jag lever.

Rättssystemet i DR Kongo är både underfinansierat och osjälvständigt: under 10-talet började makthavare alltmer utnyttja det för politiska syften, som en möjlighet att trycka tillbaka opposition.

Många allvarliga brott i landet, inte minst de som bryter mot internationella regler om mänskliga rättigheter, begås också utan att möta rättsliga påföljder, i och med att kunskapen inom rättsväsendet är lågt.

Kombinationen av allt detta bidrar självklart också till att förtroendet för rättsväsendet inte är stor bland den kongolesiska befolkningen.

TRIAL är en organisation som arbetar globalt för att utveckla förmågan hos lokala domstolar att hantera internationella brott mot mänskliga rättigheter, ge rättslig hjälp till offer och driva agendan för mänskliga rättigheter framåt.

I DR Kongo stöds TRIAL av Sverige genom Sida och de har arbetat effektivt för att öka rättvisan i landet sedan 2014. Deras roll är att stödja ett rättsväsende som visserligen finns på plats, men har alltför små resurser och låg kapacitet.

– Med Sveriges stöd har TRIAL bidragit med utbildning i internationell rätt till det Kongolesiska rättsväsendet, finansierat att rättegångar ska kunna göras på plats i byar där övergreppen begåtts, och stöttat byborna genom hela processen, från början till slut, förklarar Kerstin Lindberg Karlström, biståndsråd på svenska ambassaden i DR Kongo.

TRIAL:s process inleds med att lokala samarbetsorganisationer avgör om det inträffade är ett massbrott och dokumenterar händelsen genom att samla in vittnesmål. Därefter tas ärendet upp i domstol.

Med TRIALS hjälp hålls ofta rättegångarna i den by eller ort som drabbats för att offer och vittnen ska finnas på plats och kunna se när rättvisa skipas. Det är bland annat viktigt eftersom förtroendet för det nationella rättssystemet är lågt.  

Julianne och Celestin vittnade båda vid den TRIAL-stödda rättegången 2018 i Sha Tshikumba.

– Jag är tacksam för att rättegången kunde ske här i byn. Det var viktigt att alla byborna fick se de skyldiga få sitt straff, säger Celestin Npiana Nzenbele.

Rättegångens utgång blev bland annat att milisledaren dömdes till livstids fängelse. Även om de traumatiska minnena kommer sitta i för evigt kunde de överlevande invånarna i Sha Tshikumba ändå finna någon slags tröst i att rättvisa skipats. 

– När domen föll uppstod feststämning i byn. Under tre dagar gick vi inte ut och arbetare på fälten. Månaderna efter spred sig ett lugn i byn. Nu känner vi att freden är på riktigt och för första gången på länge kunde vi sova utan att vara rädda, berättar Julianne Mbombo.