Lär sig tackla miljöproblem i gruvor

I Zambia står gruvverksamheten för huvuddelen av landets exportinkomster och är en av de största arbetsgivarna. Felistus Ngulube är miljöinspektör i det zambiska Kopparbältet, och deltar i ett svenskt program för kapacitetsutveckling som höll sina första utbildningsveckor i Malå, Lappland. Sverige har haft en betydande mineralutvinning i flera hundra år och här får deltagarna en överblick av både svensk och internationell gruvnäring.

– Vi har lärt oss otroligt mycket på kursen. Vi har fördjupat vår kunskap i att inspektera gruvverksamhet, fått lära oss mer om hur vi kan analysera vilka olika mineraler som finns i en gruvåder. Hur vi kan jobba för att se vad som kommer in i processen och vad som går ut som avfall när de bryter mineralerna.

I Kopparbältet finns väldiga koppar- och koboltfyndigheter. Där är 65 procent av befolkningen beroende av inkomster från gruvnäringen.

Att vara så beroende av mineralinkomster har varit ett dilemma för landet. Felistus och hennes kollegor har under flera år sett att tungmetaller från gruvavfall rinner ner i vattendrag och förorenar floden Kafue.

Som inspektör har hon befogenhet att stänga ner en gruva och även driva ärenden till åtal.

– Men vi kan inte gå emot regeringens vilja och stänga ner en gruva om detta skulle hota arbetstillfällen och exportinkomster, säger Felistus Ngulube.

– Ibland är det frustrerande. Vi har alla instrument vi behöver, en lagstiftning och regleringar som måste följas men trots detta kan vi ändå inte få gruvbolagen att ta sitt ansvar och ta hand om avfallet utan att förorena miljön.

Det hon tar med sig hem efter programmets första etapp är bättre metoder för att undersöka vad som händer under mineralutvinning. Vad det finns för restavfall och hur miljön kan påverkas den dag en gruva stängs ned.

Kapacitetsutvecklingsprogrammet har som mål att förbättra hanteringen av vatten och avfall från gruvor i låg- och medelinkomstländer. Den inleddes hösten 2018, anordnas av Sveriges geologiska undersökning (SGU), Naturvårdsverket och Luleås tekniska universitet och finansieras av Sida.

En viktig del av kursen är att deltagarna utbyter erfarenheter med kollegor från sitt hemland samt experter från de andra deltagarländerna. Deltagare i den här omgången kommer från Etiopien, Kenya, Tanzania och Zambia.

I Sverige får programdeltagarna besöka aktiva och nedlagda gruvprojekt. De får lära sig från de bästa gruvorna men också om verksamhet som gått fel. De besökte Blaiken och Svärtträsk, två gruvprojekt i Sorsele vars ägare gick i konkurs och lämnade efter sig stora miljöskador som nu lagts på skattebetalarna.

Zewedu Tadesse arbetar för den etiopiska delstaten Oromia med att bedöma nya gruvprojekt och övervaka gruvnäringen. Oromia är med sina 40 miljoner invånare Etiopiens folkrikaste provins.

– Mellan sex och tio miljoner personer är beroende av inkomster från gruvnäringen. De allra flesta arbetar i en småskalig verksamhet som inte följer miljölagstiftning, säger Zewedu Tadesse.

Principen för all gruvverksamhet är att myndigheter ger bolag tillstånd att utvinna malm så att detta kommer samhället till godo. Myndigheter utövar kontroll över avfall och vattenanvändning, och ser till att bolagen betalar skatt enligt de regler som finns.

Men den småskaliga gruvverksamheten bedrivs nästan helt utan reglering eller översyn och är farlig både för dem som arbetar och för dem som bor i närheten.

– Vi har stora miljöproblem från småskalig gruvbrytning. De bryter guld med kvicksilver som förorenar vattnet som deras barn dricker. Deras gruvor förstör jordmånen. Det uppstår också många konflikter med bönder och boskapsskötare, säger Zewedu.

– Jag hade hoppats få råd från kollegor från de andra länderna om hur de har löst problemen med småskalig gruvverksamhet. Men jag upptäckte att de flesta andra länder har precis samma problem som vi har.

Som en del av programmet förankrar och driver deltagarna förändringsprojekt. De identifierar ett problem och arbetar sen fram metoder tillsammans med mentorer och andra aktörer för att skapa en mer hållbar gruvverksamhet.

– Vi har valt att utveckla miljöriktlinjerna i Oromio för att övervaka småskalig gruvverksamhet och förändra de metoder som används för att bryta mineraler. Jag hoppas att vi kan komma på bra sätt att förmå dem att sluta använda miljöfarliga ämnen och arbeta mer säkert, säger Zewedu.

Befrina Igulu, miljöingenjör från Tanzania, jobbade tidigare för ett av de största gruvbolagen i Tanzania. I hennes nuvarande tjänst på statens miljöråd har hon stor nytta av att känna till hur kommersiella gruvbolagen tänker och arbetar. Hon är väldigt nöjd med att det är flera olika myndigheter från Tanzania som deltar i projektet, myndigheter som inte samarbetat så bra tidigare.

– Vi jobbar med ett projekt för att få dem som arbetar i småskaliga gruvor att ta mer hänsyn till miljön. Tyvärr bryr de sig inte det minsta om miljön.

Småskaliga gruvor släpper ut metaller och kvicksilver som förgiftar vattendrag som människor och boskap dricker ur. Gruvgångar lämnas utan åtgärder när de inte längre är lönsamma. Sandmagasin med gruvavfall lämnas helt obehandlade.

– Jag är övertygad om att vi ska kunna förbättra den här verksamheten och göra den mycket mer miljövänlig, säger Befrina.