Under hösten 2019 spreds en uppgift i media och på twitter om att 30 procent av biståndet försvinner i korruption. Siffran är felaktig och kommer från ett tal som FN:s förre generalsekreterare Ban Ki-moon höll år 2012.
Sida frågade generalsekreterarens kontor vad Ban Ki-moon haft för data som källa till uppgiften. Kontoret svarar så här:
”Vi har kollat upp hur den här siffran kom med i Ban Ki-moons tal. Vi kan slutligen dra slutsatsen att detta är en tolkning av data från Världsbanken, som tyvärr är felaktig.”
Enligt generalsekreterarens kontor är källan till uppgiften en publikation från StAR, Världsbankens och FN:s initiativ Stolen Asset Recovery Initiative, som år 2011 gav ut en handbok för jurister, åklagare och poliser som bekämpar korruption. Där skriver man:
”Den summa pengar som stjäls från låginkomstländer och medelinkomstländer och göms undan utomlands är ungefär 20 till 40 miljarder dollar, en summa som är lika stor som 20 till 40 procent av flödet av offentligt bistånd.”
Det handlar alltså om en jämförelse mellan den summa pengar som stjäls från det offentliga i form av mutor, korruption och annan brottslighet i låginkomst- och medelinkomstländer, och hur mycket bistånd som världens länder ger.
Det handlar alltså om en jämförelse mellan den summa pengar som stjäls från det offentliga i form av mutor, korruption och annan brottslighet i låginkomst- och medelinkomstländer, och hur mycket bistånd som världens länder ger. Man skriver också att en stor del av pengarna som stjäls göms undan i skatteparadis och världens stora finansiella centra. Det handlar inte om korruption i biståndet.
”Den här statistiken blev felaktigt återgiven i generalsekreterarens tal år 2012, där han sa att '30 procent av allt bistånd kom inte till sin rätta destination förra året, på grund av korruption'. Det är bekymmersamt att se hur den här missuppfattningen används på ett negativt sätt i media för att debattera utvecklingsbistånd,” skriver kontoret i svaret till Sida.
Sida har nolltolerans mot korruption
Korruption är alltid oacceptabelt och allvarligt, och slår värst mot de fattigaste. Även om det är små summor som försvinner är det pengar som stjäls från de allra fattigaste, och på Sida är det nolltolerans mot alla former av korruption.
Hur mycket korruption förekommer egentligen inom biståndet? De flesta som arbetar med korruptionsutredning eller forskning kring korruption undviker att uttala sig tvärsäkert om omfattningen. Precis som med andra brott är det något som försiggår i det dolda och mörkertalet är stort. Men det finns sätt som forskare använder för att ändå kunna säga något om vidden av korruption i biståndet.
Mekanismer för att upptäcka korruption
Transparency International, en internationell organisation som bland annat ger ut Global Corruption Index, har inte försökt uppskatta hur mycket bistånd som försvinner i korruption. De tittar istället på hur man kan granska givarorganisationernas kontrollmekanismer för att upptäcka korruption, hur öppenhet och transparens bidrar till att stoppa korruption samt interna regler och koder för hur givare själva ser på risken för korruption.
I OECD:s biståndskommitté DAC:s utvärdering av svenskt bistånd, fick Sverige beröm för hur vi förebygger, upptäcker och åtgärdar korruption, och hur vi hjälper samarbetspartners att jobba på samma sätt.
Korruption är ett av de största hindren mot utveckling i världen. Fattiga människor drabbas värst när de inte får den service och de möjligheter de har rätt till, samhällens ekonomi saboteras när pengar hamnar i fel fickor och människors förtroende för systemet minskar. De fattigaste länderna i världen är präglade av utbredd korruption. Om svenskt bistånd ska göra skillnad måste vi arbeta just där, och vi måste arbeta mot korruption varje dag, i allt vi gör.