Minor hotar miljontals människor i Irak

Irak är ett land där konflikter under decennier har avlöst varandra. De många krig som drabbat landet har lämnat landminor och andra explosiva lämningar efter sig i marken. I och med IS ockupation av de norra delarna av landet ökade antalet internflyktingar dramatiskt, och en obeskrivligt stor mängd livsfarliga minor och andra explosiva lämningar finns kvar i regionen. Irak beräknas idag vara ett av världens mest mintäta länder.

Sedan irakiska och kurdiska styrkor återtog områden från IS har över 3,2 miljoner internflyktingar kunnat återvända till sina byar. Men de explosiva lämningarna hindrar dem från att bygga upp sina liv igen. Utöver att orsaka dödsfall och skador så kan värdefulla resurser som jordbruks- och betesmark, vägar och vattentäkter inte användas. I längden hindrar minorna därför hela landets utveckling.

Ali är en pojke i sjuårsåldern som bor i byn Rabeea i norra Irak, nära den syriska gränsen. Han berättar om när han spelade fotboll tillsammans med sina kompisar ute på ett fält.

– Vi spelade fotboll och så hittade vi en sak. Den var vit och av metall. Vi visste inte vad det var och vi lekte med den och försökte öppna den. Men då exploderade den.

Ali fick sitt ena öga utblåst av explosionen.

– Det är så fruktansvärt, det som hände, säger hans pappa.

– Ali såg sitt eget öga på marken. Inget barn ska behöva få uppleva något sådant. Hans liv kommer aldrig att bli detsamma igen.

Sida stödjer sedan 2002 organisationerna Mines Advisory Group (MAG) och Danish Demining Group (DDG) i deras arbete i framför allt landets norra delar, i irakiska Kurdistan och i provinsen Ninawa, där Mosul är huvudstad. Efter olyckan som Ali var med om dröjde det inte länge innan MAG var på plats och rensade platsen där barnen lekt från minor.

MAG och DDG arbetar för att minska de risker som landminor och explosiva lämningar medför. Verksamheten fokuserar på två delar: Den ena delen handlar om att röja mark från minor för att hindra dödsfall och skador samt göra det möjligt för människor att använda marken och röra sig fritt. Den andra delen handlar om att utbilda och upplysa befolkningen om förekomsten av minor och hur man undviker dem.

Fram till nyligen låg mest fokus på att röja minor och informera människor i de många flyktingläger som finns i regionen. 

– Riskerna ökar för olyckshändelser i och med den stora mängden människor på flykt, som dessutom inte känner till områdena, berättar Portia Stratton, landchef för MAG i Irak.

Men allt eftersom fler flyktingar kan återvända hem så har stödet skiftat fokus, till ett säkert återvändande. Förutom att minröja jordbruksmarker runt byarna så gör organisationerna det också möjligt att återställa grundläggande infrastruktur som vatten och el.

Arbetet bedrivs också i större städer, som till exempel Mosul. När DDG genomförde en riskutbildning i Mosul var sjubarnsmamman Nadya Akhmad en av deltagarna.

– Vi som bor i Mosul möter många problem i vår vardag, som ständiga strömavbrott och vatten som inte kommer. Men de explosiva resterna från kriget som finns runt omkring oss är definitivt vårt största bekymmer, säger hon.

Efter utbildningen förde Nadya Akhmad sin kunskap vidare till släktingar, vänner och grannar.

Barry Jolly, DDG:s programchef i Irak, förklarar:

– Odetonerade minor finns överallt: på vägarna, i de förstörda byggnaderna, på taken och i människors trädgårdar. Lekande barn tillhör de mest drabbade. Människor här saknar kunskap om hur de ska bete sig kring minorna, men vi hoppas att vårt arbete leder till att det förändras.