Regionalt samarbete framgång för minskad användning av kemikalier

– Ju mer jag besprutade, desto mer angreps grödorna. Dessutom hade jag hela tiden hälsoproblem. Min hals kändes torr, oavsett hur mycket jag drack, jag hade huvudvärk och kände mig yr. Jag blev så trött när jag hade besprutat att jag fick lägga mig ner i sex-åtta timmar.

Det säger 46-åriga Kham Kheng i Laos. Hennes hals var torr, oavsett hur mycket hon drack, hon hade huvudvärk och yrsel. Hon blev så trött när hon hade besprutat att hon fick lägga och vila i flera timmar.

Kham Kheng har varit jordbrukare i 34 år och började använda bekämpningsmedel vid 18 års ålder. Men efter att ha gått en rad utbildningar har hon lärt sig om ekologisk odling, och helt slutat använda kemiska bekämpningsmedel.

– Nu mår jag mycket bättre och orkar mer, trots att jag är äldre, säger hon.

Kham Kheng har gått med i en organisation för ekologiska odlare och hennes inkomster från grönsaksförsäljningen har nästan tredubblats sedan hon ändrade odlingssätt. Numera utbildar hon andra jordbrukare i att odla och marknadsföra ekologiska grönsaker.

Kham Kheng är en av de tiotusentals jordbrukare som utbildats inom det Sidafinansierade regionala programmet ”Towards a Non-toxic South East Asia”. Programmet bygger på ett samarbete mellan Kemikalieinspektionen, FAO (Food and Agriculture Organization), två nätverk av civilsamhällesorganisationer och regeringarna i Laos, Kambodja, Myanmar, Thailand och Vietnam. Projektet innefattar lokala insatser, liknande de utbildningar Kham Kheng deltagit i, men också arbete med att stärka institutioner och lagstiftning kopplat till kemikalieanvändning.

– Många av utmaningarna i Asien är regionala och kräver samarbete mellan länder och organisationer. Vi stödjer många olika regionala samarbeten med inriktning på miljö och mänskliga rättigheter. Det här är ett viktigt bidrag i arbetet, säger Anne-Charlotte Malm, chef för det regionala utvecklingssamarbetet vid svenska ambassaden i Bangkok.

Arbetet är särskilt angeläget i en världsdel som på tio år blivit dominerande producent av kemikalier och där många av länderna har hög ekonomisk tillväxt. Användningen av kemikalier ökar snabbt.

– Det är en global problematik men just den här regionen är under hårt tryck av industrialisering. De gör på många sätt liknande misstag som i vår del av världen: produktionen går före allt annat medan hanteringen av hälso- och miljöproblemen får vänta, säger Ule Johansson som arbetat med programmet vid Kemikalieinspektionen.

Han ser en rad brister i hanteringen av kemikalier, oavsett om det handlar om bekämpningsmedel eller kemikalier inom till exempel textilproduktionen.

– Kemikalierna är inte märkta och saknar information på lokala språk. Arbetarna har inte kunskaper om vad de hanterar dagligen. Hur ska de då kunna skydda dig? säger han.

Användningen av farliga kemikalier flyttas ofta till länder med svaga lagstiftningar och stort behov av arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt. Ule Johansson ser därför ett stort värde i att arbeta regionalt.

– Det är viktigt att hitta samarbeten och arbeta gränsöverskridande för att komma överens om hur man skyddar hälsa och miljö. Vi verkar för ökad kunskap i regionen och för att utveckla ett långsiktigt samarbete mellan länderna för att bygga upp liknande krav. Det gör att aktörer inte frestas att gå till det land som har den svagaste strukturen – eller ingen alls.

Insatserna bygger bland annat upp kunskap hos myndigheter och ger råd för hur man sätter upp lagar och regelverk. Kemikalieinspektionen stödjer länderna i att anta ett globalt system för klassificering av kemikalier, något som redan skett i Vietnam och Thailand. Dessutom har myndigheten medverkat till utveckling av lagstiftning kring bekämpningsmedel i Vietnam, Kambodja och Laos. En viktig framgång är att Laos nyligen antog lagen ”Laws on Chemical Management” och är i färd med att göra detsamma gällande en förordning om bekämpningsmedel.

– Där har vi arbetat med att skriva kommentarer på lagtextförslaget men också bjudit in grannländer och haft gemensamma aktiviteter med lagstiftare för att stötta Laos. Det är givetvis oerhört positivt att det nu finns en fundamental lag inom området, även om vi fortsättningsvis också måste arbeta med genomförande, säger Ule Johansson.

Det Sidafinansierade programmet pågick 2007–2018. Ule Johansson menar att det är viktigt att arbeta långsiktigt, både för att det bidrar till en ökad kunskapsnivå och för att det gör det möjligt att bygga förtroende med länder och myndigheter. En annan styrka är att det sträckte sig från fälten till lagstiftarna på nationell nivå.

– Det är lättare att påverka beslutsfattare när man har med sig fakta från fältet. Utan fotfäste i verkligheten riskerar lagstiftning att bli för teoretisk. Dessutom är det viktigt att bygga upp modeller för hur man i lokalsamhällen kan få till samarbete och verka för förändringar.

En av de aktörer inom programmet som är aktiva på lokal nivå är PANAP. Tillsammans med partnerorganisationer arbetar de med utbildningar, liknande de Kham Kheng deltagit i. Dessutom försöker de skapa marknader för att sälja ekologiska produkter och göra konsumenter mer medvetna genom opinionsbildning.

– Vi har många samarbeten för att bygga kapacitet lokalt. I Laos till exempel har jordbruks- och skogsmyndigheten i distrikten utbildat jordbrukarna i samarbete med vår lokala partner. Efter insatsen har de fortsatt arbeta på samma sätt, säger Deeppa Ravindran från PANAP.