Människan i centrum Bangladesh

Ruma är en av ca 4 miljoner textilarbetare i Bangladesh. Hon är stolt över sitt arbete på fabriken, som hör till de bättre i Dhaka.

Foto: Sida

Människan i centrum

Ruma syr kläder i Bangladesh

Uppdaterad: 23 september 2016

Ruma Akther arbetar på en textilfabrik utanför Dhaka. Hon är stolt över sitt arbete, som ger en god inkomst. Textilindustrin betyder mycket för Bangladesh, men baksidan är miljöfarliga utsläpp och osäkra arbetsförhållanden. Hennes arbetsplats medverkar i ett projekt för att minska farliga utsläpp och negativ miljöpåverkan.

Textilier är Bangladesh största exportvara och en viktig inkomstkälla både för landet och för alla de människor som arbetar inom industrin. Majoriteten, närmare 80 %, av textilarbetarna är kvinnor. En av dessa är Ruma Akther. Hon arbetar som sömmerska, eller symaskinsoperatör som man kallar det, på en fabrik strax utanför Dhaka. Hon är ungefär 25-26 år, hon vet inte helt säkert, och har redan hunnit med att arbeta på fabriken i tio år.

- Mitt första jobb var som hjälpreda på avdelningen där kläder sys. Många börjar där och är man duktig kan man sedan avancera och jobba sig upp och bli symaskinsoperatör, som jag är nu, säger Ruma. Jag är också arbetsplatsrepresentant i en kommitté som tar tillvara kvinnornas rättigheter och motverkar sexuella trakasserier på arbetsplatsen.

Fabriken som Ruma arbetar på är en av de större i regionen med cirka 6 500 anställda. Majoriteten av fabrikens kunder är svenska klädföretag. I ett land där ett socialt skyddsnät saknas kan en stor arbetsgivare bli nyckeln till framgång för de anställda. Till exempel betalar fabriken skolgång för Rumas två barn och via fabriken har också familjen tillgång till sjukvård. Situationen innebär förstås också att man som arbetstagare blir starkt beroende av sin arbetsgivare – om något skulle något hända som gör att man förlorar sin tjänst, då mister man allt.

- Jag växte upp i norra Bangladesh men mina föräldrar dog när jag var väldigt liten, så jag har inte något minne av min familj, berättar Ruma. Jag är väldigt stolt över mitt jobb här. Jag trivs med mitt arbete och jag har fått möjlighet att avancera. Att ha ett fast jobb och tjäna pengar ger mig möjlighet att bidra till försörjningen av min familj och ge mina barn den uppväxt jag inte fick.

Det är tack vare den billiga produktionskostnaden som Bangladesh har skaffat sig konkurrensfördelar gentemot andra textiltillverkande länder. Baksidan är bland annat dåliga löner och osäkra arbetsförhållanden.

Minimilönen i Bangladesh är 68 USD, cirka 550 SEK, men Ruma som har jobbat länge på fabriken tjänar mer, över 1 000 SEK per månad. Arbetsveckan är sex dagar och man arbetar åtta timmar om dagen. I Bangladesh, som är ett muslimskt land, är man ledig på fredagar. Men fabrikerna har inte råd att stå still, så produktion av tyger, tvätt och färgning sker dygnet runt vilket innebär skiftarbete för många anställda. Hallarna där textilerna färgas, tvättas och torkas är stora, bullriga och mörka. Det är varmt och fuktigt. Här jobbar bara män då arbetet med de stora maskinerna och tvättunnorna är tungt och slitsamt. 

På Rumas avdelning finns i alla fall mekaniska fläktar som vispar runt den varma och fuktiga luften. Syavdelningen ligger flera våningar upp och har fönster ut mot gården. Hundratals sömmerskor, både män och kvinnor, arbetar i långa, raka rader, en för varje produktionslinje. Tempot och ljudet från smattrande symaskiner är högt. Alla på golvet bär munskydd, trots värmen, för att inte andas in damm.

Med hopp om en ljus framtid

Rumas man är mekaniker och även han arbetar i fabriken. De bor med sina två döttrar som är tolv och sju år gamla i en lägenhet strax intill fabriken. Lägenheten består av ett enda rum på cirka 20 kvadratmeter där en bred säng upptar en stor del av ytan. Familjen sover tillsammans i sängen och alla tillhörigheter förvaras i hyllor högt upp på väggarna. Utanför den lilla lägenheten finns ett gemensamt utrymme där hyresgästerna tillsammans har tillgång till ett gasolkök. Det finns även gemensamma toaletter och dusch på gården.

Ruma är bara tjugofem år men har redan hunnit med mycket i livet. Trots en tuff start ser hon ljust på framtiden.

- Jag och min man har båda arbeten, våra barn går i skolan och får helt andra möjligheter. Vi kan till och med spara pengar för att kunna flytta och köpa mark i den by jag där jag växte upp. Vår dröm är ett hus med mark som vi kan odla på. 

 

FAKTA:

Textilindustrin är mycket viktig för Bangladesh ekonomi. En industri som sedan 1990-talet skapat många nya arbetstillfällen, speciellt för kvinnor.  Den billiga produktionskostnaden skapar konkurrenskraft och ekonomisk utveckling, men sätter miljön på hårda prov. Genom biståndet stödjer vi anpassningar till en mer hållbar produktion.

Fabriken där Ruma arbetar medverkar i projektet Sweden Textile Water Initiative, STWI, ett samarbete mellan Stockholm International Water Institute, Sida och ett trettiotal textilföretag som verkar för mer hållbar produktion i textilbranschen. Målet är att minska textil- och läderindustrins förbrukning av vatten, energi och kemikalier. Hittills har vattenförbrukningen minskat med åtta procent vilket motsvarar dagsbehovet av vatten för nästan 50 miljoner människor.

Energiförbrukningen har minskat med elva procent, och användningen av kemikalier med sex procent. 

Projektet pågår mellan 2014-2017. Det bekostas till största delen av fabrikerna och textilföretagen själva som tillsammans står för 70 procent av kostnaderna. Sida bidrar med 50 miljoner kronor.  


Sidansvarig: Sidas kommunikationsenhet

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän
" />