Development Talks om effektivt bistånd

Ulrika Modéer, Utrikesdepartementet, Bjørn Lomborg, Copenhagen Consensus Center, Marie Ottosson, Sida och Arne Bigsten, Göteborgs universitet.

Foto: Sida

Nyhet

Så kan biståndspengarna göra mest nytta

Uppdaterad: 30 november 2017

En dansk tankesmedja har en idé om hur man kan räkna ut att varje enskild biståndskrona gör maximal nytta. Under ett seminarium på Sida dryftades huruvida det här kan vara ett nytt arbetssätt för myndigheten eller inte.

Under ett fullsatt Development Talk-seminarium på Sida i Stockholm stiger Bjørn Lomborg upp på scenen. Han är ordförande för den danska tankesmedjan Copenhagen Consensus, och han är här för att sälja in en ny idé för hur han tycker Sida borde arbeta.

– Tänk om du hade en miljon dollar som du skulle spendera på utveckling i Haiti, säger han och visar upp bilder på tre alternativ som han låter publiken välja mellan.
– Om du måste välja en sak, skulle du då investera i att förbättra deras vatten- och sanitetssystem, att utbilda lokala sjukvårdare på landsbygden eller att vaccinera barn mot kolera?

De flesta i publiken väljer alternativet sanitetssystem. Precis som de flesta givare skulle ha gjort, menar Lomborg. Men vill vi rädda så många liv som möjligt så är det en felaktig investering, fortsätter han och förklarar i ett rasande tempo den ekonomiska kalkyl som hans tankesmedja använder sig av för att göra en kostnadsnyttoanalys, och bokstavligen räkna ut vilka insatser som räddar flest liv.

Bjørn Lomborgs uträkning visar att den mest kostnadseffektiva insatsen på Haiti vore att utbilda lokala sjukvårdare.

Vilka insatser gör mest nytta?

I ett pilotprojekt som Copenhagen Consensus drev och som Sida varit med och finansierat i Bangladesh lät man en grupp framstående ekonomer och akademiker studera ett stort antal förslag för landets utveckling, för att se vilka insatser som skulle göra mest nytta i förhållande till sin kostnad. Idén var att ge konstruktiva förslag till både Bangladeshs regering och civilsamhälle, och internationella givare kring var stödinsatser borde fokuseras.

Copenhagen Consensus idé är direkt hämtad från den ekonomiska forskningen och handlar helt enkelt om att sammanställa fakta om kostnader i förhållande till nytta – innan beslut om insatser fattas.

– Som att det är självklart att vi tittar på en prislista innan vi bestämmer oss för vad vi ska köpa, jämför Lomborg. Varför är det inte självklart för biståndet att göra det?

Seminariet handlar om effektivitet inom biståndet. Hur kan vi bekämpa världens fattigdom på mest effektiva sätt? Hur kan givare och samarbetsländer veta att de spenderar sina biståndsbudgetar på bästa sätt, det vill säga att varenda enskild krona eller dollar gör så mycket nytta som möjligt?

Statssekreterare Ulrika Modéer och Sidas överdirektör Marie Ottosson berättar i sina anföranden om Sveriges prioriteringar inom biståndet, och vilka ramverkstrategier och analysverktyg som ligger till grund för de prioriteringar man gör när man väljer varför, var, när och hur svenska stödinsatser ska göras. Marie Ottosson berättade om hur Sidas analys alltid utgår ifrån perspektivet att fattigdom handlar om mycket mer än avsaknad av pengar – det är också en fråga om brist på resurser, möjligheter, inflytande och säkerhet.

– Fattigdom och utveckling måste förstås genom ett holistiskt perspektiv. Först när vi tar med oss det perspektivet i biståndet kan vi nå förändring och goda resultat.

Vissa Globala mål är billigare att uppnå

En viktig vägvisare för arbetet är de 17 Globala målen för hållbar utveckling som FN:s medlemsstater tillsammans bestämt att vi ska uppnå senast år 2030. En agenda som genomsyrar det mesta i samtalen kring global utveckling just nu.

Men Bjørn Lomborg från Copenhagen Consensus påminner om det obekväma i att långt ifrån alla mål kommer att uppnås, och att biståndet inte kan finansiera en bråkdel av dem.

– Låt oss vara ärliga – allt annat vore att luras. Det finns inte en chans att vi kan uppnå dem alla. Biståndet kan finansiera ungefär sex procent av det vi lovat att vi ska uppnå.

Bjørn Lomborg menar att nu handlar det om att välja - och välja smart.

– Vi har räknat ut att av de 169 delmål som finns i Agenda 2030, så finns 19 stycken som är så kostnadseffektiva att vi borde satsa på dem före några andra mål, tycker Bjørn Lomborg.

Statssekreterare Ulrika Modéer påminner om att ingen heller har tänkt att det är enbart bistånd som ska finansiera målen – en förutsättning för att vi ska klara det är att det privata näringslivet är med på tåget.

Kostnadsanalys testades på 1970-talet

Ekonomen Arne Bigsten, ekonomiprofessor vid Göteborgs universitet, tycker att de Globala målen är spretiga och han menar att det mest effektiva biståndet vore att fokusera på de fattigaste länderna, och satsa allt på målet om fattigdomsbekämpning.

– I slutändan är det viktigare hur stödet landar, än exakt till vad. Det är fundamentalt att samarbetsländerna har fungerande institutioner och system som kan hantera biståndet, och att de känner ägarskap i samarbetet så att de integrerar stödet i sin egen agenda. Bara så kan det bli långsiktigt hållbart.

Vad gäller Consensus Copenhagens idé om kostnadsanalyser berättar han att sådana gjordes inom biståndet på 1970-talet, men att man slutade med det.

– Det är väldigt svårt att göra dem på ett seriöst sätt. Men om det är möjligt att göra dem åtminstone halvseriöst, så välkomnar jag dem tillbaka. Det är bra att folk lär sig tänka som ekonomer.

Marie Ottosson svarar avvaktande på frågan om den här kostnadsanalysen vore något för Sida, och menar att hon måste få lära sig mer om modellen innan hon tar ställning till den.

– Självklart är det viktigt för Sida att arbeta kostnadseffektivt. Men idag arbetar vi inte med kostnadsanalyser för enskilda insatser. Samtidigt är det förstås också viktigt att vi är innovativa och har öppna sinnen för nya idéer, även med denna.

Ottosson betonar återkommande att nyckeln till ett effektivt bistånd är att det som grund för en insats alltid ligger en gedigen analys.

– Vi måste alltid fråga oss: gör vi rätt saker? Och - gör vi dem på rätt sätt? Bara så kan vi nå goda resultat.

Kostnad vs nytta kan vara vägvisare

Ulrika Modér uttrycker oro över en utveckling där världen trots gemensamma agendor som de Globala målen ändå drar åt olika håll.

– Allt fler givare arbetar idag med projekt som är designade mer för att tilltala en publik i givarlandet, än samarbetslandet. Om vi ska arbeta med den kostnadsanalys som Copenhagen Consensus föreslår så måste vi ju göra det i samordning med andra givare.

Bjørn Lomborg bryter in och säger att det är exakt det som är så bra med deras sätt att arbeta. Det handlar om att samla alla givare när en insats ska göras i ett land, och tillsammans titta på vilka insatser som är mest effektiva – självklart i koordination med landets egna önskemål.

Lomborg medger att det finns andra relevanta kriterier än kostnad versus nytta när bistånd ska allokeras.

– Självklart kan vi inte förvänta oss att alla ska anpassa biståndet exakt efter var de kan göra mest nytta för varje enskild krona. Men det här systemet är en vägvisare som kan ge oss en uppfattning om åt vilket håll vi borde fokusera våra insatser.

Sidansvarig: Sidas kommunikationsenhet

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän