En pojke i vit skjorta står framför en skrivtavla, i bakgrunden står en lärare.

I Norska flyktingrådets skola i Debaga-lägret i Mosul undervisas irakiska barn i arabiska, engelska, matematik och naturkunskap. Men många barn som befinner sig på flykt går inte i skolan.

Foto: Elias Abu Ata/NRC

Nyhet

Fler barn går i skolan – men kvaliteten brister

Uppdaterad: 8 januari 2018

I dag börjar de flesta barn i världen i skolan men vad får de lära sig? Två nya rapporter från Världsbanken och Unesco visar att många barn och unga inte får tillräckligt med kunskaper. Nu krävs kraftsamling för att ge alla barn en god utbildning.

263 miljoner barn i världen går inte i skolan idag och hundra miljoner unga kan inte läsa. Biståndsaktörerna är eniga – det råder en ”kris inom utbildning”. På Development Talks på Sida presenterades två nya rapporter från Världsbanken respektive Unesco som riktar strålkastarna mot skolan.

Tidigare har biståndet prioriterat att alla barn ska gå i skolan, men nu flyttas fokus till vad elever faktiskt lär sig, samt de stora ojämlikheter som betyder att barnen från de fattigaste familjerna halkar efter redan från början.

Världsbankens rapport Learning to realize education's promise är tongivande och når en bred målgrupp av utvecklingsaktörer och finansministrar. Deon Filmer, en av rapportens författare, menar att utbildningsbiståndet står inför ett paradigmskifte:

– Det är första gången vi helt fokuserar på vikten av själva lärandet. Millenniemålen fokuserade på att alla barn skulle gå i skolan. Men har de möjlighet att fullfölja sin utbildning? Och får de tillräckliga kunskaper? Tyvärr har det visat sig att utbildningssystemen i många länder inte klarar av att ge barn och ungdomar tillräckliga kunskaper, säger Deon Filmer.

Per Molander, rådgivare på Expertgruppen för biståndsanalys, instämmer i att skolgång inte är samma sak som lärande.

– Vi har blivit matade med en rosig bild av världen, att allt går bra och att barn lär sig att skriva och läsa. Men fältstudier bekräftar att barn visserligen är registrerade i skolan, men hur vet vi om lärarna också är där? Och hur är kvaliteten på undervisningen? frågar Per Molander retoriskt.

Vem tar ansvar för att eleverna lär sig?

Deon Filmer och rapportens andra författare Halsey Rogers är överens om att det grundläggande problemet är att ingen tar ett övergripande ansvar för vad barn faktiskt lär sig. Därför hoppas Världsbanken att den nya rapporten ska bidra till att sätta kunskap i centrum och påverka alla intressenter inom utbildning – elever, föräldrar, civilsamhällesorganisationer, lärare, arbetsgivare och staten – att dra åt samma håll.

– Med bättre uppföljning av elevernas kunskaper blir det möjligt att fatta rätt policybeslut, lärarutbildningarna kan utvecklas och lärare får större möjlighet att följa upp enskilda elever och föräldrar. Med stöd av faktiska siffror är det lättare att argumentera för en bättre skola, säger Halsey Rogers.

Unescos rapport Accountability in Education - Meeting our Commitments är den andra i serien som ska utvärdera arbetet för att nå det fjärde Globala målet som handlar om allas rätt till utbildning. Många länder når fortfarande inte upp till de kunskapsmål de själva har beslutat om. Till exempel skulle det ta 260 år tills eleverna i Brasilien når OECD:s genomsnittliga läskunskaper om ingenting förändras. I rapporten konstateras också att det fortfarande finns stora skillnader inom länder mellan rika och fattiga människor och redan marginaliserade grupper hamnar ännu mer på efterkälken om inte utbildningen blir mer likvärdig och inkluderande.

Innehållet i undervisningen måste följas upp

Manos Antoninis, chef för Unescos Global Education Monitoring team, säger att det viktigaste för att förbättra skolgången i framför allt utvecklingsländer är att de öppet redovisar hur situationen ser ut i skolan. Utan transparens finns ingen tillit och då kan man inte nå resultat, menar han. Alla aktörer måste ta ansvar för att se till att skolan håller en god lägstanivå och inte faller offer för korruption som fallet är i många länder.

 – Staten bär det största ansvaret och måste se till att reformer genomförs som säkrar transparensen, säger Manos Antoninis.

Filmer och Rogers poängterar vikten av att länder utvärderar och följer upp innehållet i utbildningarna.

– Om vi samlar in data och utvärderar den kan vi se till att kvalitén på skolan höjs med hjälp av feedback från lärare, samarbeten mellan skolor och biståndsorganisationer och nya pedagogiska metoder, säger Deon Filmer.

Paula Engwall, policyspecialist för utbildningsfrågor på Sida, menar att det finns hopp om bättre kvalitet för barns lärande i världen, trots stora utmaningar. Hon tar en Sida-stödd insats i Tanzania som exempel:

–  Ett fokuserat stöd med kunskap i fokus har lett till att eleverna har förbättrat sin läsning och färre har hoppat av skolan.
– Det viktigaste av allt är att det är länderna själva som driver fram dessa förändringar, säger Paula Engwall.

Manos Antoninis om utbildning för de mest utsatta

Deon Filmer om att motivera och engagera lärare


Sidansvarig: Sidas kommunikationsenhet

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän