Sju personer sitter på en scen framför en gul skärm med texten Development Talks.

Per Nordlund, Sida; Samir K. Doshi, USAID; Emma Proud, Mercy Corps; Leni Wild, Overseas Development Institute; Nicole Goldstein, DfID, Ben Ramalingam, Institute of Development Studies och Karolina Hulterström, Sida.

Foto: Nina Strandberg/Sida

Nyhet

”Biståndet måste våga prova nya idéer – och misslyckas”

Uppdaterad: 12 oktober 2016

Lita på biståndsarbetarna på fältet. De måste ha möjlighet att pröva nya idéer – och att misslyckas. Det var ett av budskapen från forskaren Ben Ramalingam när Sida bjöd in till diskussion om hur biståndet kan förbättras. Givarsamfundets insatser för att bekämpa ebola ser han som en väckarklocka.

– Mycket gick snett, och vi måste lära oss av det.

Varför biståndet måste förändras och hur, löd den uppfordrande titeln på Sidas Development Talk den 5 oktober. Uppenbarligen ett angeläget ämne - seminariet var mer än fullsatt med 320 deltagare.

Ben Ramalingam är knuten till Institute for Development Studies i Sussex, England. Hans bok Aid on the Edge of Chaos: Rethinking International Cooperation in a Complex World har skakat om biståndsvärlden och bidragit till en intensiv diskussion kring vilka arbetsmetoder, synsätt och principer som givarsamfundet tillämpar.

Han menar att det inte går att förvänta sig snabba och entydiga resultat av enstaka biståndsinsatser – även om sådana resultat ofta efterfrågas av politiker, chefer och givare.

– Man måste acceptera osäkerhet för att utveckla biståndet, slog han fast. Och man måste förstå att en lyckad insats är resultatet av ett komplext och långvarigt samspel mellan många olika aktörer. Det finns inga enkla lösningar.

Ebolaepidemin var ett komplext problem

Ebolaepidemin ser han som ett tydligt exempel på hur komplex verkligheten är – och hur snett det kan gå om biståndssamfundet inte förmår förhålla sig till och hantera komplexitet. En teori är att ebola spreds till människor via fladdermöss. Borde vi då utrota alla fladdermöss i områden med ebolasmitta? Hugga ner träden där de häckar? Begränsa rörligheten för människor i områden där fladdermössen finns? Evakuera dem som bor i dessa områden? Eller enbart behandla dem som redan insjuknat?

– För varje komplext problem finns det en lösning som är tydlig, enkel... och fel. Istället borde insatsen tagit hänsyn till att behoven handlade om allt från hälsovård och matförsörjning till markfrågor och sociala strukturer. Men vi ställde oss inte alla dessa frågor, och det försämrade vår respons. En annan viktig insikt var att biståndsteamen måste utveckla ett nära och förtroendefullt samarbete med lokala grupper och maktstrukturer. Det var först när man vann befolkningens förtroende som insatserna gav resultat, slog Ramalingam fast.

Förändring handlar om politik och makt

Vad krävs då av biståndsinsatser för att de ska fungera väl och ge långsiktigt hållbara resultat? Ben Ramalingam och övriga debattdeltagare, bland dem Leni Wild från Overseas Development Institute i Storbritannien och Emma Proud från Mercy Corps' Centre of Exellence, hade flera förslag. Några av dem bygger på Sidafinansierad metodutveckling som framförallt syftat till att bättre överbrygga klyftan mellan humanitärt och långsiktigt utvecklingssamarbete.

  • Givarländer och organisationer behöver i större utsträckning än idag stödja lokalt ledda förändringsprocesser och inte komma in som experter utifrån och tala om för lokalbefolkningen vad de ska göra. Biståndssamfundet måste ha en lyssnande inställning, ta till sig all den kunskap som finns i lokalsamhället och ta hänsyn till maktstrukturer och politiska realiteter på plats.
  • Biståndsarbetare – särskilt de på plats - måste få pröva sig fram, ta risker och misslyckas. Börja en insats i liten skala och rätta till efter hand.
  • Skapa utrymme för nya former av samarbeten med aktörer från olika samhälls- och kunskapsområden och se lärande som en viktig del av arbetet.
  • Sätt er in i och försök förstå mottagarlandets politik, på alla nivåer. Man måste arbeta med, inte mot den strukturen. Förändring handlar om politik och makt.

Samarbete med lokalbefolkningen gav resultat i Filippinerna

Flera av deltagarna konstaterade att det finns exempel på bistånd som haft goda resultat för att man har arbetat utforskande, lärt sig av snabb feedback om vad som fungerar, och anpassat insatsen utifrån dessa lärdomar. Ett är den landreform som, efter flera misslyckade försök, nu genomförts i Filippinerna. En viktig framgångsfaktor var att man denna gång hade ett nära och respektfullt samarbete med lokala förändringsaktörer och de berörda invånarna samt tog hänsyn till vad som var politiskt genomförbart.

På frågan hur det svenska biståndet kan utvecklas konstaterade Ben Ramalingam att de svenska insatserna generellt håller hög klass, men att vi kan öka vårt fokus på lokal förankring och frihet för medarbetarna på plats att utveckla olika insatser.

- Ta fasta på att snabba och enkla resultat sällan är långsiktigt hållbara.

 


Sidansvarig: Sidas kommunikationsenhet

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän
" />