Tre panelister, två män och en kvinna, sitter i en soffa.

Espen Beer Prydz, Världsbanken, True Schedvin, Sida och Stefan Isaksson, Utrikesdepartementet i ett panelsamtal med rubriken Measuring global poverty beyond income.

Foto: Sida

Nyhet

En utmaning att mäta fattigdom på rätt sätt

Uppdaterad: 15 november 2016

Att bekämpa fattigdom är biståndets grundpelare. Men hur mäter vi fattigdom på ett rättvisande sätt? På Sidas Development Talk presenterades två färska rapporter på ämnet. Tydligare fokus på multidimensionella perspektiv och fördelningsfrågor var två centrala teman.

– Det första av de globala målen handlar om att utrota den extrema fattigdomen i världen. Det betyder att vi måste flerdubbla ansträngningarna men också att vi behöver klargöra vad vi menar med fattigdom och hur vi mäter det. Valet av indikatorer är centralt - vad som mäts är vad som blir gjort, sade Sidas nye vikarierande generaldirektör Lennart Båge när han inledde ett välbesökt Development Talk.

Anthony Atkinson, centennial professor vid London School of Economics, har lett den kommission på global fattigdom som förra året tillsattes av Världsbanken. Resultatet av arbetet publicerades i en rapport som handlar om att mäta fattigdom.

Hittills har Världsbankens dollargräns (för närvarande 1,90 USD) varit den globala referensen för andelen fattiga i världen och den kommer att fortsätta att mäta inkomstfattigdom. Kommissionen rekommenderar dock att den monetära mätningen kompletteras med indikatorer som fångar andra dimensioner av fattigdom.

Synliggöra osäkerhet

En annan central rekommendation i rapporten är "Total Error Approach". Det innebär att fattigdomssiffror presenteras tillsammans med en analys av den osäkerhet som omger dem.

– Vi går från en extrem till en annan när det gäller Världsbankens statistik över fattigdom; vissa säger att den är värdelös medan andra verkar tro på den in till den sista decimalen. Vi borde följa kutymen inom samhällsvetenskapen att lista varför vi reserverar oss för siffrornas exakthet, till exempel att hushållsundersökningar ofta missar stora grupper som oftare lever i fattigdom än befolkningen som helhet. Det kan vara migranter, hemlösa, fångar, herdar och gästarbetare, sade Anthony Atkinson.

Ojämlikhet kan bekämpas

Mario Negre är huvudförfattare för Världsbankens rapport Poverty and Shared Prosperity 2016: Taking on Inequality, den första i en ny årlig serie om fattigdom och delat välstånd. Han underströk kopplingen mellan global ojämlikhet och global fattigdom men gav också en relativt positiv bild av det nuvarande läget.

– Extrem fattigdom har gått ned från 35 till 10 procent sedan 1990. Vi har fördelningsstatistik för 83 länder och i 49 av dem ökade de fattigaste fyrtio procenten av befolkningen sina inkomster mer än genomsnittet.

Världsbankens mål är att andelen människor som lever i extrem fattigdom år 2030 inte ska överstiga tre procent globalt. Enligt Mario Negre är det möjligt förutsatt att den ekonomiska tillväxten fortsätter och att det sker förändringar i hur välståndet fördelas.

– De fattigaste 40 procenten av befolkningen måste varje år få en till två procent av välståndet från resten av befolkningen.

Mario Negre avslutade med att konstatera att det går att ta sig an ojämlikhet på alla nivåer.

– Det handlar om enkla lärdomar som att investera i barn och deras utbildning, sjukvård samt infrastruktur. Dessutom krävs att ett land ser till att pengar fördelas till fattiga genom till exempel skattereformer.

Nya möjligheter för utvecklingssamarbetet

I det avslutande panelsamtalet diskuterades de nya rekommendationerna för mätning av den globala fattigdomen och Världsbankens rapport om ojämlikhet. Vilken betydelse har dessa perspektiv för utvecklingssamarbetet?

– Med den här bredare uppsättningen indikatorer och en mer multidimensionell förståelse av fattigdom kommer vi att kunna förfina vår policyanalys, sa Espen Beer Prydz, ekonom vid Världsbanken. Vi arbetar för att anta ett maximalt antal av rekommendationerna i Atkinsons rapport.

Från Sidas håll påminde True Schedvin, tillförordnad chefsekonom, om att Sverige sedan början av 2000-talet arbetat med multidimensionella perspektiv på fattigdom men att bristen på globala indikatorer varit ett problem.

– Det nya är att vi nu kan komma närmare att sätta teorin i praktik. Vi har varit överens om en multidimensionell syn på fattigdom men ändå fallit tillbaka i enbart monetära perspektiv när den ska mätas.

Ett problem som uppmärksammades var bristen på könsuppdelad statistik. Eftersom hushållsundersökningar ligger till grund för nuvarande fattigdomsberäkningar finns ingen information om hur inkomsten fördelas mellan män och kvinnor.

Stefan Isaksson, chef för gruppen för policy och analys, tog särskilt upp kopplingen mellan fattigdomsminskning och hållbar utveckling.

– Hur hållbarhet definieras och hur det blir del av beräkningar av fattigdom är inte bara en utvecklingsfråga utan det handlar också om hur vi mer övergripande ser på fattigdom.

Sidansvarig: Sidas kommunikationsenhet

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän
" />