Panel - Dev talks - The new urban agenda

Claire Short, Thomas Melin och George Wasonga diskuterar den nya urbana agendan, Habitat III, tillsammans med moderatorn David Nilsson.

Foto: Sida

Development Talks

Den nya urbana agendan ska bidra till en hållbar utveckling

Uppdaterad: 25 maj 2016

Allt fler människor flyttar från landsbygd till stad och år 2030 beräknas 60 procent av jordens befolkning bo i urbana områden. Inför Habitat III, som hålls i Quito i höst, är decentralisering, självbestämmande och de globala målen för hållbar utveckling högst relevanta ämnen.

– Urbaniseringen har faktiskt misslyckats. Hela världen urbaniseras men mycket få länder har en strategi för densamma. Inte ens Sverige har en strategi för detta. Förhoppningen är att Habitat III och den nya urbana agendan ska medverka till att detta förändras, sa Thomas Melin, Senior Policy officer på UN Habitat, FN:s boende- och bosättningsorgan under Development Talks på Sida.

Inför toppmötet i Rio 2012 sa FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon att vår kamp för en global hållbar utveckling kommer att vinnas eller förloras i städerna, ett konstaterande som är lika relevant idag när den nya urbana agendan ska sättas.

– Omfattningen, utmaningarna och möjligheterna är nytt på den nya agendan. Städerna är nyckeln, och även avgörande för den hållbara utvecklingen, förklarade Claire Short från Cities Alliance.

Den största skillnaden från den äldre urbana agendan som antogs i Istanbul 1996, Habitat II, är att alla länder idag har erkänt urbaniseringen och insett att det bör arbetas med den. Synen på urbaniseringen har även den förändrats de senaste 15 åren och gått från att ses som en stor utmaning till en stor möjlighet. Decentralisering och möjligheten till självbestämmande är även de viktiga aspekter, något som tidigare hamnat i skymundan. Lokalt styre och kommuner måste ha något att vinna på urbaniseringen.

– Det är dags att decentralisera makten i städerna. Många centraliserade regeringar vill inte tillåta det. Även om många urbana områden fungerar som centrum på landsbygden med exempelvis banker och sjukhus, så kan de idag inte styra den hållbara utvecklingen i närområdet, konstaterade George Wasonga från Civil Society Urban Development Programme i Kenya.

Fokus bör inte bara ligga på de styrande utan även på personerna som bor i de urbana områdena.

– Vi måste sätta människorna i centrum på den nya urbana agendan. Fattiga människor har rätt att söka möjligheter i städerna och vi måste inkludera organisationer som Slum/Shack Dwellers International i arbetet med den nya agendan, konstaterade Claire Short.

Kenyas verklighet är vår verklighet

Om inflyttningen till städerna fortsätter i samma takt uppskattas 70 procent av världens befolkning att bo i städer år 2050. År 1800 bodde endast 2 procent av jordens befolkning i urbana områden.

– Något som lätt glöms bort är vår egen historia. Alla länder går igenom, eller har gått igenom en urbanisering. I mitt hemland, Storbritannien, innebar det korruption, barnarbete och fattigdom. Men det pratar vi inte om idag, förklarar Claire Short.

Skillnaden då och nu är bland annat att antalet utbildade ökar.George Wasonga bjöd på insikter i hur den urbana förvandlingen ser ut i Kenya och påpekade att det finns olika vägar urbaniseringen kan ta och hur den påverkar på olika sätt. Den kan exempelvis fungera som en språngbräda till en ekonomisk transformation där Kenya går från att vara ett låginkomstland till ett medelinkomstland.

– Urbaniseringen är en plattform för ekonomisk utveckling och en ekonomisk utveckling i städerna kan lyfta världen, sa George Wasonga.

Den stora utmaningen för den nya urbana agendan är den informella sektorn som växer i samma takt som urbaniseringen ökar. Andra utmaningar är att kunna tillgodose behov som vatten, mat, sanitet och sysselsättning utan att göra för stora avkall på miljön. Utmaningar som ser likadana ut världen över oavsett om du befinner dig i Nairobi, Mexiko City eller Bangkok.

Den nya urbana agendan och de globala målen för hållbar utveckling

Sverige har, tillsammans med Singapore, suttit som ordförande i Friends of Cities inom FN och var även en av de pådrivande krafterna för det globala målet 11; Hållbara städer och samhällen.

– Vi var en av de första bilaterala givarna som tryckte på att arbetet med hållbara urbana städer är ett led i arbetet att avskaffa all form av fattigdom, berättade Charlotte Petri Gornitzka.

Sverige kan bidra med mycket och litet i arbetet med den nya urbana agendan. Dels genom ett ökat samarbete med civilsamhällesorganisationer som CSUDP i Kenya, men också genom att åka dit för att utbyta tankar och idéer. Alla länder upplever, eller har upplevt urbaniseringen, och vi måste genom samarbete se till att vi tar vara på urbaniseringens möjligheter och lär från utmaningarna för att nå de globala målen.

– Behöver vi verkligen Habitat III när vi har de globala målen? Vissa säger ja, vissa säger nej spekulerade Thomas Melin.

Dock är förhoppningen att Habitat III kommer att verka som en handlingsplan och som en del av arbetet att nå de globala målen.

– Konferensen Habitat III bör ses som en guide där handlingsplaner utformas för att vi ska ta vara på urbaniseringens möjligheter och tillsammans nå de globala målen, förklarade Thomas Melin.

Sidansvarig: Sidas kommunikationsenhet

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän
" />