Lärdomar från Afghanistan arrangerades av Fuf

Fotograf Linda Nyström/Sida

Sedan slutet av 2001, när talibanregimen störtades, har Sverige deltagit i ett omfattande internationellt engagemang som innefattat diplomatiska, politiska och militära insatser såväl som utvecklingsinsatser. Sverige har utlovat ett bistånd om cirka 8,5 miljarder kronor för perioden 2015-2024 vilket innebär att  Afghanistan är den enskilt största mottagaren av svenskt bistånd.

Sida stödjer Unicefs program som syftar till att öka antalet flickor som går i grundskolan i Afghanistan. Tack vare programmet går Kubra Haydari i skolan och har som mål att utbilda sig till läkare.

Fotograf Sandra Calligaro

Sida stödjer bland annat Unicefs program som syftar till att öka antalet flickor som går i grundskolan i Afghanistan. Tack vare programmet går Kubra Haydari i skolan och har som mål att utbilda sig till läkare.

På seminariet deltog bland annat Marianne von Malmborg, programansvarig specialist för jämställdhetsinsatser på Afghanistanenheten, Sida.

Fotograf Linda Nyström/Sida

På seminariet deltog bland annat Marianne von Malmborg, programansvarig specialist för jämställdhetsinsatser på Afghanistanenheten, Sida.

Lärdomar från Afghanistan

Uppdaterad: 1 juni 2016

I juli 2015 tillsatte den svenska regeringen Afghanistanutredningen med uppgift att utvärdera det svenska engagemanget i Afghanistan 2002-2014. Uppdraget är brett och syftar till att dra lärdomar och ge rekommendationer inför framtida internationella insatser. Utredningen ska redovisas i november.

– Vi strävar efter en öppen och inkluderande utredning. Vi ska börja skriva på den efter midsommar och vi vill inte skriva en lång utredning – vi vill ju att folk ska läsa den, förklarade och inledde Tone Tingsgård det öppna seminarium Förening för utvecklingsfrågor (Fuf) tillsammans med utredningen bjöd in till.

Sedan slutet av 2001, när talibanregimen störtades, har Sverige deltagit i ett omfattande internationellt engagemang som innefattat diplomatiska, politiska och militära insatser såväl som utvecklingsinsatser. Sverige har utlovat ett bistånd om cirka 8,5 miljarder kronor för perioden 2015-2024 vilket innebär att Afghanistan är den enskilt största mottagaren av svenskt bistånd.

– Sverige var en av de största givarna till Afghanistan 1995-2000. Vi fortsatte och har därefter ökat stödet för utvecklingssamarbetet - men är inte längre en av de största givarna, förklarade Rolf Carlman, ordförande i Fuf.

Den internationella insatsen i Afghanistan har fått olika namn och olika länder har gått in med olika syften – USAs operation fick namnet Operation Enduring Freedom (OEF). I samband med deras insats infördes även ett system i Afghanistan som kommit att förkortas PRT (Provincial Reconstruction Team) där länder verksamma i Afghanistan delade upp ansvaret för olika provinser.

Sverige tog över PRT i fyra provinser 2006, med fokus på säkerhet och återuppbyggnad, vilket innebar en svensk militär bas i Mazar-i-Sharif i norra Afghanistan. År 2014 avslutades Operation Enduring Freedom och USAs militära styrka samt den NATO-ledda styrkan ISAF (The International Security Assistance Force) avvecklades i landet.

– Vi började i fel ände. År 2006 blev vi tilldelade de fredligaste provinserna i Afghanistan, men vi bemannade militärt. Vi var felbemannade och hade behövt en polisiär styrka, förklarade Torbjörn Pettersson, som tidigare arbetat som Sveriges ambassadör till Afghanistan.

De flesta andra europeiska länder har arbetat precis som Sverige, arbetat med två parallella rör ett för bistånd och ett militärt. Sidas personal inom PRT var på plats ett år och den militära personalen 6 månader. Detta gjorde att det inte skapades en kontinuitet eller en känsla av ansvar, vilket i sin tur ledde till att mycket som PRT tog fram var kortsiktiga lösningar som inte fungerat på lång sikt.

Det civilia och militära samarbetet

De senaste 14 åren har biståndet haft fokus på demokrati, mänskliga rättigheter, utbildning och humanitärt stöd i Afghanistan.  År 2003 bistod Sverige Afghanistan med en summa på 266 miljoner kronor för utvecklingssamarbete och kompletterade med en summa på 159 miljoner kronor i humanitärt bistånd. Samma siffra år 2014 var 929 miljoner kronor för utvecklingssamarbete och 275 miljoner i humanitärt bistånd.

– 2004-2010 saknades en tydlig civil representant som kunde föra en dialog med befolkningen och det civila samhället. Detta innebar att militär personal fann sig själva sitta i möten och diskutera bistånd. Det skapade oönskade synergieeffekter förklarade Jonas Westerlund, före detta Senior civil representant, Provincial Reconstruction Team i Mazar-e-Sharif.

Vad bör, och vad ska prioriteras först, biståndet eller militären? Olika personer och olika instanser kommer att ge olika svar. Somliga kommer diskutera de tre D:en Defence, Diplomacy and Development. Andra skulle säga att biståndet, med bas i människors grundläggande behov, borde planeras först och att de militära insatserna borde planeras utifrån folkets behov.

– Antingen så planerar man exempelvis bygget av en väg för köra militära fordon och beskriver hur det även gynnar folket, eller så utgår man från folket och ser hur det även kan gynna den egna agendan, förklarar Henny Anderson före detta koordinator för Sida-insatser i norra Afghanistan.

Hon berättade vidare att ett fungerande samarbete kunde innebära att militären behövde gripa in i exempelvis tre byar, och samtidigt frågade de byråden vad byarna var i behov av. Kunde då biståndet koordineras med afghanska utvecklingsplaner så fungerade samarbetet.

Bengt Kristiansson, vice ordförande i Svenska Afghanistankommittén, problematiserade även han hur det inte skiljdes på det militära och det civila.

– Vi på Svenska Afghanistankommittén verkar som en oberoende part i konflikt. Vi var inte negativa till ISAF till en början, men när OEF krävde att de skulle handha allt internationellt bistånd var vi tvungna att säga stopp. Nyckelfrågan som uppkom då är: Vem stöder vem och med vilket syfte?

Han menar även att vi måste fråga oss själva hur vi ska utforma ett militärt och civilt samarbete.

– I Afghanistan blev det fel för att kontexten var fel. Hade vi istället verkat under FN:s fredsbevarande trupper skulle situationen i Afghanistan sett annorlunda ut idag.

Kajsa Johansson, som tidigare arbetat för Svenska Afghanistankommittén, menar att det finns ytterligare en viktig aspekt att ta i beaktande för utredningen:

– Vi måste lyfta de afghanska rösterna. Det var en afghansk kollega jag intervjuade som lyfte en intressant fråga. Den svenska regeringen fördömde ingenting under tiden vi hade en militär närvaro. När vi inte längre har något militärt intresse, då fördömer vi snabbt militärens agerande, förklarade Kajsa i samband med att hälsa och säkerhet lyftes. Svenska Afghanistankommittén har nämligen fått en klinik attackerad, Läkare utan Gränser likaså. Säkerhet och hälsa har påverkats negativt av de internationella styrkornas närvaro, förklarade hon vidare.

Lärdomar för framtiden

– I framtiden måste vi utforma en konsekvensanalys, något som saknats i Afghanistan. Vad får ett samarbete mellan Sida och militären för konsekvenser? Det var ingen som sett över detta innan, konstaterade Henny Andersson.


Detta var inte Henny Andersson ensam om konstatera. Även Kajsa Johansson ansåg att det var en viktig punkt för utredningen att ta med sig.

– Det är viktigt att befolkningen ska kunna skilja på aktörerna. SAKs legitimitet bygger på vi ska ses som oberoende, konstaterade Kajsa Johansson.

Lärdomarna från Afghanistan är många och det är ett omfattande arbete för utredaren Tone Tingsgård. Sveriges insats i Afghanistan har även bidragit till en positiv samhällsutveckling på vissa plan.

– ­Den förra svenska utrikesministern pratade alltid om jämställdhet under hans många besök till Hamid Karzai, Afghanistans tidigare president, berättade Torbjörn Pettersson när diskussionerna kring demokrati och jämställdhet lyftes.

Att Sverige lyfter frågan kring SRHR och jämställdhet i Afghanistan förvånar inte den insatte, även om det inte är ett helt lätt ämne i landet, speciellt på landsbygden.

– ­SRHR och kvinnors rättigheter är en motvindsfråga i Afghanistan. Men det går framåt. Allt fler flickor går i skolan och det är en tydlig trend där satsningar på mödrahälsan minskat mödra- och barnadödligheten, förklarade Marianne von Malmborg, programansvarig specialist för jämställdhetsinsatser på Afghanistanenheten på Sida.

Ett arbete Sida inte planerar att sluta med, även om omvärlden dragit sig tillbaka. När Sverige drog tillbaka sin militära styrka går Sida istället in med ett ökat bistånd till landet.  

– Ett grundproblem som vi adresserar är det riktade våldet mot kvinnor och flickor i kombination med diskriminerande sedvänjor som inte har någon grund i någon religion. En viktig lärdom är att ha riktade satsningar som inkluderar samarbete med mullor, män och svärmödrar som får verka som förändringsaktörer vid exempelvis familjeplanering, förklarade Marianne von Malmborg.

Sidansvarig: Sidas kommunikationsenhet

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän
" />