Panel från Sidas Development Talks: Zero hunger in a changing climate.

Fotograf Sida

Panel från Sidas Development Talks: Zero hunger in a changing climate.

Bernard Giraud, Agnes Andersson Djurfeldt, David Nabarro, Annika Söder, Segenet Kelemu och Nils Björid.

Margarita Losse Dzogo står vid en bevattningskanal i sitt tomatfält. I bakgrunden syns många andra bybor.

Fotograf Sida

Tack vare vattnet kan Margarita Losse Dzogo försörja sin familj.

Sida stödjer Pungweprogrammet i Moçambique som syftar till att förbättra mark-och vattenanvändning och skapa expansionsmöjligheter inom jordbruk och industrin.

Provsmakning av olika ätbara insekter.

Fotograf Sida

Mixed Bugs, Orthoptera Mix, Big Crickets and Grasshoppers.

Provsmakning av olika ätbara insekter.

Nyhet

Ingen hunger

Uppdaterad: 20 januari 2016

År 2030 ska ingen i världen behöva gå hungrig. Frågan om hur målet ska nås och samtidigt verka för ökad hållbarhet var ämnet för Sidas senaste Development Talks. Satsning på de småskaliga bönderna och ökad jämlikhet var några av svaren.

Avskaffa hunger, uppnå tryggad livsmedelsförsörjning och förbättrad nutrition samt främja ett hållbart jordbruk. Det är, som Annika Söder, statssekreterare på UD, konstaterar ett ambitiöst mål som världens länder ställt upp som ett av de 17 globala målen i Agenda 2030. Men inte omöjligt att nå menar expertisen på området som samlats för ett Development Talks under rubriken: Zero hunger in a changing climate.  Ett seminarium arrangerat av Sida tillsammans med Swedish International Agricultural Network Initiative och Stockholm Environment Institute.

När det gäller att avskaffa hunger är vi redan en bit på väg. Sedan 1990 har andelen människor som inte kan äta sig mätta minskat från 24 till 14 procent. Men, som Marie Ottosson, chef på avdelningen för Internationella organisationer och tematiskt stöd på Sida konstaterar, så har samtidigt en växande och rikare medelklass fått större aptit på kött vilket kommer att kräva mer mark och energi. Redan idag står djurhållningen för 40 procent av all klimatpåverkan i världen.

Det förändrade klimatet ställer också till allvarliga problem för alla som livnär sig på jordbruk. Nyckeln till ett hållbart och näringsriktigt jordbruk i framtiden handlar om att anpassa sig till dessa förhållanden.

– Odling, distribution, konsumtion, miljöfrågor – allt hänger ihop och det går inte att dela upp dessa frågor vilket många gärna vill göra, menar David Nabarro, FN:s särskilde representant för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition.
– Regeringar ska inte sköta jordbruken, det brukar aldrig sluta bra. Utvecklingen ska drivas av jordbrukarna tillsammans med det civila samhället, med högskolor och näringslivet, säger Nabarro och tillägger att han ändå är mer optimistisk idag än han någonsin varit under de 40 år han arbetat med hälso- och utvecklingsfrågor eftersom vi nu har Agenda 2030, ett manifest som alla länder i världen är eniga om.

Hur ser det ut på gräsrotsnivå?

Det är de små odlarna, ofta en familj, som står för 80 procent av all matproduktion i världen. Agnes Andersson Djurfeldt, professor vid Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi på Lunds universitet, har sedan 2002 följt utvecklingen i 55 byar i Afrika, bland annat i Ghana, Kenya och Zambia. De allra flesta av brukarna har små områden runt två hektar där till största delen majs eller något annat sädesslag odlas. Det mesta av skördarna går till eget bruk, bara hälften av dessa småjordbrukare säljer sina varor, och då är det i rätt små mängder.

– Vi har sett hur odlarna under åren ökat sina arealer, men inte sin avkastning. De byar som klarar sig bäst ligger nära urbana områden och så finns det en del framgångsrika odlare som specialiserat sig på en cash-crop, exempelvis kakao eller kaffe, säger Agnes Andersson Djurfeldt.

Varför man inte lyckas höja avkastningen har Agnes Andersson Djurfeldt och hennes team ännu inte analyserat, men en teori är att det kräver en stor arbetsinsats samt bättre och dyrare utsäde för att öka skördarna på de arealer man har – då är det enklare att odla upp fler ytor.

Odling av majs och inte minst ris som allt mer efterfrågas som basföda i Afrika har lett till att vissa traditionella sädesslag slås ut, som durra.  En utveckling som kan vara riskabel med tanke på att ris har negativ påverkan på miljön och att durra klarar torka bättre än både ris och majs.

Det småskaliga jordbruket är som sagt basen i världens matförsörjning och hela 72 procent av dessa är på arealer mindre än en hektar. Frågan är om det är hållbart i längden för att klara såväl försörjning som ökad utveckling i fattiga länder?

– Vi kan inte tro att det går att utveckla samhällen genom att kvinnor fortsätter bruka plättar som inte är större än ett av era vardagsrum, säger Segenet Kelemu, generaldirektör på forskningsinstitutet ICIPE, International Centre of Insect and Ecology i Nairobi. 

Hon menar att utvecklingsländerna måste gå samma väg som man gjort i väst. I Sverige arbetade 80 procent av befolkningen inom jordbruket för hundrafemtio år sedan, ofta på en egen liten gård. Idag är den siffran 1,25 procent.

Stort behov av modern utbildning

Samtidigt krävs även att utbildningsnivån höjs. Nu är det få yngre som väljer att studera ämnen inom jordbruk.

– Många har vuxit upp med att se sina föräldrar slita hårt på sina plättar och ser inte jordbruk som ett alternativ för högre studier, snarare tvärtom. Det är ett område man inte vill bli påmind om, säger Bernard Giraud, vd för Livelihoods Venture som driver fonder med syfte att minska klimatpåverkan och öka livskvaliteten i utvecklingsländer.
– Den bilden måste förändras och jag skulle vilja se nya moderna jordbrukskolor som kan locka studenter. Det är satsningar som vi säkert kan investera i.

Segenet Kelemu, anser att ett av de viktigare medlen för att öka produktiviteten i jordbruken är ökad jämställdhet mellan könen. Idag får kvinnorna till största delen sköta det enkla och monotona arbetet på fälten. Hennes beräkning är att om gapet minskar kommer 150 miljoner människor att ta sig ur fattigdomen.

Även David Naborro betonar att det inte går att bedriva effektiva jordbruk utan jämlikhet mellan könen och utan fungerande demokrati.

– Det är här inte minst Sverige och Sida har mycket att bidra med, menar Nabarro.

Vi talade med en av besökarna på plats, Mona Bergstøl, från Norge som studerar Food Security på London University. 

– Det var ett kempeintressant seminarium, men jag hade gärna velat höra fler konkreta exempel på vad som fungerar och inte fungerar, hur man i praktiken ska förändra situationen så att målen kan nås.

Sidansvarig: Sidas kommunikationsenhet

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän
" />