Resultatexempel

Här bestämmer invånarna själva över klimatanpassningen

Uppdaterad: 22 juni 2017

Klimatförändringar orsakar allt större problem. Särskilt utsatta är människor på landsbygden i utvecklingsländer. Med stöd från Sida rustar sig lokalsamhällen i bland annat Kenya mot klimatförändringarnas effekter – och det är invånarna själva som bestämmer hur. Programmet har visat goda resultat och sprids nu till flera länder.

– Vi gjorde en undersökning i vår by och kom fram till att det är torka som är vårt största klimatrelaterade problem.

52-åriga Sabina Nzuve bor i Kiima Kiu i länet Makueni, Kenya. Hon är engagerad i byns klimatkommitté och berättar om kampen mot det allt torrare klimatet. Det är människor som hon och alla andra som lever på landsbygden i utvecklingsländerna som tillhör de mest sårbara för klimatförändringar, samtidigt som det är de själva som har bäst kunskap om sina samhällens problem och behov. Just därför driver den brittiska organisationen IIED med stöd från Sida ett program som handlar om att starta fonder som lokalsamhällen kan söka pengar från för att genomföra klimatanpassningsprojekt.

– En central idé i det här programmet är att lokalbefolkningen själv bestämmer vilka klimatanpassningsåtgärder som ska genomföras, berättar Sara Gräslund som är policyrådgivare för klimatfrågor på Sida.

I Kenya genomförs programmet i fem av landets 47 län. Stödet går genom de lokala politiska strukturer som finns – men den största makten har invånarna i varje lokalsamhälle, som utser en klimatkommitté som tar reda på vilka satsningar för klimatanpassning man vill göra i byn. Sedan ansöker de om medel från klimatfonden hos de lokala myndigheterna. De allra flesta ansökningar godkänns. Att delta i programmet är också en skola i demokrati och deltagande för invånarna. Fatuma Mandera är en 35-årig fyrbarnsmor, men också vice chief i byn Matagari i länet Isiolo:

– Innan vi fattar beslut i kommittén får alla säga vad de tycker. Vi har fått lära oss att det är allas rättighet att få komma till tals. Vi planerar till exempel när vilka djur ska få beta var, och när och av vem vattenkällorna ska få användas, berättar hon.

Med oftare återkommande torrperioder i Kenya har konflikter kring tillgång till betesmarker, vatten och andra resurser blivit vanligare. Tack vare IIED:s program har många konflikter kunnat dämpas genom att man bidragit med medling mellan grupper, som gemensamt fått sätta upp regler för var och när vem får ha tillgång till resurserna. I Isiolo tycker många boskapsskötare och jordbrukare att stödet i konflikthantering varit väldigt värdefullt.

Tar till vara regn- och grundvatten

Det är ganska små insatser som behövs för att ge stora resultat. Sabina Nzuve i Makueni berättar om hur de bekämpade torkan i hennes by:

– Vi byggde en vall i floden som fångar upp det förbiforsande vattnet, så det bildades som en bassäng. På så vis har vi tillgång till vatten under torrperioden också, som vi kan använda till djur och människor. Vi har också byggt ett rörsystem från bassängen som går till skolan. Barnen har fått tillgång till vatten och nu kan de studera bättre.

Hantering av vattenresurser är det som de flesta ansöker om stöd för. Med enkla investeringar för att bättre ta till vara på regn- och grundvatten, i kombination med förvaltningssystem som bestämmer vem som får använda vilka resurser när, kan vattnet räcka längre och betesmarkerna skyddas från torka och boskapen överleva.

Linda Bystedt på Sidas enhet för Global ekonomi och miljö handlägger stödet till IIED. Efter ett besök i Isiolo berättar hon att man där uppskattade att om det inte vore för de här insatserna så hade 60-70 procent av boskapen dött till följd av den pågående torkan. Istället hade inga djur rapporterats döda, tvärtom bedömdes de vara vid god hälsa och kunde förse kalvar och barn med mjölk.

En annan viktig satsning inom programmet har varit att göra väder- och klimatprognoser mer tillgängliga för människor genom rapporter som skickas via radio och sms.

– En grupp kvinnor här följde prognoserna noga, och kom fram till att det var bättre att de odlade mungbönor istället för vanliga bönor, berättar Freconah Kithikii i byn Migwani i Kitui.
– De fick en jättestor skörd, medan de som inte lyssnat på klimatprognosen odlade vanliga bönor, och de fick en dålig skörd.

Fler kvinnliga ledare

En stor andel av medlemmarna i kommittéerna är kvinnor, och deras deltagande har satt fart på jämställdheten i byarna. Men det har varit en lång väg att få dem att våga delta, berättar Mumina Gollo som är jämställdhetsansvarig i programmet:

– De här kvinnorna hade väldigt lågt självförtroende när vi började, och ingen vana alls av att delta och uttrycka sina åsikter. Vi har hållit i kurser där de fått träna upp sitt självförtroende.

Med kvinnornas deltagande har många klimatanpassningar gjorts som gynnar hushållen, och inte bara boskapsskötseln, som är männens prioritet. Många vittnar om att barnens hälsa har förbättrats när tillgången till rent vatten ökat, och kvinnorna kan lägga mindre tid på att hämta vatten.

– Det här har spritt sig nu, och lett till att allt fler kvinnor får ledarpositioner i regionen. Vi har lyckats uppnå stora attitydförändringar, och vi visar att kvinnor kan delta i beslutsfattande på alla nivåer, säger Mumina Gollo.

Information, kunskap och nya värderingar sprids när kvinnor som deltar i klimatkommittéerna också deltar i andra sammanhang i byn, som till exempel kyrkan, där de inspirerar andra kvinnor.

Klimatfonderna sprids till andra länder

Genom klimatfonderna står allt fler lokalsamhällen rustade mot klimatförändringar, och den minskade sårbarheten bidrar också till mindre fattigdom. För att få fonderna att bli bestående, även om det till exempel sker ett politiskt maktskifte, så har IIED också påverkat och bidragit till att man har lagstiftat om att en liten del av budgeten i länen ska gå in i fonden.

– Att det finns en lagstiftning och egen insats i de lokala fonderna visar på ett starkt lokalt ägarskap och säkerställer fondernas fortlevnad. På sikt kan de här fonderna också bidra till att förebygga kostnader för humanitära insatser under torka, säger Linda Bystedt.

Den struktur som byggts upp kring klimatfonderna är värdefull också för att den så småningom kan användas för att söka finansiering från internationella klimatfonder.

– Hittills har Gröna Klimatfondens medel mest riktats till nationell nivå, eller till medelinkomstländer. Men tack vare det här programmet finns det nu större möjligheter att finansiera klimatanpassning på lokal nivå, där det behövs som mest, säger Sara Gräslund.

Förutom i Kenya genomförs programmet också i Tanzania, Mali och Senegal. Tack vare de goda resultaten vill man nu fortsätta med liknande stöd i fler länder, där Uganda och ett antal länder i Asien visat intresse för att samarbeta.


Sidansvarig: Sidas kommunikationsenhet

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän
" />