georgien

Utvecklingen i Georgien

Uppdaterad: 16 januari 2018

En rad reformer har bidragit till ekonomisk utveckling, ökad demokrati och stärkt rättsstat i Georgien. Samtidigt är arbetslöshet och fattigdom fortfarande stora utmaningar.

Georgien återfick sin självständighet 1991 och präglades under ett antal år därefter av inre splittring och konflikter.

I samband med Sovjetunionens upplösning gjorde de georgiska regionerna Sydossetien och Abchazien anspråk på att bryta sig loss och bilda egna stater. I konflikten som uppstod har Ryssland ställt sig på utbrytarregionernas sida. År 2008 trappades tonläget upp mellan Ryssland och Georgien och i augusti utbröt ett fullskaligt men kort krig. Efter kriget har Ryssland erkänt utbrytarregionerna Abchazien och Sydossetien som självständiga stater.

Relationen mellan Georgien och Ryssland har förblivit ansträngd vilket bidragit till instabilitet i regionen. Georgiens närmande till EU och NATO ses av Ryssland som provokativt och ett hot mot den regionala stabiliteten.

År 2014 skrev Georgien under ett associeringsavtal och ett frihandelsavtal (DCFTA – Deep and Comprehensive Free Trade Area) med EU som ska stödja reformer för god samhällsstyrning och ekonomisk återhämtning och tillväxt. Genom associeringsavtalet har det politiska och ekonomiska samarbetet mellan Georgien och EU fördjupats och bidragit till ökad ekonomisk aktivitet i landet.

Som ett led i samarbetet fick georgiska medborgare 2017 visumfrihet till EU, vilket är ett viktigt steg i Georgiens EU-närmandeprocess.

Politisk utveckling

År 2004 valdes Micheil Saakashvili till president efter den fredliga Rosenrevolutionen 2003, då den tidigare presidenten Eduard Sjevardnadze tvingades att avgå efter anklagelser om valfusk och korruption. Saakashvili bedrev en radikal reformpolitik, men hans stöd hos den georgiska befolkningen minskade med tiden efter att även han började anklagas för auktoritärt styre och korruption.

År 2012 genomförde Georgien sitt första maktskifte genom demokratiskt val, efter att oppositionspartiet Georgiska Drömmen vann över Saakashvilis Förenade nationella rörelsen (UNM). Georgiska Drömmen vann även parlamentsvalet 2016 och fick då konstitutionell majoritet. Lokalvalen 2017 har ytterligare förstärkt partiets maktinnehav.

Den verkställande makten fördelas idag mellan president och regering. År 2017 gick Georgien fullt ut över från ett semipresidentiellt till ett parlamentariskt system, där presidenten väljs genom indirekta val och vissa av presidentens befogenheter övergår till premiärministern.

Lag och rätt

Respekten för de mänskliga rättigheterna är på många områden god i Georgien. Trots en stundtals polariserad politisk debatt respekteras valprocessen och valresultaten. Den georgiska demokratin är fortfarande ung och i såväl den allmänna debatten som i politiska uttalanden märks ibland en bristande förståelse för de demokratiska institutionernas roll och samspel.

Det förekommer politisk påverkan av domstolar och polis. Trots en rad reformer kritiseras rättsväsendet fortfarande för bristande oberoende.

Situationen i utbrytarregionerna Abchazien och Sydossetien är svår att bedöma på grund av begränsad tillgänglighet och information, men två problem är rättsosäkerhet och diskriminering av etniska georgier.

Genom kraftfulla antikorruptionsreformer lyckades Georgien under 2000-talet minska korruptionen betydligt. Enligt Transparency International gick Georgien från nummer 124 av 133 länder år 2003 till nummer 44 år 2016. Korruptionen har framgångsrikt bekämpats på lägre nivåer, men problem kvarstår på högre nivåer i samhället, och antikorruptionsarbetet fortsätter.

Kvinnors rättigheter har stärkts och det har skett framsteg i kampen mot våld mot kvinnor, både genom strukturella reformer och attitydförändringar. Samtidigt finns det fortfarande ett stort mörkertal av kvinnor som utsätts för våld i hemmet.

Någon motsvarande positiv trend kan inte urskiljas när det gäller situationen för etniska, religiösa och sexuella minoriteter, där staten brister i sin förmåga att skydda minoriteterna och säkerställa deras rättigheter. HBTQ-personer, Jehovas vittnen och personer med funktionsnedsättningar är bland de mest utsatta grupperna. Kritik har riktats mot polisens förmåga att bekämpa och förhindra attacker samt statens förmåga att lagföra brotten, trots att det finns en anti-diskrimineringslag.

Ekonomi och näringsliv

Georgien är rikt på naturtillgångar och har goda förutsättningar för frukt- och vinodling samt turism. Jordbruk sysselsätter över hälften av alla invånare men utgör bara en femtedel av landets export.

Det senaste årtiondet har Georgiens ekonomiska tillväxt varit relativt god, men fattigdom och arbetslöshet hör till Georgiens största utmaningar. De senaste årens ekonomiska utveckling har bidragit till att en något större urban medelklass vuxit fram, men många georgier lever fortsatt i fattigdom. Enligt statistik från Världsbanken har andelen fattiga minskat från 35 procent 2006 till omkring 21 procent 2016. Trots det lever fortfarande nästan 10 procent i extrem fattigdom.

Undersysselsättningen är stor, särskilt i de stora städerna. De låga levnadsvillkoren gör att många söker sig till den informella sektorn eller utomlands.

Sedan mitten av 2000-talet har ekonomin liberaliserats vilket lockat utländska investeringar. Georgien anses numera ha ett mycket gott företagsklimat och är högt placerade på Världsbankens "Doing Business-Index".


Sidansvarig: Avdelningen för Europa och Latinamerika

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän