Asiatisk fiskebåt

Foto: SEAFDEC

resultatexempel

Kontroll av fisket skyddar både människor och hav

Uppdaterad: 30 maj 2017

I Sydostasien är fiskerinäringen viktig. Men ofta är det migrantarbetare utan papper och med bristfälliga arbetsvillkor som upprätthåller den. Den regionala organisationen SEAFDEC arbetar för att förbättra situationen för arbetarna på fartygen parallellt med insatser för att värna om fiskbestånd samt att skydda havsmiljön.

Mycket av den fisk vi äter i Sverige kommer från Sydostasien. Vattnen är rika på fisk och fiskerinäringen har en central roll både för den lokala försörjningen och för exporten. Men eftersom få vill arbeta på sjön och villkoren där ofta är hårda rekryteras arbetarna i huvudsak från de omgivande, fattigare, grannländer. Inte sällan sker det genom en process som i allt väsentligt liknar människohandel. Och när besättningar inte har papper och ordentliga löner så är enligt internationella normer verksamheten illegal och även fångsten blir att betrakta som illegal. Bristfällig förvaltning med illegal verksamhet kan leda till exportrestriktioner. EU har till exempel varnat Thailand att fiskeriindustrin måste stadgas upp om landet ska kunna fortsätta exportera till EU.

– De här problemen finns både på fartygen och inom processindustrin till exempel vid konservfabriker. Det är mycket rörlig arbetskraft och utan ID-kort har den invandrade arbetaren inga rättigheter. På fartygen används arbetskrävande redskap och ofta arbetar upp till 20-30 personer på en förhållandevis liten båt. Det finns risk för både skador och negativ miljöpåverkan när arbetarna kommer från inlandsmiljöer utan kunskap om havet och erfarenhet att hantera redskapen, säger Magnus Torell, senior advisor vid den regionala organisationen SEAFDEC.

Bättre uppföljning av arbetare och båtar

För en bättre förvaltning krävs enligt Magnus Torell att människor utan papper registreras med ID-kort på den plats dit de migrerar så att det går att kontrollera när de reser in och ut ur landet och att det finns information om vilka som ingår i besättningen vid varje enskild fisketur. Dessutom behöver båtar i högre grad registreras och inneha licenser för redskap och fångstplats för att komma runt riskerna med illegalt fiske på platser där fiskens livsmiljöer och lekplatser påverkas negativt.

I Sverige och Europa finns elektroniska system som innebär att det går att se var fiskebåtarna befinner sig och att följa upp var fisket skett, med vilka redskap och med vilken besättning. Brist på sådana kontrollmekanismer innebär att fiskeriverksamhet bedrivs också i områden där det av olika skäl inte är lämpligt eller tillåtet.

SEAFDEC gör också med svenska medel insatser för att stärka informationsutbytet mellan länderna i regionen. Utbyte av information skall ge en bättre kunskap om omfattningen av fisket.

– Det ger möjlighet att balansera fångstuttag med gjorda uppskattningar av fiskbeståndet och på det viset stärka arbetet med miljöförvaltning. Med bättre kontroll vid hamnarna och uppföljning av licenser och landningar är det lättare att följa upp antalet båtar – och arbetsförhållandena. Det handlar också om ett övergripande arbete med att bekämpa korruption, säger Magnus Torell.

I samarbete med ILO arbetar SEAFDEC också för att få olika förvaltningar att bli mer medvetna om internationella konventioner gällande arbetsvillkor. Dessutom verkar SEAFDEC för att informera om vikten av att de som arbetar inom fisket har ID-kort och att det finns information om vilka som ingår i besättningen. På regional nivå handlar det om att ta fram överenskommelser och uppföljningsmekanismer, till exempel mellan de länder som exporterar och importerar arbetskraft. Dessutom arbetar SEAFDEC och ILO med att skapa förutsättningar för att migrantarbetare får en grundläggande utbildning i hur de hanterar redskapen ombord på fartygen.

Arbetskraftsfrågor och miljö sammanlänkat

Trots den nära kopplingen hanteras ofta arbetskraftsfrågor och miljöförvaltning av olika myndigheter med begränsat samröre. SEAFDEC fokuserar därför särskilt på upprättandet av dialog mellan olika ministerier och myndigheter och det är enligt Magnus Torell en av de viktigaste framgångarna med programmet. Det innebär till exempel att fiskeriförvaltningen får bättre kunskap om behovet av att kunna hantera arbetskraftsfrågor och kopplingarna till de egna frågorna om fiskeribestånd.

– Det handlar mycket om att olika myndigheter behöver lära sig varandras ”språk”, veta vilka regler som gäller och i högre grad vara inblandade när regler upprättas som berör de egna näringen.

Ola Möller, ämnesföreträdare för lantbruk och hållbar livsmedelsproduktion vid Sida säger att SEAFDECs arbete med att koppla miljö- och klimatfrågor till mänskliga rättigheter är särskilt relevant i Sydostasien där arbetsvillkoren är usla, utfiskningen går snabbt och fiskemetoderna är särskilt destruktiva.

– SEAFDEC är en av de mest relevanta organisationerna i regionen med mycket kunskap om småskaligt fiske och fattiga människor. Vårt långa samarbete möjliggör att pröva nya saker och arbeta fram en långsiktig vision.

Sidansvarig: Avdelningen för Asien, Mellanöstern och humanitärt bistånd

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän