Kvinna i randig huvudduk.

Munni är assistent på en textilfabrik i Bangladesh. Dessutom är hon utsedd att vara kollegornas röst i dialogen med arbetsgivaren, och föra fram deras åsikter till ledningen.

Foto: Martin Roeck Hansen/I am production

Resultatexempel

Munni, textilarbetarnas röst i fabriken

Uppdaterad: 23 september 2016

För Munni Begum och miljontals andra textilarbetare har arbetet i textilindustrin betytt en säker inkomst och steg på vägen ut ur fattigdom. Hon representerar sina kollegor i fabrikens arbetsplatskommittée, en viktig uppgift för att skapa förbättrade arbetsvillkor och stärkta rättigheter för arbetare inom tekoindustrin. 

Munni Begum är en av närmare fyra miljoner textilarbetare i Bangladesh. Hon är född i Rangpur men har liksom många fattiga i Bangladesh sökt sig till storstaden Dhaka för att kunna försörja sig. Här bor hon med sin familj, sin man och tre barn, och har sedan fem år ett jobb på en av Bangladesh tusentals textilfabriker. Majoriteten av fabrikens kunder är svenska klädföretag. 

- Det här är en av de största fabrikerna i landet med 10 000 anställda, berättar Munni. Jag har jobbat här i fem år som assistent. Innan var jag hemma med mina barn. Min man är grönsaksförsäljare. Min äldsta son är 18 år nu och han har fått jobb här på fabriken och arbetar med att sy kläder.

Fabriken där Munni arbetar har nya och fina byggnader med moderna maskiner. Lokalerna är ljusa och luftiga. Alla fabriker i Bangladesh ser inte likadana ut och situationen för många textilarbetare är ofta svår, lönerna är dåliga och arbetsplatserna farliga. Många har säkert hört talas om fabriken Rana Plaza som kollapsade 2013, vilket kostade över tusen fabriksarbetare livet. Händelsen har satt djupa spår hos många bangladeshier och missnöjet hos fabriksarbetare och fack har varit stora.

Textilindustrin betyder mycket för att lyfta miljoner människor ur fattigdom. Att stärka arbetares rättigheter och förbättra arbetsvillkoren i landets textilfabriker är därför en viktig del i det svenska utvecklingssamarbetet med Bangladesh. Stödet sker på olika nivåer, både på fabrikerna genom att utbilda arbetsgivare, arbetstagare och lokala fackförbund, samt på en högre strukturell nivå med att skapa plattformar så att exempelvis regering, arbetsgivarorganisationer och fackförbund ska kunna kommunicera och föra en dialog.

Fabriken som Munni Begum arbetar på deltar i projektet och hon är själv invald i en arbetsplatskommitté som utbildats inom ramen för arbetet. Hon är en av totalt 15 representanter.

Invald i arbetsplatskommittén

Kommittén har som syfte att länka samman arbetsgivarna och arbetstagarna och se till att det finns en fungerande dialog. Hela kommittén har liksom arbetsledningen på fabriken fått gå en utbildning för att lära sig mer om arbetsrätt, valförfarande och hur man förhandlar i svåra frågor.

- Som medlem i kommittén är min uppgift att lyssna på vad mina kollegor har att säga och sedan föra fram deras åsikter till ledningen. Det kan röra sig om olika klagomål som att det inte finns tillräckligt med toaletter eller det kan handla om önskemål om ledigheter eller annat, berättar Munni.

Projektet är en långsiktig satsning och bygger på ett avtal mellan Sveriges och Bangladesh regering. För att kunna göra snabbare och en mer konkret skillnad arbetar man parallellt på olika nivåer med allt från att förändra hur institutioner som arbetsmarknadsdomstolar arbetar till att förbättra dialogen i fabrikerna.

- Alla vinner på att vi har en fungerande dialog med varandra, avslutar Munni.

Fakta
Sveriges och Bangladesh regering har tillsammans med ILO (International Labour Organisation) slutit ett avtal som ska stärka löntagare i textilindustrin, så de ges möjlighet att organisera sig, förhandla, sluta avtal och flytta fram sina positioner utifrån sina villkor.  Arbetet inriktas på att främja social dialog och harmonisera industriella relationer inom textilindustrin. Projektet sker inom ramen för Global Deal, en global satsning för att social dialog och förbättrade arbetsvillkor som presenterades i New York av statsminister Stefan Löfvén i september 2016.

Sverige är huvudfinansiär med ett stöd om 45 miljoner kronor, vilket motsvarar 70 procent av den totala budgeten. Danmark är den andra finansiären. Det gör insatsen till den hittills största i den svenska biståndsportföljen för privatsektorutveckling i Bangladesh. Även H&M och IF Metall är engagerade i projektet och ska på det lokala planet bidra med kunskap, befintliga arbetsmodeller och arbetstid. H&M arbetar sedan tidigare tillsammans med ILO för att främja dialog mellan arbetsmarknadens parter och utbilda mellanchefer i arbetsrätt. Totalt väntas projektet innefatta 500 fabriker.

Läs mer om Sidas satsning för att stärka textilarbetarna i Bangladesh.


Sidansvarig: Avdelningen för Asien, Mellanöstern och humanitärt bistånd

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän