Sudan

Utvecklingen i Sudan

Uppdaterad: 25 maj 2018

Hälften av Sudans befolkning lever i extrem fattigdom och landets historia är fylld av konflikt. Men landet är rikt på naturresurser och i dag finns ett hopp om att bryta landets politiska och ekonomiska isolering. Trots detta kvarstår korruption och bristande mänskliga rättigheterna som ett hinder för utveckling.

Sudan är till ytan Afrikas tredje största land. Det ligger i nordöstra Afrika med en kort kust mot Röda havet. En stor del av landet domineras av öknen som i söder övergår i savann. Sudan har stora tillgångar av värdefulla naturresurser såsom mark, skog, olja och mineraler. Nilen, världens längsta flod, rinner genom landet och är en stor fiskeresurs.

Vattentillgången i Sudan är trots detta mycket begränsad och landet står inför stora klimatutmaningar. Korta och oregelbundna regnperioder ökar risken för översvämningar, torka, föroreningar, ökenspridning och jordförstörelse. Klimatförändringar och vattenbrist hotar sudanesernas livsmedelstrygghet och försörjning, eftersom de magra säsongerna förlängs. För majoriteten av landets befolkning är tillgången till regnvatten avgörande då de främst försörjer sig på jordbruk. Generellt sett är jordbruken små vilket gör att de drabbas hårt av extremt väder.

Demokratiska rättigheter inskränks

Situationen i Sudan är komplex. Sedan självständigheten 1956 har landets norra och södra delar befunnit sig i utdragna inbördeskrig, med endast tio år av relativ fred. Styrelseskicket har skiftat mellan demokrati och auktoritära regimer. Sittande president Omar al-Bashir kom till makten genom en militärkupp 1989 och gjorde landet till en auktoritär och islamistisk enpartistat. Under hans styre har åsiktsfriheten och utrymmet för oppositionell politik inskränkts. När regimen öppet visade stöd för internationell terrorism isolerades Sudan från västvärlden och USA införde ekonomiska sanktioner. I slutet av 1990-talet försökte Sudan att normalisera sina relationer med västvärlden genom att bland annat införa ett flerpartisystem. Reformen var dock relativt verkningslös och presidentens parti, NCP, dominerar än i dag politik och administration samtidigt som oppositionella partier inte tillåts verka fritt.

Landets utdragna konflikter har främst grundat sig i en maktkamp mellan syd och nord och mellan centralmakt och olika rebellgrupper. Över tid har olika regioner varit inblandade i väpnad konflikt. Inbördeskriget mellan nord och syd avslutades i och med att ett fredsavtal undertecknades år 2005 och landets delning 2011. Regimens strider mot södra Sudan avlöstes av konflikter i Darfur. Dessa slogs ned med stor brutalitet som bland annat resulterade i att den internationella brottmålsdomstolen i Haag väckte åtal, mot president Bashir och andra inom regimen.

Under den senaste tiden har konfliktnivåerna minskat i Darfur och i landets södra delstater. Presidenten har infört en mekanism för nationell dialog och en fredsprocess pågår. Ytterligare en positiv drivkraft är att USA har lyft sanktionerna mot landet, vilket kan öppna upp för investeringar som kan leda till social och ekonomisk utveckling. Samtidigt är Sudan i en pågående ekonomisk kris och situationen är fortsatt skör.

Mellan 1990 och 2011 hade Sudan hög ekonomisk tillväxt. Vid landets delning följde en kraftig ekonomisk chock då Sudan förlorade 75 procent av sina oljetillgångar. Landet har stora skulder och för att hantera budgetunderskottet skar regeringen 2016 ner flera subventioner, vilket ökade inflationen som i dag ligger på runt 35 procent. Handelsbalansen har underskott sedan Sydsudans självständighet. USA:s sanktioner har även lett till att det råder brist på utländsk valuta, vilket försvårar handel och driver upp priserna på importerade varor.

Civilsamhället och yttrandefriheten begränsas

Den demokratiska utvecklingen, respekten för de mänskliga rättigheterna och för rättsstatens principer har omfattande brister. Kränkningar av de mänskliga rättigheterna sker både i konflikt- och icke-konfliktområden. Yttrande-, press-, informations- och mötesfrihet inskränks och civilsamhälle, media och aktivisters utrymme att verka begränsas hårt av regimen. Viss opposition och publika protester förekommer, men bevakningen är omfattande. Landets säkerhetsstyrkor rapporteras även genomföra tortyr, bestraffningar, godtyckliga frihetsberövanden och våldtäkter.

Sudans grundlag säkerställer icke-diskriminering på grunder såsom etnicitet, religion, kön, ålder och funktionshinder. Trots detta är kvinnor och flickor särskilt utsatta. Könsrelaterat våld är utbrett och våld inom familjen. Uppskattningsvis utsätts 86 procent av Sudans flickor för könsstympning. Under senare år har dock andelen yngre flickor som könsstympas gått ner. Sudan har inte skrivit under konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot kvinnor (CEDAW).

Sudan har en ung befolkning. Drygt 40 procent av den snabbt växande befolkningen är under 15 år, men social service och policy som omfattar ungas rättigheter är begränsade. Barn är särskilt utsatta i landet. Endast drygt hälften av barn mellan 5 och 13 år går i skolan, barnarbete är vanligt och barnäktenskap likaså, särskilt på landsbygden. Grova övergrepp mot barn är särskilt förekommande i konfliktområden.


Sidansvarig: Avdelningen för Afrika

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän
" />