Det humanitära biståndet skiljer sig från utvecklingsbiståndet på två viktiga punkter: För det första är målet med det humanitära biståndet att rädda liv, lindra nöd och upprätthålla mänsklig värdighet, medan utvecklingsbiståndet har fattigdomsbekämpning som övergripande mål.
I praktiken är det oftast de fattiga som drabbas värst av katastrofer och som behöver merparten av det humanitära stödet.
För det andra grundar sig det humanitära stödet på folkrätten och särskilt den internationella humanitära rätten, IHR , medan utvecklingsbiståndet bygger på politiska beslut av givarlandets regering.
Förstahandsansvaret att bistå befolkningen vid en katastrof ligger alltid hos den drabbade staten själv. Om landet är ockuperat har ockupationsmakten det ansvaret.
Om det drabbade landet inte kan eller inte vill bistå den egna befolkningen träder det så kallade humanitära imperativet in. Det här begreppet baseras på folkrätten och etablerad praxis inom det humanitära området och innebär enligt Sveriges uppfattning en skyldighet för utomstående stater och organisationer att om det behövs bidra med stöd vid en kris eller katastrof. Det finns länder som har en delvis annan tolkning av det humanitära imperativet.
I det akuta skedet av en kris eller katastrof handlar det humanitära biståndet om praktiska insatser, till exempel att snabbt få räddnings- och sjukvårdspersonal till katastrofområdet och att hjälpa de drabbade människorna med mat, vatten och skydd. En humanitär katastrof kan pågå under många år, och det är därför inte ovanligt att den här hjälpen behövs under lång tid. Det kan också finnas humanitärt bistånd och utvecklingsinsatser sida vid sida.
Det humanitära anslaget kan även finansiera tidig återuppbyggnad i övergångsfasen till ett utvecklingssamarbete, likaså vissa insatser för att förebygga katastrofer.
Sverige och Sida har ett mycket gott internationellt rykte när det gäller det humanitära stödet. Den oberoende utvärderings- och forskningsorganisationen Development Assistance Research Associates, DARA, bedömer årligen de 23 största givarna av humanitärt bistånd när det gäller kvalitet och effektivitet. Sedan många är Sverige bland de fem främsta givarländerna.
Vägledande principer
Sidas humanitära insatser styrs av ett antal vägledande principer.
Några av dem är:
- Hänsyn till miljö- och klimataspekter
- Samarbete med lokala strukturer – myndigheter, organisationer osv – ska främjas. Då ökar chansen att insatserna fungerar även på sikt
- Stärka de humanitära principerna genom information och debatt kring Genèvekonventionen och andra grundsatser för civila rättigheter
- Minska gapet mellan humanitärt stöd och återuppbyggnad
Fakta om Humanitärt bistånd:
- Det humanitära biståndet via Sida för år 2010 uppgick till 2,9 miljarder kronor eller nära 19 procent av den totala budgeten.
- Drygt hälften av Sidas humanitära anslag går till olika FN-organ inom det humanitära området, bland dem FNs organ för flyktingfrågor UNHCR, FNs jordbruks- och livsmedelsorganisation FAO och FNs samordningsorgan för humanitära frågor, OCHA.
- Sverige bidrar även via UD till finansieringen av de stora humanitära FN-organisationerna.
- Cirka en fjärdedel av det humanitära anslaget kanaliseras via Internationella Rödakorskommittén, samt Internationella Röda Kors- och Röda Halvmånefederationen genom Svenska Röda korset.
- En del humanitära insatser genomförs av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB. Hur stort anslaget blir beror på behovet av insatser, men det brukar uppgå till omkring 120 miljoner kronor per år.
|
Det humanitära anslaget används till både akuta och utdragna humanitära kriser. Ofta kommer en begäran om finansiellt stöd via en så kallade nödappell från FN. För utdragna katastrofer lanseras dessa appeller en gång om året (Consolidated Appeals Process). För akuta insatser använder FN en så kallad Flash Appeal så snabbt som möjligt efter att en katastrof har inträffat.
