Kvinna med får på den turkiska landsbygden.

Kvinna med får på den turkiska landsbygden. Det är viktigt att de lokala brukarnas rättigheter till marken säkras för att trygga deras möjlighet till försörjning.

Foto: Scott Wallace/World Bank

lantbruk & livsmedelsäkerhet

Förvaltning av naturresurser

Uppdaterad: 19 september 2017

Människors rätt att bruka, nyttja och äga mark, vatten och skog måste vara tydlig, vare sig det handlar om formella lagfarter eller olika former av traditionella avtal. Genom dessa avtal regleras vem som kan använda sig av resursen, under vilken tid och på vilka villkor. Det bidrar både till fattigdomsbekämpning och att naturresurserna används på ett sätt som inte skadar miljön.

Naturresurserna är mycket viktiga för lokalbefolkning och deras möjligheter att odla sin mat. Dessutom kan försäljningen av ett eventuellt överskott ge inkomster som ger människor möjlighet att köpa varor och tjänster som de själva inte kan producera.

En fråga om mänskliga rättigheter

Möjligheten att påverka hur naturresurser används är också en demokratisk och mänsklig rättighet. Det handlar om något så grundläggande som att en familj eller ett samhälle har en trygg tillgång till mat.

Genom att stärka människors rätt till exempelvis odlingsbar mark uppmuntras de också att investera i förbättringar av sina odlingar. De har också lättare att få lån med marken som säkerhet.

Samtidigt ökar sannolikheten att människor handskas med naturen på ett sätt som tryggar försörjningen för framtida generationer. De blir också ofta bättre på att hushålla med naturens resurser. Det spelar mindre roll om de äger marken individuellt eller kollektivt.

Ökat intresse för markresurser

Den globala konkurrensen om mark, vatten och skog hårdnar som en följd av bland annat befolkningsökning, migration, urbanisering, miljöförstöring och klimatförändringar. När intresset för marken ökar blir det ännu viktigare att reda ut vem som egentligen har rätt till den. Oklara ägarförhållanden och ökad konkurrens kan leda till utdragna konflikter.

I många länder står staten som ägare till skogar och annan mark trots att resurserna i praktiken används av lokalbefolkningar som betraktar sig som de rättmätiga ägarna. I flera länder får kvinnor inte heller äga eller ha brukanderätt till mark. Därför stödjer Sida arbetet för att stärka kvinnors rättigheter.

Sida stödjer reformarbete

Sida både stödjer och samarbetar med ett antal nätverk, stiftelser och organisationer som arbetar globalt med frågor som rör bland annat äganderätt och markrättigheter. Däribland International Land Coalition, FN-organet UN Habitat och Global Donor Platform for Rural Development.

Dessutom stödjer Sida arbetet med att reformera exempelvis marklagstiftningen på nationell nivå i ett antal samarbetsländer. Sida bidrar till exempel till att stärka och utveckla institutioners och myndigheters kapacitet att införa lagar, riktlinjer och strategier. Detta gäller inte minst i Afrika, där en majoritet av all mark saknar en formell, registrerad ägare. Att ta fram lagfarter för all mark är en kostsam process som inte alla länder har råd med.

Sedan några år finns internationella – frivilliga – riktlinjer för ansvarsfull markanvändning. De lägger en god grund för det fortsatta arbetet med förvaltningen av användning av mark, fiske och skog. Sverige har varit pådrivande i arbetet för att ta fram riktlinjerna.

Tydligt ägande minskar exploatering

Ett bra exempel på ägarreformer inom jordbruket hittar vi i Etiopien, där Sida bland annat har medverkat till att ungefär fyra miljoner hushåll har kunnat formalisera sitt markinnehav med hjälp av ett slags certifikat.

I Mocambique och Tanzania har det bland annat handlat om att formalisera kollektiva rättigheter till jordbruksmark och skogar som lokalsamhällen räknar som sina egna, så kallade ”community lands”, även om de nyttjas individuellt.


Sidansvarig: Sidas kommunikationsenhet

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän