Missionärsparet Herman och Ida Lundin samt Erika och Per Olsson med församlingsmedlemmar i Mofi i östra Afrika 1924.

Missionärsparet Herman och Ida Lundin samt Erika och Per Olsson med församlingsmedlemmar i Mofi i östra Afrika 1924.

Foto: Evangeliska Fosterlandstiftelsen

Det här är svenskt bistånd

Svensk biståndshistoria

Publicerad: 9 juni 2009 Uppdaterad: 9 juli 2015

Med bistånd ska fattigdomen i världen minska. Det är det ursprungliga och alltjämt viktigaste skälet till att världens rika länder ger ekonomiskt stöd till fattiga länder.

Med hjälp av bistånd kan fattiga länder bygga upp sin ekonomi och sitt näringsliv. Då kan människor börja tjäna pengar och leva på sina arbeten. En starkare ekonomi kan även bilda en grund för att stärka eller bygga upp ett demokratiskt statsskick. När ett lands befolkning får politiska rättigheter kan de vara med och påverka samhällsutvecklingen i positiv riktning. Ekonomiskt bistånd kan även främja fred. När fattiga länder utvecklar sin ekonomi minskar risken för interna och externa konflikter. 

Missionärer 

De första svenska "biståndsarbetarna" var missionärer från Evangeliska Fosterlandsstiftelsen som i mitten av 1800-talet var utsända till Abessinien (nuvarande Etiopien). Deras uppgift var att sprida Guds ord. Men de startade också skolor och byggde sjukstugor.

Folkrörelser 

Det svenska organiserade biståndet inleddes 1952. Då bildades CK (Centralkommittén för svenskt tekniskt bistånd till mindre utvecklade områden) av 44 folkrörelseorganisationer. Etiopien och Pakistan hörde till CK:s första biståndsländer. De första projekten handlade om byggande och att utbilda yrkeslärare. 1955 startar CK kampanjen Sverige hjälper för att bilda opinion för statligt bistånd till "underutvecklade" länder.

"Biståndsbibeln"

1962 läggs första regeringspropositionen om statligt utvecklingsbistånd. Den kallades "biståndsbibeln" och la fast fyra mål:

  • ekonomisk tillväxt
  • ekonomisk och social utjämning
  • ekonomiskt och politiskt oberoende
  • demokratisering 

Sida efter NIB

Samma år, 1962, ersattes Centralkommittén med NIB, Nämnden för Internationellt Bistånd. Det var ett statligt verk med folkrörelserepresentanter i styrelsen. Tre år senare, 1965, lades NIB ned och ersattes med Sida, Swedish International Development Authority.

På mottagarnas villkor

Under 70-talet handlade "u-hjälp" mycket om att bygga skolor, sjukhus, elverk och fabriker. Samtidigt växte insikten om att västeuropeiska modeller inte enkelt kan överföras till andra länder och kulturer. Ett nytt begrepp blev "bistånd på mottagarnas villkor". Begreppen utvecklingssamarbete och samarbetsländer etablerades.

Resurserna koncentreras

Från slutet av 1980-talet ökade antalet biståndsländer snabbt till närmare 125 stycken. Men 2007 skar den svenska regeringen ned antalet till 33 för att med färre länder kunna få bättre överblick över och samla biståndsresurserna så att de gör mer nytta.


Sidansvarig: Sidas kommunikationsavdelning

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän