Människan i centrum

Kroli Kasindi i DR Kongo

Publicerad: 10 april 2015 Uppdaterad: 17 april 2015

För den lilla kliniken i nordöstra DR Kongo innebar de många nya flyktingarna en rejäl utmaning. Många av dem var svårt sjuka men hade inga pengar till varken läkarbesök eller medicin och kliniken med sina knappa resurser kunde inte erbjuda vård utan att få ersättning. Med det svenska stödet till gratis medicin får nu patienterna hjälp för sina sjukdomar.

- Nu har vi på kliniken råd att ge flyktingarna medicin gratis, säger Kroli Kasindi som arbetar som sjuksköterska på kliniken i Hombo.

Hombo ligger på gränsen mellan provinserna Syd Kivu och Nord Kivu i östra Demokratiska republiken Kongo. Byn med sina drygt 16 000 invånare växte plötsligt när man fick ta emot runt 20 000 internflyktingar från omkringliggande samhällen. Människorna där hade tvingats fly då två beväpnade rebellgrupper, Mayi-Mayi och Raia Mutomboki, attackerade deras hembyar. Förutom att de förlorat sina hem och sin mark och med det sin försörjning, så var också mångas hälsa i dåligt skick. Malaria var vanligt förekommande, ett stort antal barn var undernärda och behovet av läkarvård och mediciner var mycket stort.
I området strider rebellgrupper mot varandra i kampen om de värdefulla råvarorna som finns i marken, och för att driva bort lokalbefolkningen därifrån attackeras byarna i de stora, vidsträckta områdena. Laglösheten och stridigheterna har prövat befolkningen hårt och fattigdomen är utbredd.

Trots att de flesta i Hombo redan är mycket fattiga har flyktingarna som kommit fått husrum hos värdfamiljer. Men när flyktingarna sökte vård på sjukvårdskliniken för sig själva och sina barn, hade de inga pengar att betala med. Att besöka sjukvårdskliniken utan att kunna betala för en undersökning, och där det heller inte fanns mediciner på lager, kändes meningslöst. I väntrummet på verandan utanför kliniken glesnade det mellan patienterna, ett tag var det bara runt sju patienter om dagen som kom under öppettiderna.

- Vi kunde inte ge patienterna den vård de behövde, och dessutom var vårt medicinförråd slut så många patienter fick gå hem utan att ha fått hjälp, säger Kroli Kasindi som arbetar som sjuksköterska på kliniken i Hombo. Antalet internflyktingar som kom var så mycket högre än vi väntade oss.

Han har arbetat på hälsokliniken i Hombo allt sedan han tog sin sjuksköterskeexamen för fyra år sedan. Något annat yrke var otänkbart:

- Ja, jag kände att jag verkligen ville arbeta inom vården eftersom en god hälsa är viktigt för samhället och människorna här. Den pågående konflikten mellan olika beväpnade grupper gör situationen svår för oss, säger han.

När Unicef nåddes av uppgifterna om den stora ökningen av internflyktingar utvärderades situationen och man konstaterade att behovet av stöd var mycket stort till både internflyktingar och deras värdfamiljer.I en stor biståndsinsats får nu internflyktingarna gratis sjukvård och hyllorna i medicinförrådet i byggnaden intill kliniken, som tidigare gapade tomma, har fyllts på genom svenskt stöd.

- Det är stor skillnad och det betyder mycket för vårt samhälle. Det är som en dröm, säger Kroli Kasindi.  

På en av träbänkarna på verandan till kliniken sitter Marina Kaengo med sin malariasjuka son i famnen.

- Utan den här möjligheten hade vi fått stanna hemma och min son hade dött eftersom jag inte kan betala för hans sjukvård, säger Marina Kaengo.

Stödet har gjort stor skillnad vad gäller hälsosituationen i Hombo. Hälsokliniken tar nu emot runt 50 patienter om dagen och ingen behöver gå hem utan att ha fått behandling för sin sjukdom. Hjälpen når nu fram till människorna i Hombo.

- Vi är väldigt nöjda med att ha partners som stödjer vårt arbete så att vi äntligen kan behandla de sjuka som behöver vård, säger Kroli Kasindi.

Sidansvarig: Sidas kommunikationsavdelning

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän