”För att få respekt måste man först respektera sig själv”

Fem år efter att Haskar blev aktiv i kvinnoorganisationen Kamer har hennes liv helt ändrat riktning till det bättre. Idag leder hon ett av de 23 centrerna i landet och hennes familjesituation har dessutom förbättrats.

Foto: Hasan Aҫan

Haskar Erdoǧan i Turkiet

Publicerad: 25 juni 2014 Uppdaterad: 15 juli 2014

Våldet mot kvinnor i Sydöstra Turkiet är mycket utbrett, liksom fattigdomen och arbetslösheten. Men genom kvinnoorganisationen Kamer kan de få stöd, råd och skydd. Organisationen har 23 kvinnocenter som erbjuder seminarier och gruppmöten där kvinnor lär sig om sina rättigheter samtidigt som självförtroendet växer.

Haskar Erdoǧan är modernt klädd i jeans. Hennes långa hår är utsläppt och hon utstrålar glädje och självförtroende. Medan hon pratar ler hon ofta, men då hon berättar om sin dotter börjar tårarna rinna.

-        Jag kom till Kamer för att jag hade problem med min dotter som då var 17 år. Vi hade ingen kommunikation och jag slog henne ofta. Vi hade ingen relation alls.

Haskar fick gå kurser i kommunikation och självkännedom. Det var vid de tillfällena hon insåg att det psykiska våld hon själv utsattes för inte var normalt. Och att hon själv utsatte sin dotter för samma sak.

-        Vi bodde många tillsammans hos mina svärföräldrar. Jag var tvungen att fråga om lov för allt och att lyda dem. Hade vi gäster satt jag närmast dörren och skulle vara redo att tjäna.

Haskar beskriver hur hon ofta grät, att hon var passiv och knappt pratade med någon. Nu, fem år senare, har hennes liv helt ändrat riktning. Hon leder ett av Kamers 23 kvinnocenter, håller kurser och seminarier. Hon har även varit talare vid större konferenser.

-        När någon frågar hur gammal jag är brukar jag svara fem år. Det var när jag började på Kamer som jag blev vuxen. Innan var jag rädd för allt, som ett litet barn.

Haskar är 40 år och hennes dotter är 22. Hon har även en son som är 18 och båda barnen är väldigt stolta över henne. Detsamma gäller för hennes man även om han från början var skeptisk till Kamer.

-        Från början accepterade han inte att jag gick hit. Han tänkte att de är feminister som hatar män. Men han såg hur jag förändrades och att det även var positivt för honom. Jag började visa glädje och inte bara ilska.

Hon poängterar att alla måste implementera det de lär sig på kurserna i sin egen omgivning. Ibland måste kvinnan gå försiktigt fram för det kan vara svårt att förändra maktstrukturen i en familj.

-        Först måste kvinnan ändra sig själv och sen förändra omgivningen. Men för att få respekt måste man först respektera sig själv.

Kamers personal gör även hembesök för att erbjuda kvinnor stöd och ta reda på hur de har det. Kamuran Yilmaz har jobbat på Kamer sedan starten för 16 år sedan. Hon gör ofta hembesök och dagens första möte blir i en lägenhet på fjärde våningen i ett slitet höghus.

När vi slår oss ner i soffan hemma hos Hanim Ҫelik, en 47-årig fembarnsmor, tar Kamuran vant fram formuläret med sina frågor. Hon förklarar vad Kamer är och frågar om Hanim känner till dem. Sen får Hanim svara på om hon kan läsa och skriva (Ja, självlärd), hur gammal hon var då hon gifta sig (16 år), om hon själv fick välja sin man (Nej), om hon blir utsatt för våld (Inte fysiskt)...

Kamuran frågar också hur barnen har det och berättar om Kamers lekgrupper där flickor och pojkar leker tillsammans. Hon erbjuder även Hamin att komma på Kamers möten och ger henne ett visitkort med journummer till Kamer.

-        Om du hör någon kvinna som utsätts för våld kan du kontakta oss. Vi svarar 24 timmar om dygnet, säger Kamuran och tackar för mötet innan hon skyndar vidare till nästa besök.

Sidansvarig: Sidas kommunikationsavdelning

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän