Människan i centrum

Mara Nieto Alvarez i Colombia

Publicerad: 12 juli 2013 Uppdaterad: 10 februari 2015

I det nybyggda radhusområdet i utkanten av staden Valledupar i norra Colombia är det bara ett av husen som har höga, svarta gallerstängsel runt sin ingång och garageuppfart. Mara Nieto Alvarez och hennes man och fyra barn flyttade hit för några månader sedan – för att öka säkerheten för familjen. Mara kallar sig fredsarbetare, men väpnade grupper ser henne som en fiende.

Mara sitter i vardagsrummet, bland minnen och fotografier, och vrider och vänder oroligt på nyckelknippan hon har i handen. Mara har ägnat flera år åt att leta efter sin försvunna bror och idag delar hon med sig av sina erfarenheter till andra familjer för att hjälpa dem att utkräva sina rättigheter. Nu är hon hotad till livet.

- Jag ser mig som en fredsarbetare, men det finns fiender till freden som inte vill att man ska genomföra en verklig fredsprocess, säger Mara.

För bara några veckor sedan dök Maras namn upp på en dödslista. I meddelandet som skickats ut av en lokal paramilitär grupp som kallar sig Los Rastrojos, kallas Mara och en grupp andra personer för statsfiender. De utpekade på listan ingår i ett svenskfinansierat FN-projekt för återuppbyggnad som heter Redes – ”Nätverk” på svenska. Målet är att stärka det lokala civilsamhället i flera regioner i Colombia som drabbats hårt av den väpnade konflikten i landet. Medan fredssamtal mellan regering och gerilla pågår i Havanna, Kuba, genomförs fredsbyggande från grunden ute i landet. Människor som flytt från sina hem försöker hitta vägar att återvända, offer för våld söker en väg tillbaka och kompensation för sitt lidande, familjemedlemmar till försvunna kämpar för att få veta sanningen om vad som hänt deras kära.

För Mara började ovissheten en dag 2003 när hennes bror José Luis som vanligt gick till jobbet för att sälja ”tinto”, traditionellt sött colombianskt kaffe, på bussterminalen i Valledupar. Detta var en orolig period då såväl gerilla som paramilitära grupper härjade i området. När brodern aldrig återvände hem tyckte Maras familj att de inte skulle anmäla händelsen. De var rädda. Men Mara började istället en fem år lång kamp för att ta reda på sanningen om sin bror. Hon reste runt i landet, sökte upp olika myndigheter och deltog i manifestationer med andra familjer vars anhöriga också försvunnit. Efter att hon gått ut i medierna om sitt sökande efter brodern fick hon en dag ett telefonsamtal. Hon fick veta att broderns rester fanns att hämta i Meta, ett område långt från Valledupar.

- Jag minns i detalj hur jag kom ner i ett gravvalv och hur de knackade sönder cementen för att ta fram min brors kvarlevor. Jag hade förväntat mig en kista, men istället fick jag tillbaka min bror i en svart påse. I den stunden kom minnen från vår barndom till mig, när vi var hungriga, när vi frös, när vi gick till skolan utan skor, när han lärde mig läsa. Och jag kunde inte tro att jag återfick en sådan fantastisk bror under så inhumana omständigheter.

Mara har aldrig fått veta exakt vad som hände med hennes bror, och hon är rädd att hon aldrig kommer få hela sanningen.

- Regeringen talar om sanning, rättvisa och fred, men för mig kommer jag aldrig få den sanning jag så mycket skulle behöva.

Mara beskriver landet Colombia som ett offer, en sårad. Nu ingår hon i en grupp som hjälper andra offer för den väpnade konflikten att komma vidare i sina liv.

- Vi delar varandras historier. Det är ledsamma berättelser, men vi hjälper varandra. Vi måste bygga något nytt ur sorgen, bygga ett hopp. Vi måste fungera som goda exempel för tillsammans har vi kunnat stärka varandra.

Mycket har förändrats för Mara sedan 2003. Hon kommer från en enkel familj. Fattig ekonomiskt, men det har aldrig fattats kärlek, är hon tydlig med att säga. Idag har hon lyckats utbilda sig och lever ett rikare liv på många sätt.

- Jag har stärkts genom detta arbete. Jag har ett annat livsprojekt idag. Visst är jag rädd varje gång det kommer en okänd motorcykel härutanför. Jag är rädd att bli dödad framför mina döttrar, eller att de också ska bli skadade. Men jag kommer inte ge upp för vi kan göra skillnad. Vi kan vara med och bygga fred och skapa ett verkligt deltagande, säger hon.


Sidansvarig: Sidas kommunikationsavdelning

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän