Aung San Suu Kyi och Bengt Ekman

Aung San Suu Kyi och Bengt Ekman välkomnar den utveckling i demokratisk riktning som nu pågår i Burma

Foto: .

Anställda berättar

Bengt Ekman och det svenska biståndet till Burma

Publicerad: 3 april 2012 Uppdaterad: 2 juli 2014

Bengt Ekman har lett den svenska statliga biståndsverksamheten i Burma, ett land där utvecklingen just nu går i rasande fart. Kommer Burma att bli demokratiskt? Och hur har det varit att arbeta i ett av världens mest stängda länder?

I snart fyra år har Bengt Ekman samordnat det svenska biståndet till Burma med ambassaden i Bangkok som bas. Det har varit år av både besvikelser och positiva händelser. Men nu känner han att utvecklingen går åt rätt håll:

Bengt Ekman samordnade det svenska biståndet till Burma

 – En av de mest påtagliga skillnaderna mot för bara något år sedan, är att rädslan i landet försvunnit. Det är något som vi märker varje dag.

Bengt Ekman började arbeta på Sida redan 1979 och har sedan dess haft ett stort antal olika uppdrag, bland annat planeringsdirektör och chefscontroller. I fält har han hela tiden arbetat i Asien – nu i Burma och Thailand, tidigare i Vietnam, Indien och Sri Lanka.

 – Det som driver mig är nyfikenheten. Saknas den – då kan man lika gärna lägga av! Det handlar om att öppna sig själv för intryck och upplevelser. Jag vill bli utmanad i det jag gör, därför ville jag gärna arbeta i ett land där det fanns chans att bygga upp något nytt från grunden, konstaterar han.

Och utmaningar har det inte direkt saknats när det gäller Burma. När Bengt Ekman 2008 tog över ansvaret för biståndet till Burma hade Sida förhållandevis få kontakter i landet. En stor del av stödet kanaliserades genom olika exilorganisationer och FN-organ, samtidigt som Sverige beslutat sig för att öka sitt engagemang inne i Burma.

 – När jag började här kunde jag ingenting om landet. Gradvis har jag lärt mig och byggt upp nätverk och kontakter. Samtidigt fanns det mycket lite att hålla i handen, inga gamla kontakter och samarbeten att luta sig tillbaka mot.

Men den första tiden blev en besvikelse. 2007 startade det så kallade Saffransupproret lett av politiska aktivister, munkar och studenter. Men militärjuntan slog till, hårt. Antalet politiska fångar fördubblades och klimatet hårdnade.

Startskottet för förändringen blev paradoxalt nog orkanen Nargis som 2008 drog in över Burma och enligt beräkningar dödade över 140 000 personer. Till en början vägrade juntan kategoriskt att ta emot internationellt stöd, men så småningom – allt för sent för många människor – skedde en viss öppning och hjälpinsatserna kunde påbörjas.

 – Cyklonen dominerade när jag kom hit. Det gjordes många försök från FN och olika givare att komma in i landet med nödsändningar, men det var först genom de sydostasiatiska ländernas samarbetsorganisation ASEAN som möjligheterna öppnades för att ge hjälp.

Nargis skapade ett helt nytt utrymme för det burmesiska civilsamhället som tidigare knappast existerat, eller snarare inte synts till för omvärlden. Nu samlade människor spontant in hjälp själva. Återuppbyggnaden efter orkanen gick också förhållandevis bra och ASEAN fick en ny roll.

Militärjuntans grepp var efter 2008 fortfarande hårt. Aung San Suu Kyi satt fortfarande i husarrest och trots omvärldens fördömanden fortsatte militärjuntans politik.  I november 2010 släpptes Aung San Suu Kyi ur sin husarrest och ett år senare bestämde sig hennes parti NLD för att ställa upp i det fyllnadsval som hölls 1 april 2012. 

 – Redan 2010 såg vi tecken på förändring. Civilsamhället organiserade sig alltmer, och inriktningen förändrades från att leverera nödhjälp till att engagera sig i frågor som låg politiken nära, så långt som det var möjligt.

En stor del av det svenska biståndet till Burma är hemligstämplat och det innebär att Bengt Ekman har begränsade möjligheter att i detalj berätta om vad som görs.

 – Men det finns mycket viktigt vi gjort som bidrar till den demokratiska processen, framför allt stödet till den mer politiskt inriktade delen av civilsamhället. Framåt satsar vi också på stöd till utvecklingen av en fri, oberoende och professionell mediesektor, fortsätter Bengt Ekman. 

  Hur vill han då beskriva Burma för den som aldrig varit där?

 – Som ett vanligt fattigt land i Sydostasien, men som samtidigt blivit ovanligt på grund av femtio år av militärdiktatur. Burma har också valt att isolera sig och genom USA:s och EU:s sanktioner har landet ytterligare isolerats. Idag följs utvecklingen intensivt av regeringar och människor i hela världen, som en följd av de halsbrytande snabba förändringar som nu sker. Samtidigt är det ett mycket komplext land med många etniska grupper som aldrig någonsin känt sig som en del av en gemensam nation. Det koloniala arvet från åren av brittiskt styre ligger också fortfarande tungt.


Sidansvarig: Sidas kommunikationsavdelning

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän