Lärarhandledningar

Den livsfarliga historien – kunskap för fred, försoning och framtid

Uppdaterad: 7 juli 2014

Den livsfarliga historien är ett samarbetsprojekt mellan Forum för Levande Historia och Sida som syftar till att öka kunskapen om historiebruk och historiesyn och om hur man går vidare efter en djup konflikt. Utgångspunkten är händelserna i forna Jugoslavien och folkmordet i Srebrenica 1995. Projektet riktar sig till gymnasielever via deras lärare.

 Sida och Forum för Levande Historia samarbetar om projektet Den livsfarliga historien. Projektet  syftar till  att öka kunskapen om  historiebruk och historiesyn och om hur man går  vidare efter en djup konflikt. Utgångspunkten är händelserna i forna  Jugoslavien och folkmordet i Srebrenica 1995.  Den livsfarliga historien är ett samarbetsprojekt mellan Sida och Forum för Levande HistoriaSidas mål med arbetet är att svenska ungdomar ska förstå och reflektera kring hur olika grupper kan använda sig av historien. Utgångspunkt i arbetet är att framtiden är gemensam och att det inte finns en kollektiv skuld.  Ansvaret för krigsförbrytelser ligger hos enskilda individer och inte hos grupper. Under kriget i forna Jugoslavien fanns både förövare och offer hos alla sidor.

Kunskap om historien; att den levs, beskrivs och förändras av människor, är nödvändig för att kunna förstå och hantera pågående konflikter och stödja olika aktörer i deras strävan för försoning och en möjlig framtid i fred, säkerhet och demokrati.

De som överlevde folkmordet i Srebrenica säger att det aldrig går att glömma men att livet måste gå vidare. Konflikten ligger nära oss geografiskt och tidsmässigt. Historieskrivningen om kriget på Balkan pågår ständigt och för Forum för levande historia är det viktigaste att vara historiskt korrekt och arbeta utifrån allmänt vedertagna källor.

Sida samarbetar med myndigheten Forum för levande historia, som ett led i att nå målen i regeringens informationsstrategi till Sida som handlar om att öka kunskapen om situationen i utvecklingsländer, biståndets resultat och utvecklingens drivkrafter. Samarbete ger synergier och större effektivitet.

I projektet vill vi belysa, väcka frågor och skapa insikt kring hur bruket av historia kan användas som ett maktmedel, hur historien kan användas som ett vapen i nationell mobilisering och ge näring åt stark nationalism och hur bruket av historia kan stå i vägen för en försoningsprocess. Hur påverkas vi människor av det vi uppfattar som den objektiva historien? Vilken roll kan historien spela i en nationalistisk process?

Sverige och andra länder har stött återuppbyggnadsarbetet i Bosnien efter Dayton-freden 1995. Bland annat har Sverige via Sida, Statens Räddningsverk, Svenska kyrkan via Lutheran World Federation, Caritas och Pingstmissionens U-landshjälp byggt 16 400 hus för återvändande flyktingar efter kriget.

Sverige har också via Sida stött uppbyggnaden av rättssystemet som spelar en viktig roll i försoningsprocessen efter ett krig. Politiska och militära ledare ska hållas ansvariga. Offren ska ges upprättelse och en röst. Med stöd från Sida tillbringade den svenska juristen Marie Tuma tio år med att åtala och döma krigsförbrytare från det forna Jugoslavien, dels vid krigsförbrytartribunalen i Haag, dels som internationell domare vid Statsdomstolen i Sarajevo. Sverige har också stött arbetet med att finna och identifiera krigsoffer. Civil Rights Defenders och Kvinna till Kvinna har, bland andra enskilda civilsamhällesorganisationer, med Sida-medel stött det civila samhällets arbete för dialog och försoning efter kriget. 

Projektets tre delar

  • Den första delen handlar om de fyra nationalistiska berättelser som varit förhärskande sedan Jugoslaviens sönderfall: den serbisk-ortodoxa, den kroatisk-katolska, den  bosniakiska  och den kommunistiska. Istället för att söka skildra en objektiv historia kommer projektet istället att fokusera på den subjektiva historien.  
  • Den andra delen kommer att belysa den etniska rensningen i forna Jugoslavien med specifikt fokus på skeendena i Srebrenica 1995. Den kronologiska kedjan av händelser där FN-systemets roll kommer att belysas eftersom området Srebrenica utgjorde en s.k. safe area. Syftet är även att ge en klarare bild över det systematiska och planlagda förloppet av den etniska rensningen och omfattningen av folkmordet. Autentiska vittnesmål kommer att spela en avgörande roll.
  • Den tredje delen handlar om vägen till försoning. Den kommer dels att belysa användningen av det juridiskt fastslagna händelseförloppet och dess roll för historiebruket och en försoningsprocess. Här tar materialet främst upp arbetet inom ICTY (International Criminal Tribunal for the former Yugoslavia och ICMP (International Commission for Missing People), dels genom att belysa dessa institutioners arbete, dels deras roll i att bidra till en försoningsprocess. Genom ICMP:s arbete, den internationella kommissionen för försvunna personer, finns möjlighet att få enskilda offers öden klarlagda; genom identifiering och så småningom begravning. Även här kommer vittnesmål och intervjuer med människor som på olika sätt berörs av skeendet i Srebrenica att användas.

Vägen till försoning handlar också om det internationella samfundets, inklusive Sidas stöd till Bosnien efter kriget. Stödet till ICMP och till den juridiska processen, liksom stöd till kapacitetsuppbyggnad när det gäller förvaltning och institutioner samt insatser inriktade på en försoningsprocess genom organisationer som Civil Rights Defenders och Kvinna till Kvinna tas upp.

Kunskap om historien nödvändig

Sidas mål med arbetet är att svenska ungdomar ska förstå och reflektera kring hur olika grupper kan använda sig av historien och dess koppling till nationalistiska rörelser och strömningar. 

En ökad kunskap om historien och historiebruket tror vi i förlängningen leder till mer tolerans i samhället. Projektet handlar också om att belysa det uppbyggnadsarbete och den försoningsprocess som pågår i det forna Jugoslavien, och som Sverige och Sida genom sitt bistånd bidrar och har bidragit till.

Den livsfarliga historien grundar sig på fakta från Haagtribunalen samt på aktuell forskning. Utgångspunkt i arbetet är att framtiden är gemensam och att det inte finns en kollektiv skuld. Ansvaret för krigsförbrytelser ligger hos enskilda individer och inte hos grupper – så prövas också rättsfallen i internationella domstolar. Under kriget i forna Jugoslavien fanns både förövare och offer hos alla sidor.

Kunskap om historien; att den levs, beskrivs och förändras av människor, är nödvändig för att kunna förstå och hantera pågående konflikter och stödja olika aktörer i deras strävan för försoning och en möjlig framtid i fred, säkerhet och demokrati. 

För vidare information om projektet och material för elever och lärare inklusive lärarhandledning, se Forum för Levande Historias webbplats Den livsfarliga historien.


Sidansvarig: Sidas kommunikationsenhet

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän