Panel Development Talks 22/4 - Africa rising? Poverty and growth in Sub-Saharan Africa

Panelen bestod av Finn Tarp, UNU-WIDER, Susanne Spets, Svenska ambassaden i Uganda, George Adu, the Nordic Africa Institute (NAI) Razia Kahn, Standard Charters och Inge Tvedten, Christian Michelsen Institute.

Foto: Sida

Development Talks

Tillväxt - ett trubbigt instrument för att mäta ett lands välmående

Uppdaterad: 26 april 2016

Tillväxten i Afrika är ojämnt fördelad och når sällan de allra fattigaste. Det är slutsatsen av en rapport som tittat närmare på 16 av länderna söder om Sahara. Insatser för att stärka de små jordbruken är den viktigaste uppgiften för att förbättra levnadsförhållandena var en av slutsaterna från Development Talks på Sida.

Den förlegade bilden av Afrika som en kontinent där människor sjunker allt djupare ner i fattigdom har onekligen förändrats. Ser man på tillväxten sedan 1995 har den varit positiv i stora delar av Afrika söder om Sahara. Bruttonationalprodukten i regionen har växt med 6,1 procent per år i genomsnitt sedan millennieskiftet, betydligt bättre än de flesta andra regioner i världen det senaste decenniet. Tillväxten per capita har varit störst i länder som Etiopien, Moçambique och Rwanda.

Men frågan som många ställt sig är hur denna tillväxt fördelats och om ökningen avspeglas i människors levnadsvillkor. För att få en bättre bild av sambanden mellan tillväxt och fattigdomsminskning har det Sida-stödda utvecklingsekonomiska forskningsinstitutet UNU-WIDER, en del av UN Universities, genomfört studier i 16 länder i Afrika söder om Sahara, vars resultat presenterades på ett Development Talks på Sida i förra veckan. De 16 ländernas invånare utgör sammantaget 75 procent av befolkningen i regionen och i studien ingår bland annat de stora ekonomierna Nigeria, Kenya och Sydafrika. Landstudierna kombinerar nationell statistik på makronivå med resultat från hushållsundersökningar och andra studier.

–Det finns mycket att glädjas åt men vår lärdom är att det inte går att dra några generella slutsatser om hur bra Afrikas befolkning mår, det skiljer mycket mellan länderna. Och vi kan se att tillväxten i många områden inte når alla, särskilt inte de allra fattigaste, säger Finn Tarp, professor och chef för UNU-WIDER när han talar om ämnet under ett seminarium på Sida.

I studien som UNU-WIDER sammanställt finns länder som sticker ut med såväl hög tillväxt som fattigdomsminskning, till exempel Etiopien, Ghana och Uganda, länder med snabb tillväxt men begränsad effekt på fattigdomen, som Nigeria och Tanzania, och till sist länder med såväl måttlig tillväxt som sämre villkor för de fattiga, till exempel Kamerun, Sydafrika och Kenya.

När länderna analyseras efter olika faktorer, som inte bara ser till flödet av kapital utan även bedömer utbildning, hälsa och social välfärd, blir det som Andrew McKay, professor i utvecklingsekonomi och medförfattare till rapporten, säger många ”mixed messages”

–Ta Kamerun, ett i detta sammanhang tämligen rikt land, och jämför utbildningen med det fattigare Tanzania, så ser vi att fler kommit ur analfabetism i Tanzania. I Moçambique har tillväxten varit hög och folk har bevisligen fått mer i plånboken men prisökningar har ätit upp hela den ökningen.

I de tunga ekonomierna Nigeria, Sydafrika och Kenya har tillväxten inte kommit de fattigaste till del. I dessa länder, inte minst Nigeria, råder också en utbredd korruption.

–Vi kan inte visa siffror på det, men jag håller det inte för osannolikt att korruptionen medför att inte tillväxten sprids till alla i landet, menar Finn Tarp.

Tillväxt är ett trubbigt instrument

Nu är som sagt tillväxt ett trubbigt instrument för att mäta ett lands välmående, inte minst i Afrika där de sociala trygghetssystemen inte är utbyggda på samma sätt som i utvecklade länder.

Tillväxt kan innebära att exporten av jordbruksprodukter till utlandet ökar vilket lämnar mindre kvar till inhemsk konsumtion.. I många afrikanska länder med tillväxt ökar inkomsterna för de fattiga men likväl kommer de inte över fattigdomsgränsen.

– Man kan inte koppla bort tillväxt, jämlikhet och fattigdom från varandra, allt hänger ihop i denna triangel, betonar Finn Tarp.

Forskningsinstitutet Christian Michelsen Institute (CMI), med bas i Norge, har under fem år gjort en så kallad reality check på tre platser i Niassaprovinsen i Moçambique. Teamet har följt några hushåll år för år för att få en bild av hur utveckling och fattigdomsminskningssträvanden upplevs på gräsrotsnivå. Även dessa Sida-finansierade studier presenterades på seminariet.

–Det vi sett i de byar vi följt är att rika har blivit rikare och en del fattiga hushåll har fått det bättre, ofta relaterat till möjligheten att tjäna pengar på jordbruksrelaterad verksamhet, säger Minna Tuominen, forskare på institutet.

Men tillägger hon, i gruppen som har det sämst är det ingen skillnad. För dem handlar det fortfarande om att hitta mat för dagen.

CMI:s analys är att invånarna i byarna som saknar familj och sociala relationer, inte minst till ledande personer, blir marginaliserade och lyckas därmed inte komma ur fattigdomen. Studierna visar tydligt att fattigdomen är multidimensionell och inte bara påverkas av ekonomiska faktorer utan även av sociala och relationella  orsakssamband.

Effektivt jordbruk tar fler över fattigdomsgränsen

På seminariet är alla talare överens att effektivare jordbruk är nyckeln till att få fler över fattigdomsgränsen. 70 procent av befolkningen i Afrika söder om Sahara är beroende av jordbruken. Susanne Spets, chef utvecklingssamarbete på Sveriges ambassad i Uganda, anser också att mer fokus måste läggas på infrastruktur.

–Det byggs många stora motorvägar, till exempel nu från Kenya till Rwanda, men de lokala vägarna som är viktiga för att upprätthålla handel och samhällsservice läggs det väldigt lite resurser på, säger Susanne Spets.

Ekonomen Razia Khan, chefsekonom för Afrika på banken Standard Chartered, ser att de privata investeringarna går till områden som visar bäst utveckling, till största delen i storstäderna. Övriga områden som inte lockar privat kapital marginaliseras allt mer. Från jordbruksområden som redan är fattiga flyttar också allt fler unga till städerna. Prognosen är att snart hälften av befolkningen i Afrika söder om Sahara kommer att leva i städer.

Finn Tarp konstaterar att Afrika idag är en kontinent med många unga människor och prognosen för 2050 är en dubbelt så stor befolkning (2,5 miljarder). Nigeria får då större befolkning än hela USA.

–Det är människor som är informerade och de är redo att flytta för att få jobb och bättre liv. Den migration vi ser nu kan öka rejält om inte levnadsvillkoren och utvecklingsmöjligheterna förbättras för fler.

Budskapet till Sida och andra biståndsorganisationer är att ha fortsatt fokus på fattigdomsbekämpning. På Sida finns redan ett arbete med att stärka fattigdomsanalysen, biståndets relevans för fattigdomsminskning samt synen på multidimensionell fattigdom. Utvecklingssamarbetet ska tydligare ha fattigdomsminskning som mål och ta in de fattigas perspektiv, inklusive miljö- klimat, konflikt och jämställdhet.


Sidansvarig: Sidas kommunikationsenhet

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän