Tre personer står på en parkering bakom en liten filmkamera på stativ. En kvinna filmar och mannen i mitten pekar på något.

Tang Nyen, Moe Myit Kyaw och Esther deltar i en utbildning i tv-journalistik i Burma som drivs av International Media Support och Fojo med stöd från Sida.

Foto: Petra Quiding/Fojo

nyhet

Säkerhet i fokus på pressfrihetens dag

Publicerad: 2 maj 2015 Uppdaterad: 2 maj 2015

När den internationella pressfrihetsdagen uppmärksammas runt om i världen den 3 maj riktas fokus mot säkerheten för journalister. Sida stödjer flera program för att skapa en säker miljö för mediearbetare och på så sätt främja fred, demokrati och utveckling.

Att arbeta som journalist medför stora risker i många delar av världen. De senaste tio åren har i snitt 73 journalister dödats varje år på grund av sitt yrke, enligt statistik från Reportrar utan gränser. Allt fler journalister kidnappas dessutom. Förra året drabbades 119 journalister, vilket är en kraftig ökning jämfört med tidigare år.

En orsak till den ökade hotbilden är en minskad respekt för journalister. Kristin Olson, medieansvarig programspecialist på Sidas enhet för demokrati och mänskliga rättigheter, beskriver det som en exceptionell förändring.

– Journalister har i många länder fått ett negativt symbolvärde, de ses som representanter för främmande makter och internationella journalister kidnappas för att kräva ut pengar från stater och företag. Deras presskort är inte längre värt något eftersom många inte förstår journalistikens demokratiska funktion, säger hon.

Men det är tveklöst inhemska journalister och nyhetsförmedlare som drabbas mest av förföljelser, hot och försvinnanden. För att förbättra säkerheten krävs att problemet angrips från flera håll: samtidigt som den konkreta hotbilden hanteras måste dessutom förtroendet för god journalistik byggas upp.

Utbildning ger större förtroende för journalistiken

Sida stödjer en lång rad organisationer som jobbar för att främja yttrandefrihet. Unesco får drygt 80 miljoner kronor mellan 2014 och 2017 för sitt yttrandefrihetsarbete. Pengarna går bland annat till lokalradio av bättre kvalitet, stöd för ökad kulturell mångfald samt stärkt yttrandefrihet i Mellanöstern och Nordafrika. Andra nyckelaktörer som stödjs av Sida är till exempel International Media Support, Reportrar utan gränser, Fojo och Article 19.

Samarbetsorganisationerna arbetar till exempel för att utbilda journalister så att de blir mer professionella i sin yrkesutövning. På så sätt ökar förtroendet för journalistiken.

– Ofta känner inte redaktörer till offentlighetslagstiftningen i det land de verkar, så Sida jobbar med att sprida kunskap och medvetenhet. För att medier inte ska sälja sitt oberoende för att få annonsörer eller verksamhetstillstånd stödjer vi också organisationer som erbjuder kunskap om medieföretagande och mediepolitik, säger Kristin Olson.

Andra organisationer erbjuder säkerhetskurser, samlar information om övergrepp och hjälper dem som är i behov av skydd.

I utvecklingssammanhang används ibland termen informationsarbetare snarare än journalist för att inkludera fler. Ordet journalist kan dels förknippas med statsmedier i länder med begränsad yttrandefrihet, dels är det vanligt att bloggare och informella barfotajournalister fyller traditionella journalisters roll. Till informationsarbetare räknas även kulturutövare och Unesco har på senare år sett ett ökat behov av att arbeta med säkerheten även för dem.

– Den här gruppen har tidigare inte blivit lika uppmärksammad som journalisterna, men de blir också utsatta för inskränkningar och hot. I länder där pressfriheten är starkt begränsad kan kulturarbetare vara en viktig kanal för påverkan och diskussioner, säger Maria Arnqvist, kulturansvarig programspecialist på Enheten för demokrati och mänskliga rättigheter.

Trakasserier vanligare än våld

Sofistikerade trakasserier är dock ett vanligare hot mot pressfriheten än fysiskt våld. Informationsarbetarna hotas ofta med juridiken som vapen eller med hot om ekonomiska sanktioner. Tydliga trender är att brotten inte utreds eller bestraffas, och att många länder använder sig av civila förtalsmål för att komma åt regimkritiker med mycket höga skadestånd. Det är också vanligt att stater använder sig av antiterror-lagstiftning för att med hänvisning till rikets säkerhet begränsa samhällsdebatten. Andra stänger ner medieföretag genom att anklaga dem för skattefiffel.

Sidas mediestöd går också till arbetet för att ta fram och genomföra progressiva medielagar, men Kristin Olson påpekar att det samtidigt är viktigt att inte förlamas av lagar som inte är perfekta.

– Lagstiftningen har förstås ett viktigt symbolvärde och funktion. Men en bra lag leder inte automatiskt till yttrandefrihet. Många länder med bristande rättssystem har faktiskt utrymmen som mediearbetare redan nu kan använda för att driva den demokratiska utvecklingen framåt, om de bara får lära sig hur.

Sidansvarig: Sidas kommunikationsavdelning

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän