Development Talk on religion

Development Talks på Sida i januari 2015: Susanna Wasielewski Ahlfors, moderator från Sida; Charlotta Norrby, chef för Enheten för stöd till det civila samhället på Sida; JP Mokgethi-Heath, präst och rådgivare inom hiv, teologi och policyfrågor i Svenska Kyrkan; Josephine Sundqvist, doktorand vid Centrum för forskning om religion och samhälle vid Uppsala Universitet och Dr. Azza Karam, senior rådgivare inom kultur vid FN:s befolkningsfond UNFPA.

Foto: Kerstin Becker, Sida

development talk

Religionens roll i utvecklingssamarbetet

Publicerad: 4 februari 2015 Uppdaterad: 4 februari 2015

De religiösa organisationerna blir allt viktigare för den globala utvecklingen. Men hur ska biståndsgivarna förhålla sig? Ska man samarbeta med aktörer som gör ett bra hälsoarbete, men som kanske har en annan syn på t ex homosexuellas rättigheter?

Idag svarar trosbaserade organisationer för 30-40 procent av världens samlade grundläggande hälsovård och de senaste 10-15 åren har de religiösa organisationernas roll vuxit. Samtidigt får dessa organisationen bara några få procent av det samlade biståndet.

Förtroendet för religiösa ledare är ofta stort hos allmänheten. Religiösa ledare kan agera som positiva förändringsagenter, men de kan också utgöra hinder och bromsklossar för utvecklingen, till exempel när det gäller kvinnors rättigheter.

– Jag tror att Sida och andra givare underskattat religionens betydelse för utvecklingen. Kanske är det för att vi är utpräglat sekulära, särskilt i jämförelse med många människor i de länder som vi verkar, konstaterar Sidas generaldirektör Charlotte Petri-Gornitzka, samtidigt som hon poängterar att Sida måste bli bättre på att söka dialog med relevanta religiösa aktörer.

I framtiden måste religionen i högre grad än nu ingå i den kontextuella analysen av biståndet. Biståndsgivarna behöver också utveckla verktyg som gör det möjligt att bättre interagera med religiösa samfund.

Förvirrade givare

Azza Karam, som arbetar på FN-organet UNFPA, menar att många stora givare blir förvirrade när de konfronteras med trosbaserade organisationer, eftersom dessa inte alltid säger "rätt" saker. En organisation kan t ex tycka samma sak som "vi" när det gäller klimatfrågan, för att några sekunder senare uttrycka starkt homofoba åsikter. Än mer komplicerat blir det om just denna organisation har en unik möjlighet att nå ut under t ex en humanitär katastrof. Vad blir viktigast? Att ha en samsyn när det gäller de mänskliga rättigheterna eller att på ett effektivt sätt nå ut med sjukvård?

– Vi ser mänskliga rättigheter som något universellt, men i verkligheten finns inte den förståelsen hos alla. Därför måste vi själva försöka förstå varför alla inte ser saker på samma sätt som vi. Den sekulära delen av världen är trots allt väldigt liten, det är vi som utgör en minoritet, konstaterar Azza Karam som menar att biståndet ibland står för något som hon kallar sekulär fundamentalism.


– Vi måste tänka nytt, vi har inte råd att utelämna viktiga aktörer, de behövs i arbetet. Men vi måste hitta vägar för samarbetet, konstaterar Azza Karam.

Sekulära värderingar

Men stämmer det verkligen att biståndet idag är sekulärt? Är det inte snarare så att det domineras av en kristen-luthersk syn som många av oss ser som sekulär, men som i själva verket är starkt präglad av religiösa värderingar?

– Jag är förvånad över hur Sverige kan ses som ett sekulärt land. Tvärtom skulle jag vilja hävda att mycket av det jag ser är uttryck för starka kristna värderingar, konstaterar Jp Mokgethi-Heath som är präst i svenska kyrkan och ursprungligen från Sydafrika.

Vad vi i Sverige inte förstår är hur starkt religionen dominerar människors liv i många av de länder vi verkar i, menar Jp Mokgethi-Heath: Om det te jag dricker smakar gott är det guds förtjänst, har jag ont i huvudet så har gud något att göra med även detta.

– De religiösa organisationerna är oerhört viktiga. I Liberia står de för 80 procent av sjukvården. Insatserna mot Ebola skulle inte fungera utan de religiösa organisationerna, konstaterar han.

Uppdaterad världsbild

Josephine Sundquist forskar om religionens roll i samhället i ett projekt som genomförs av Uppsala universitet. Hon menar att biståndsorganisationerna är fast i en syn på religionen som rådde på 1950-talet och att man akut behöver uppdatera sin världsbild.

– Vi tror att lutherska och katolska kyrkor dominerar kristendomen, men vet inte att Pingstkyrkan har 500 miljoner följare världen över. Vi tror att Islam drivs från Mellanöstern, när det samtidigt är Indonesien som är det land i världen där det finns flest muslimer. Och världens mest katolska land, det är inte Italien utan Filippinerna!

Om vi ska förstå religionen så måste vi gå bortom institutionerna och se religionen i dess sociala kontext, på samma sätt som vi gör med genderfrågor. Det är också viktigt att komma ihåg att religiösa personer också har andra identiteter, poängterar Josephine Sundquist. De är mammor, fotbollsspelare och en massa annat samtidigt, religionen är bara en del av deras identitet, även om den kan vara starkare eller svagare.

En anledning till att kristna organisationer uppfattas som mer "sekulära" kan vara att de lärt sig att använda ett "dubbelt språk", menar Josephine Sundquist. I samtal med givare betonar de effektivitet och medmänsklighet, medan de i sina interna diskussioner snarar hänvisar till bibeln som argument för varför de gör något. Trosbaserade organisationer kopplade till andra religioner är kanske däremot inte lika "sofistikerade" och har inte heller lärt sig vad som är "lämpligt" att säga till stora givare.
Josephine Sundqvist råd till biståndsarbetare är att de bättre måste interagera med religiösa organisationer:

– Börja utforskar religionen. Var inte rädd, gå till kyrkan, moskén eller templet. Om du vågar gå på en nattklubb i Nairobi kan du nog också våga dig in i en moské!

Sidansvarig: Sidas kommunikationsavdelning

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän