nyhet

Privata aktörer har nyckelroll för hållbar utveckling

Uppdaterad: 21 december 2015

Fyra dagar efter att klimatavtalet COP 21 undertecknats i Paris är tongångarna positiva till att denna historiska händelse även kommer att göra avtryck på en grönare utvecklingspolitik. Det viktiga är att nu få med det privata näringslivet i arbetet anser såväl Sida som dess samarbetspartners.

Det är nästan fullsatt i Sidas konferenssal Oasen när frågan på agendan i Development Talks är hur klimatavtalet i Paris ska rulla vidare, och på vilket sätt Sverige ska delta i arbetet för att nå målet - en global temperaturökning som ska begränsas till 1,5 grader.

Skepsis finns förstås om detta högt uppsatta mål kommer att infrias om 85 år. I praktiken ska i så fall redan nu stora delar av världens fossila förbrukning strypas helt. Men Johan Rockström, professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet och frontalfigur i klimatdebatten är ändå optimist. Han ser Parisavtalet som en vattendelare där tiden efter inte kommer att vara den samma som tiden innan.

– Nu har vi har vänt blad och alla som fortfarande är skeptiker och säger att vi inte måste göra en rejäl omställning kan lika väl hävda att jorden är platt. Vi har nu inte bara alla världens länder med oss utan även näringslivet som inser att hållbar utveckling är ett måste för att vara framgångsrik och få lönsamhet. Och att det handlar om enorma pengar att tjäna, påpekar Johan Rockström.

Just den privata sektorns delaktighet är något som många av talarna återkommer till. Sida har redan sedan länge samarbete med näringslivet, till exempel i STWI - Sweden Textile Water Initiative, där Lindex är en av parterna. Klädbolagets mål är att 80 procent av textilierna ska produceras hållbart.

– Vi har som alla företag ett vinstintresse och det är inte alltid man kan ta ut ökade miljökostnader i högre priser. Men konsumenterna förväntar sig att vi tar hänsyn till sociala förhållanden och miljöansvar även om de inte alltid är redo att betala för det, säger Sara Winroth, miljöchef på Lindex.
– Vi måste vara krassa och förstå att företag vill ha bättre vinster och att vi har olika syften när samarbeten sker. Jag tycker att vi lärt oss att inte förväxla vår roll med företagens, för det går inte att vara naiv om ett samarbete ska fungera, betonar Charlotte Petri Gornitzka, generaldirektör på Sida.

Finansieringsfrågor i centrum

I Paris har förstås frågan om pengar också varit en av de centrala frågorna. Det finns ett beslut om att från 2020 tillföra 100 miljarder dollar per år till klimatåtgärder där en stor del ska hjälpa utvecklingsländerna att komma ur sitt fossila beroende. Huvudansvaret för finansieringen ligger hos OECD-länderna. De så kallade medelinkomstländerna, till exempel Kina och Brasilien, har inte gett några löften om finansiellt stöd men i skrivningen från Paris öppnas det upp även för dem att bidra - om det sedan kommer att ske är en annan fråga.

– Sidas roll i Paris var att påtala behovet av transparens och kontroll av det finansiella stödet. Det finns en misstänksamhet att löften inte blir av och att länderna visar glädjekalkyler som inte stämmer med verkligheten, berättar Sara Grönlund som var Sidas representant i den svenska CP 21 delegationen.

Nu avsätter Sida 1,8 till 1,9 miljarder per år som går till samarbetspartners i olika program för att minska klimatpåverkan. Hur det blir nästa år beror på budgeten, men enligt Sara Grönlund är det ändå full fart som gäller.

En viktig källa som även Sida ger stöd till är Gröna klimatfonden. Den tillkom under FN:s klimatmöte i Köpenhamn 2009 och har nu 10 miljarder dollar fonderade - pengar som bland annat ska gå till att ställa om till förnyelsebar energi i utvecklingsländer.

– Det är den största klimatfonden i världen och Sverige spelar en viktig roll inte bara som givare utan även med påverkan i arbetet. Vi vill att det ska finnas ett starkt jämställdhetsfokus i satsningarna. Det är ofta kvinnor som påverkas av klimatförändringar, påpekar Anders Wallberg, chef för UD:s miljö och klimatenhet. Han sitter även i Gröna klimatfondens styrelse.

Ett av projekten som fonden stöder är i Östafrika där planen är att bygga solceller till 15 miljoner invånare, de flesta idag helt utan elektricitet.

– De kan hoppa över det fossila stadiet. Jag vill gärna se fler liknande projekt, säger Anders Wallberg.

Säkra hållbara marina resurser

En fråga som särskilt biståndsminister Isabella Lövin vill lyfta mer är utfiskningen av haven. Hon är sedan länge engagerad i frågan med först boken Tysta hav och därefter som EU-parlamentariker. Bevara och nyttja haven och marina resurser på hållbart vis är också ett av de 17 globala målen. Fisket är den viktigaste proteinkällan för jordens fattiga befolkning men som Henrik Österblom, forskare på Stockholm Resilience Centre konstaterar, är fiskenäringen koncentrerad till ett fåtal stora bolag med säte i framför allt Japan och Norge.

– Det är starka företag som påverkar olika nationers politik och som även är med och tar fram certifieringssystem. Nu måste de även mer ansvarsfullt ta rollen att förbättra situationen för alla de som är beroende av fisk som sin viktigaste matkälla, menar Henrik Österblom.

Ännu har inte avtalet i Paris ratificerats och är till dess inte bindande, men Johan Rockström påpekar att när såväl USA som Kina utfäst sig till avtalet är det svårt att tro att det inte kommer accepteras av respektive styre.

– När avtalet skrevs gjordes genomgående skrivningen should (bör) istället för shall (ska) för att den amerikanska Obama-administrationen ska kunna få igenom avtalet utan att gå till senaten.

En liten ordkorrigering som öppnade upp för att få genom tuffa skrivningar. Framtiden får utvisa om alla de som nu accepterar att de bör minska sina utsläpp även kommer att nå målet.


Sidansvarig: Sidas kommunikationsenhet

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän