Buddhistiska munkar i Myanmar.

Foto: Global Reporting/David Isaksson

MR viktigt på reformagendan i Myanmar

Publicerad: 25 mars 2014 Uppdaterad: 30 juni 2014

Det har skett stora förändringar i Myanmar sedan regimen började öppna upp landet för ett par år sedan, men fortfarande är det lång väg kvar innan man kan tala om mänskliga rättigheter. Det budskapet gav Tomás Ojea Quintana, FN:s speciella MR rapportör i Myanmar, under ett Sverigebesök i förra veckan.

– Om ett land vill hävda att de är en demokrati, då krävs det rättssäkerhet, och det finns inte i dagens Myanmar, sa människorättsjuristen Tomás Ojea Quintana.

Som FN:s särskilde rapportör för mänskliga rättigheter har han följt utvecklingen i Myanmar de senaste sex åren, med totalt nio besök i landet. Den slutliga rapport han levererat lyfter fram de positiva förändringar som skett, med frigivning av politiska fångar, ökad yttrandefrihet och viktiga steg mot att få stopp på de etniska striderna. Men fortfarande är avsaknaden av en fungerande rättsstat, tillsammans med den rådande straffriheten, ett stort hinder på vägen mot demokrati och mänskliga rättigheter.

 

Tomás Ojea Quintana,
FN:s särskilde MR-
rapportör i Myanmar.

– Jag försöker vara tuff mot det internationella samfundet och säga att ni har ett ansvar att se till att mänskliga rättigheter ständigt ligger på reformagendan, och inte bara fokusera på möjligheten att göra affärer i landet. Rättsosäkerheten drabbar inte de utländska företagens investeringar värst; det är ett ännu större hot mot landets medborgare vars rättigheter behöver skyddas från exploatering, sa Quintana.

Trots att Myanmar officiellt har en civil regering sedan 2011 så har militären lyckats hålla sig kvar vid makten, även om uniformerna åkt av. Straffriheten är ett stort problem, vilket innebär att poliser som använder tortyr, eller militärer som begår övergrepp, aldrig ställs inför rätta. Om det ens finns någon lag mot sådana övergrepp, tillade han.

– Det tar lång tid att bygga upp en rättsstat, och det kräver ett starkt politiskt åtagande vilket vi inte riktigt sett än. Samtidigt syns den politiska viljan på andra sätt, genom att exempelvis drygt 1100 politiska fångar faktiskt har släppts.

Rakhine en svår utmaning

Ett av de värsta MR-övergreppen i dagens Myanmar begås mot den muslimska minoritetsgruppen Rohingya i delstaten Rakhine, vilket kan äventyra hela övergångsprocessen mot demokrati, menade Quintana. Rohingya betecknas av de flesta burmeser som illegala invandrare från Bangladesh, utan några medborgerliga rättigheter. Quintana konstaterade att de inhemska utredningarna av anklagelserna om brutalt våld och mord på 48 muslimer i januari helt har misslyckats. Rakhine var det enda stället i landet där Quintana kände att invånarna inte var positiva till hans besök, men det faktum att möten ändå ägde rum med radikala buddhister och den lokale polischefen kan ändå ses ha en viktig symbolik.

– Jag har uppmanat Myanmars regering att göra mer för att motverka våldsamheterna i Rakhine, på samma sätt som de engagerar sig i de delstater där etniska konflikter råder. Men detta är en otroligt känslig fråga som regeringen inte vill ta tag i, och det saknas en plan för hur problemen ska lösas.

De pågående förhandlingarna om ett eldupphör mellan regeringen och etniska minoriteter i Kachin och andra delstater har däremot gått framåt och det finns en vilja hos regeringen att få till fredssamtal. Han undrade samtidigt i vilken utsträckning armén verkligen delar den viljan. Ett annat problem är att etniska minoritetsgrupper på gräsrotsnivå inte är tillräckligt involverade i fredsprocessen, utan dialogen förs endast på hög nivå. Samtidigt är det just de vanliga människorna som drabbas hårdast av våldet och övergreppen.

När Tomás Ojea Quintana tackade ja till att bli MR-rapportör för sex år, då var det med en stark tro på att saker kan förändras. Mycket har också förbättrats de senaste åren, med ökad pressfrihet som ett exempel. Privata dagstidningar är idag tillåtna och förhandscensuren har upphävts. Men fortfarande finns en stor rädsla bland journalister, och en nyligen fängslande dom mot en journalist som avslöjat korruptionsaffärer kan ses som ett tecken på ett bakslag för pressfriheten. Tomás betonade därför vikten av att fortsätta trycka på för fria och oberoende media. När han träffade informationsministern nyligen förklarade ministern att de nya medierna i Myanmar saknar respekt för etiska riktlinjer och behöver därför utbildas i att bli respektfulla.

– Jag svarade dem att jag förstår att medierna behöver utbildning, men det behöver ni också för regeringen vet inte hur man hanterar fri media. Sanktioner mot journalister är ok, men inte att arrestera dem!

 

Läs mer om Sidas arbete i Myanmar.

Om uppdraget

FN:s särskilda rapportörer för mänskliga rättigheter är ett uppdrag som utses av FN:s råd för mänskliga rättigheter, med säte i Genève. FN-rapportörerna ska agera oberoende från staters regeringar och uppdraget är därför oavlönat. De får däremot personalmässigt och logistiskt stöd från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter.

För närvarande finns det specialrapportörer för åtta länder; Kambodja, Korea, Haiti, Iran, Myanmar, de palestinska ockuperade områdena från 1967, Somalia samt Sudan.
MR-rådet granskar även regelbundet situationen för mänskliga rättigheter i alla FN:s medlemsstater, genom så kallade Universal Periodic Reviews (UPR). Varje år granskas 48 länder.

Tomás Ojea Quintana påbörjade sitt uppdrag som MR rapportör i Myanmar 2008. Han överlämnar nu uppdraget till sin efterföljare Yanghee Lee (Sydkorea).


Sidansvarig: Sidas kommunikationsavdelning

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän