Development talk on women and trade at Sida 20 of November 2014

Eva Bursvik, Arancha Gonzalez, Paul Brenton, Dorothy Tuma och Carolina Wennerholm i panelen som diskuterade kvinnligt entreprenörskap i Afrika på Sidas seminarium.

Foto: Susanna Wasielewski-Ahlfors

Kvinnors entreprenörskap – en potential för ekonomisk tillväxt

Publicerad: 1 december 2014 Uppdaterad: 1 december 2014

Hundratusentals afrikanska kvinnor försörjer sig på handel. Men traditionella strukturer och brist på tid och kapital gör att de många gånger är en outnyttjad resurs. Med samma möjligheter som männen ökar förutsättningarna för minskad fattigdom och ökad tillväxt.

Den informella handeln mellan länder i södra Afrika uppgår enligt Världsbanken till så mycket som en tredjedel av den formella handeln, närmare 150 miljarder kronor per år. En majoritet av dem som står för den informella handeln är kvinnor och varje dag korsar hundratusentals kvinnor gränserna lastade med varor som de säljer i grannländerna.

Genom att transportera livsmedel och andra varor från områden där de är relativt billiga till områden där det råder brist på dem, spelar de en viktig roll i att förse människor med mat. Deras inkomster bidrar dessutom till att minska fattigdomen eftersom kvinnor investerar en större del av sin inkomst i familjen och lokalsamhället än vad män gör. Studier gjorda av Världsbanken visar att kvinnor generellt återinvesterar 90 procent av sina inkomster i mat, utbildning och sjukvård för sin familj, medan motsvarande siffra för män är 30-40 procent. Kvinnors deltagande i ekonomiska aktiviteter har därför en viktig effekt på fattigdomsminskning.

Men samtidigt gör traditionella strukturer det svårare för kvinnor än för män att ägna sig åt handel. Den 20 november 2014 arrangerade Sida ett seminarium på temat kvinnor och handel i Afrika för att bland annat diskutera hur de bäst kan stödjas.

En av talarna var Dorothy Tuma, med egen erfarenhet av affärsutveckling och internationell handel. Hon påpekade att de kvinnor som försörjer sig på företagande och handel är väldigt olika sinsemellan, men vissa saker har de gemensamt. De har typiskt begränsat med tid, eftersom de förväntas ägna mycket tid åt familj och hushållssysslor. De har brist på information, eftersom den ofta är svårtillgänglig och ibland svårförstådd, och det råder brist på myndigheter som hjälper informella företagare. Dessutom äger de sällan mark vilket riskerar att utestänga dem från kreditmarknaden.

– I Uganda står kvinnor som ägare på 14 procent av alla lagfarter på mark. Eftersom banker ofta kräver mark som säkerhet för lån har kvinnor mycket begränsad tillgång till krediter, sade Dorothy Tuma.

Det leder i sin tur till att kvinnors företag ofta befinner sig långt ner i värdekedjan, eftersom de inte har möjligheter att utveckla verksamheten.

Brist på information gör till exempel att många östafrikanska kvinnor som försörjer sig på informell handel tror att deras verksamhet är olaglig och därför undviker officiella gränsövergångar. I stället väljer de mer osäkra rutter. Kvinnor som försörjer sig inom tillverkningsindustrin kan ha svårt att få sina företag att växa om de inte vet vilken kvalitetsstandard som förväntas av dem, och inte heller har råd att köpa de maskiner som krävs för att kvalitetssäkra produktionen.

Som ett exempel på en skräddarsydd lösning som hanterar flera olika utmaningar samtidigt nämnde Dorothy Tuma ett projekt som drevs av Trademark East Africa där kvinnor som ägnade sig åt informell handel organiserades i kooperativ, fick grundläggande utbildning i företagande samt information om de särskilda handelsregler som gäller inom den Östafrikanska gemenskapen.

– När de fick reda på att de inte behöver betala tull för varor som förs över gränserna började de använda de officiella gränsövergångarna. Som kooperativ kunde de slå samman sina tillgångar och bli attraktiva för mikrofinansieringsinstitut. Och kvinnor som tidigare handlade med små volymer kunde nu hyra ett magasin och öka sina lager.

Arancha Gonzalez, chef för International Trade Centre (ITC), UNCTAD/WTO, betonade att man måste arbeta på flera olika nivåer samtidigt: med småföretag, med handelspolitik och med de institutioner som kvinnorna är beroende av.

– Vi behöver en handelspolitik som är mer gynnsam för småföretagare. En anledning till att många länder har en stor informell sektor är att det finns så mycket byråkrati.

Men för att insatserna ska vara förankrade i verkligheten krävs statistik och baslinjestudier att utgå ifrån, något som det råder stor brist på.

– Det du inte vet något om, bryr du dig inte heller om. Därför måste vi efterfråga könsuppdelad statistik. Den gör det lättare för oss att argumentera för betydelsen av kvinnors ekonomiska utveckling, sade Arancha Gonzalez.

Paul Brenton från Världsbanken presenterade studien ”Women and Trade in Africa – Realizing the potential” som bland annat visade att 85 procent av de kvinnor som handlar över gränsen mellan Rwanda och DR Kongo har tvingats betala mutor. Drygt hälften har dessutom utsatts för hot och trakasserier. Han förespråkade därför investeringar riktade särskilt mot kvinnor.

– Vid vissa gränser har man en scanner för lastbilar värda en halv miljon dollar, men samtidigt saknas toaletter och belysning för att öka säkerheten för småhandlare, sade Paul Brenton.

Han rekommenderade även förenklade handelsregler, vilket väsentligt minskar den tid en småföretagare ägnar åt pappersarbete.

– Det är också viktigt att tjänstemän på alla nivåer erkänner den roll som kvinnor spelar i handeln. Det är inte förvånande att de som arbetar vid gränserna ser kvinnorna som småtjuvar om de högre tjänstemännen inte har respekt för dem.

Sidas chefsekonom Annika Sundén avslutade seminariet och påminde om att studier visar att kvinnor återinvesterar 90 procent av sin inkomst i familjen, och att det har direkta effekter för minskad fattigdom genom att barn får hälsovård och utbildning.


Sidansvarig: Sidas kommunikationsavdelning

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän