Seminarium om hur Sida och övriga biståndsaktörer kan bidra till att stärka kvinnor och inkludera dem i arbetet för en hållbar fred i Afghanistan.

Foto: Global Reporting

Att stärka kvinnorna i Afghanistan

Publicerad: 13 september 2013 Uppdaterad: 25 juni 2014

Nästa år dras de utländska trupperna tillbaka från Afghanistan och samtidigt ska en ny president väljas. Det har lett till en politisk dragkamp i landet som riskerar att försämra kvinnornas situation. Enligt deltagarna på Sidas Afghanistan-seminarium nyligen krävs nu en ny strategi för arbetet med kvinnors rättigheter.

De kommande åren riskerar att bli turbulenta i Afghanistan. 2014 lämnar USA:s och övriga länders stridande förband landet och ansvaret för att upprätthålla säkerheten tas över av den afghanska militären. Nästa år väljs också en ny president och inför det politiska vägvalet har konservativa krafter som inte är intresserade av kvinnors rättigheter fått ökat inflytande

Många bedömare tror att säkerhetssituationen för kvinnor därmed kommer att förvärras och att arbetet med kvinnors rättigheter riskerar att drabbas av bakslag.

Samtidigt ökar Sverige sitt bistånd till Afghanistan till 850 miljoner kronor om året, och en ny femårig resultatstrategi kommer att tas i bruk 2015.

Mot bakgrund av det osäkra läget i landet bjöd Sida nyligen in till ett seminarium för att diskutera hur Sida och övriga biståndsaktörer kan bidra till att stärka kvinnor och inkludera dem i arbetet för en hållbar fred i Afghanistan.

Ingibjörg Gisladottir, chef för UN Women i Afghanistan, ansåg att det internationella samfundet måste uppmana afghanska makthavare att öka kvinnors deltagande i den pågående fredsprocessen.

 – Kvinnor har ett begränsat inflytande i freds- och försoningsprocessen och de är inte involverade i dialogen med rebellgrupper och talibaner. Därför är det viktigt att högt uppsatta personer tar upp de här frågorna när de möter regeringsrepresentanter.

Saeed Parto från den afghanska tankesmedjan Afghanistan Public Policy Research Organisation (APPRO) höll med om att bristen på kvinnor i fredsprocessen är ett stort problem, liksom frånvaron av unga människor.

 – Den fredsprocess som pågår är en diskussion mellan utländska regeringar och före detta kriminella och jag tror inte att de kommer att ta hänsyn till kvinnors rättigheter.

Det senaste decenniet har det trots allt skett anmärkningsvärda förbättringar av kvinnors situation på vissa områden. Mödradödligheten har minskat kraftigt och allt fler flickor går i skolan. Men Ingibjörg Gisladottir varnade för att det kan komma bakslag när det internationella samfundet flyttar sitt fokus från Afghanistan till nya oroshärdar som Egypten och Syrien.

 – Medan Sverige ökar sitt bistånd skär många andra länder ner. Men vi kan inte förvänta oss att Afghanistan utvecklas över natt. Det krävs uthållighet och tålamod.

Ett stort problem är att det juridiska och politiska ramverk för att främja kvinnors rättigheter som har vuxit fram det senaste decenniet till stor del är skrivbordsprodukter som inte genomsyrar myndigheternas dagliga arbete. En åhörare i publiken påpekade att hon aldrig har varit i ett land med så många jämställdhetspolicys och jämställdhetsrådgivare som Afghanistan. Samtidigt är situationen för de flesta kvinnor fortfarande mycket svår. Hur ska man lyckas ta steget från politik till praktik?

 – Två saker krävs för att se en verklig förbättring. Du måste ha en gräsrotsrörelse som är stark och pådrivande. Och du behöver en genuin politisk vilja på högsta nivå. Att bara fylla olika dokument med ordet ”kvinnor” räcker inte, säger Ingibjörg Gisladottir.

Båda paneldeltagarna förklarade den bristande politiska viljan med det faktum att arbetet för kvinnors rättigheter redan från början var politiskt färgat. Vid den USA-ledda invasionen 2001 och under det efterföljande kriget användes kampen för kvinnors rättigheter för att legitimera den militära insatsen. Det har gjort att arbetet för kvinnors rättigheter av många afghaner ses som ett försök av omvärlden att omstöpa landet efter västerländsk modell. Eller uttryckt på biståndsspråk: det saknas lokalt ägande.

 – Det var ett misstag att politisera något som egentligen handlar om universella mänskliga rättigheter och vi kan inte låtsas som om det inte har hänt. Nu måste vi lära av våra erfarenheter och skapa en ny strategi, säger Saeed Parto.

Enligt Saeed Parto tyder mycket på att den politiska viljan att jobba för kvinnors rättigheter kommer att försvinna om det utländska stödet dras tillbaka. Hans rekommendation är därför att ta tillvara den kunskap och de erfarenheter som under det senaste decenniet har byggts upp på gräsrotsnivå och i kvinnoorganisationer.

 – Vi måste ge dem förutsättningar att utvecklas, inte bara genom att ge dem pengar utan vi måste också hjälpa dem att nå ut.

För att nå en långsiktig förbättring av kvinnors situation krävs också att fler kvinnor deltar i samhällslivet. Men att vara kvinna i offentligheten kan vara mycket riskabelt i Afghanistan. Ingibjörg Gisladottir visade foton på några av de kvinnliga politiker, journalister och aktivister som under de senaste åren har mördats av talibaner på grund av sitt arbete.

 – Kvinnliga aktivister behöver skydd, annars kommer vi att se en kraftig minskning av antalet kvinnor som deltar i samhället. Vi bör ställa som villkor att regeringen genomdriver lagar och politik för kvinnor för att vi ska stödja deras favoritprojekt.


Sidansvarig: Sidas kommunikationsavdelning

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän