Sedan två år har invånarna i Inhasonha tillgång till elektricitet.

Foto: Klas Palm

Nytt ljus över bistånd till elektrifiering

Publicerad: 26 november 2013 Uppdaterad: 25 juni 2014

Om elektrifieringsprojekt verkligen ska förbättra livet för fattiga människor, då krävs ett bredare perspektiv än att bara fokusera på antalet anslutna hushåll. Det visar en ny utvärdering av Sidas bistånd.

 – Elektricitet är bara en av flera faktorer som skapar utveckling. Även om Sidas elektrifieringsprojekt har nått sina mål så ser vi att mycket mer kunde ha gjorts för att förbättra fattiga människors situation i dessa länder.

Det sa Dolf Noppen på Nordic Consulting Group, när han presenterade deras utvärdering av Sidas stöd till elektrifiering, under ett seminarium nyligen. Utvärderingen har inte studerat enskilda projekt som genomförts, utan istället undersökt hur bistånd till elektrifiering kan förbättra livssituationen hos fattiga människor.

En viktig slutsats från rapporten är att när man utvärderar om människor har fått det bättre genom elektricitet, då ska man inte bara titta på de anslutna hushållen utan studera hela området.

 – Även de hushåll som inte fått el kan dra nytta av gatljus, el på vårdcentraler och skolor eller att enklare kunna ladda sina mobiltelefoner. Det finns även en psykologisk effekt i att man mår bättre när man blir en del av den elektrifierade världen, sa Dolf Noppen.

El utgör bara en av flera energikällor för ett hushåll; på många håll lagas fortfarande mat över öppen eld, vilket är skadligt för såväl hälsan som miljön. Ett komplement till elektrifiering är därför att arbeta med ökad tillgång till förbättrade matlagningsmetoder.

Elektrifieringsprojekt på landsbygden är ingen lönsam investering, eftersom de inte är ekonomiskt självbärande. Även om fattiga hushåll har viljan och förmågan att betala för elanvändning, så är ofta anslutningskostnaden för högt satt. Det medför att alla potentiella kunder i ett område inte alltid ansluter sig till elnätet. 

Eltaxorna är politiskt satta och alltför låga för att elbolagets verksamhet ska vara ekonomiskt lönsam. Bristen på nationella resurser skapar ett beroende av fortsatta utländska investeringar, samtidigt som systemet inte är självbärande. Dolf Noppen lyfte fram Vietnam som ett exempel i utvärderingen, där man lyckats få elektrifieringsprojekt att bära sina egna löpande kostnader genom att tillämpa realistiska avgiftsnivåer, som innehåller subventioner till de allra fattigaste, samt att uppmuntra till en betalningskultur.

En av åhörarna på seminariet var Gunilla Åkesson, som även hon studerat elektrifieringen av Mocambiques landsbygd. Hon påpekade vikten av att lyssna på de boende och deras behov:

 – Många människor talade om för oss hur viktigt det är att kombinera el med andra insatser. Elektrifiering i sig kan inte bidra till utveckling, det krävs också infrastruktur, banksystem, kapacitetsbyggande och utbildning för att starta affärsverksamheter.

Anneli Gabrielsson på norska biståndsmyndigheten Norad presenterade en annan studie om elektrifiering av Mocambiques landsbygd där man bland annat studerat hur elen bidragit till att skapa nya jobb och fler företag. Resultatet var inte helt positivt:

 – Elen har gjort existerande företag mer effektiva och produktiva, vilket inte är illa. Men den har knappast bidragit till att skapa nya jobb och företag, bara 37 nya företag på 37 000 anslutningar. Tror ni att barberare eller dvd-butiker anställer nya medarbetare? frågade hon retoriskt och drog slutsatsen att det krävs mer än el för att utveckla företagande.

Lessons learnt inför fortsatt arbete

Utvärderingen av fattiga människors nytta av elektrifieringsprojekt kommer att bli ett viktigt verktyg när Sida ska utarbeta nya stödprogram. Redan nu har man börjat inleda samarbete med andra partners än staten, till exempel privata aktörer för att stödja småskaliga förnyelsebara elprojekt, parallellt med de insatser som ansluter till det nationella elnätet.

Sidas Stellan Arvidsson som de senaste tre åren arbetat på ambassaden i Tanzania gav en något självkritisk reflexion: människor betalar inte sin elräkning, eller byter från vedeldning till elspisar om de inte ser fördelarna med det.

 – Att involvera de människor som berörs är viktigt om ett projekt ska nå sitt mål. Men det tar tid att skapa förändring, och ibland skyndar vi lite för fort. Hurry, hurry has no blessing som tanzanierna själva säger, sa Stellan Arvidsson.


Sidansvarig: Sidas kommunikationsavdelning

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän