Ett litet barn genomgår en hälsoundersökning i Indien.

Foto: Ray Witlin / World Bank

Forskning visar samband mellan bistånd och bättre hälsa och utbildning

Publicerad: 20 mars 2013 Uppdaterad: 25 juni 2014

Bistånd till hälsa och utbildning bidrar till utveckling. Men givarna fokuserar fortfarande på enskilda projekt istället för att stärka samarbetslandets eget ägarskap i utvecklingssamarbetet. Det visar sammanställd forskning från FN-universitetets ReCom-program.

Fattigdomen har stadigt minskat i världen de senaste 20 åren, samtidigt som bistånd till hälsa, utbildning, vatten och sanitet har ökat. Det finns ett tydligt samband mellan bistånd till dessa sociala sektorer och fattigdomsminskning, men fortfarande satsar givarsamfundet ofta på fel typ av insatser. Det var en av slutsatserna vid det seminarium som hölls förra veckan, när forskning från FN-universitetets ReCom-program presenterades.

– Den största delen av hälsobiståndet ges som stöd till enskilda projekt medan en väldigt liten del går till att bygga upp landets hälso-och sjukvårdssystem. Projektbistånd är effektivt mot enskilda sjukdomar, men det löser inte de nationella hälsoproblemen på lång sikt, sa Arnab Acharya, professor vid Jindal Universitety, Indiens första utbildnings- och forskningsinstitution för folkhälsa.

Att nästan 70 procent av allt bistånd till sociala sektorer ges i form av projekt beror delvis på en önskan från givarna att snabbt se mätbara resultat. Men stöd till sociala sektorer är i själva verket en långsiktig investering: det barn som räddas idag blir produktivt först om 25-30 år när han eller hon får ett jobb och kan bidra till landets ekonomiska utveckling. Ett nationellt ägarskap har visat sig vara en viktig faktor för att nå resultat, men det gynnas inte av det kortsiktiga projekttänkandet.

Varför stödjer då givarna projektbistånd, trots tidigare internationella överenskommelser om nationellt ägarskap och samordning?

– Biståndets arkitektur är en orsak till problemet; vi har bråttom att se konkreta resultat, så vi tar vinnaren, trots att det kan försvaga de nationella vårdinrättningarna och hälsosystemen, sa PB Anand, docent i Environmental Economics and Public Policy vid Bradford University, Storbritannien.

Fokus på kvantitet, inte kvalitet

Utbildning är en annan viktig del av biståndet till sociala sektorer. Sedan 1999 har över 50 miljoner fler barn blivit inskrivna i grundskolan, och biståndet har bidragit till det. Men satsningen på att få barn att börja grundskolan – något som är lätt att mäta – har lett till att kvaliteten på utbildningen inte prioriterats, och den är idag undermålig i många länder.

Även här nämndes valet av projektstöd samt brist på nationellt ägarskap som hinder för en långsiktig utveckling. Abby Riddell, en av talarna med lång erfarenhet av att arbeta med pedagogisk planering och utbildningseffektivitet, uppmanade givarsamfundet till självkritik:

– Vi måste låta människor själva få förklara vad de behöver, istället för att komma dit och presentera ett färdigt erbjudande. Arbetet med att utveckla ägarskap sker på regional nivå, i distrikt och i skolor.

Så vilket är det bästa sättet att uppnå nationellt ägande, och är budgetstöd ett bättre alternativ till projektstöd? Det var några av frågorna från publiken.

Romain Murenzi, chef för vetenskapsakademin för utvecklingsländerna i Trieste var tidigare utbildningsminister i Rwanda. Han berättade om sina erfarenheter av hur man kan lyckas skapa ett nationellt ansvarstagande.

– När olika givare kom och la fram sina planer i Rwanda så bjöd jag in dem alla i samma rum, tillsammans med det civila samhället, kyrkan och akademiker. Vi träffades sedan varje år för att diskutera gemensamt utbildningssektorns behov, och alla givare bestämde sig för att lägga pengar i en gemensam korg, sade han.

Rwanda är ett positivt exempel på framsteg inom utbildning. Landet utmärker sig bland andra utvecklingsländer när det gäller den höga nivån på läskunnighet bland elever som gått ut grundskolan

Tove Degnbol  från Danida och Romain Murenzi, tidigare utbildningsminister i Rwanda var två av de personer som var p plats för att kommentera forskningsresultaten om bistånd till sociala sektorer.  Tove Degnbol från Danida och
Romain Murenzi, tidigare
utbildningsminister i Rwanda.

Vatten och sanitet är ett annat område som är starkt kopplat till hälsa, bland annat genom att det minskar barnadödligheten. Fokus för biståndet har länge legat på distribution av rent vatten, men givarna borde istället titta mer på att bygga upp fungerande institutioner i länderna, menade PB Anand. Samtidigt vet vi fortfarande väldigt lite om hur bistånd bidrar till nytta i denna sektor och här behövs mer kunskap.

 

Givarna följer inte alltid best practice

Tove Degnbol från danska biståndsmyndigheten Danida uppskattade dagens presentationer, även om mycket av forskningen inte var några nyheter för givarna.

– Vi vet redan hur viktigt det är med nationellt ägarskap, men vi behöver bli påminda om vad som händer när vi inte följer bästa praxis. Forskarna lyfter tydligt fram problemet med "givar-fascism": att gå in och ut ur olika ämnesområden och byta fokus i takt med våra egna politiska skiften i givarländerna. Det är bra att bli påmind om att vi fortfarande har en lång väg att gå, sade hon.

Sidas generaldirektör Charlotte Petri Gornitzka höll med om att givarsamfundet måste bli bättre på koordinering och att stödja samarbetsländernas egna nationella hälsoplaner. Men samtidigt finns pressen att påvisa resultat och att redovisa vart våra skattepengar tar vägen. Arbetet med att stödja ett lands egna hälsoplaner kan dessutom se olika ut:

– Vi kan sitta runt ett bord med andra givare och dela upp vem som jobbar med vilken del. Eller så kan vi välja att säga att ”reproduktiv sexuell hälsa är ett område där Sverige har hög kunskap. Om ni vill ha hjälp med detta kan vi erbjuda det. Om inte kanske det är bättre för oss att lämna platsen till en annan givare.”

 

Se seminariediskussionerna i efterhand på Sidas Bambuserkanal.
Se sammanställningen av talarna på seminariet Aid and Social sectors  i Stockholm den 13 mars 2013

Några av slutsatserna från ReComs forskningssammanställning av bistånd och sociala sektorer:

Positiva resultat
• Bistånd till utbildning bidrar till att fler barn börjar skolan; i Afrika har andelen barn som börjar grundskolan ökat från 58 till 76 procent mellan 1999 och 2010.
• Program för sociala trygghetssystem (med utbetalningar av pengar) kan starkt bidra till en minskad global minskning av fattigdom och utsatthet.
• Bistånd till hälsa och förebyggande sjukvård har bl.a. bidragit till minskad barna- och mödradödlighet samt ökad medellivslängd.

Problem
• Projektstöd leder ofta till mätbara resultat på kort sikt, men inte till långsiktig utveckling av landets hälso- eller utbildningssystem. Dessutom minskar projektstöd ländernas möjlighet till nationellt ägarskap.
• Icke samordnade biståndsflöden från många givare skapar extra kostnader för samarbetsländerna och kräver mycket tid att administrera. Givare bör därför sträva efter att samordna sina insatser.
• Bistånd till hälsa når inte alltid fram till de mest utsatta och fattiga människorna.
• Fokuseringen på att få fler barn att börja grundskolan har missgynnat satsning på utbildningens kvalitet, vilken är undermålig i många länder.
• Kunskapen om vad som fungerar bäst när det gäller bistånd till sociala sektorer är känt av många givare, men den används inte alltid i praktiken.

Läs om fler resultat från FN-universitetets ReCom-program , som finansieras av Sida och danska Danida.


Sidansvarig: Sidas kommunikationsavdelning

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän