Ungdomar vill fred i Afghanistan

Foto: Agneta Sundgren/Sida

Ungdomar vill fred i Afghanistan

Publicerad: 2 juli 2013 Uppdaterad: 25 juni 2014

Om ungdomars roll, deras möjligheter att bryta ny mark i Afghanistan och hur Sverige kan hjälpa till, handlade ett av dagens seminarier i Almedalen: ”Fred – what’s in it for me?”.

Seminariet ägde rum på Säkerhetspolitiskt sommartorg och arrangerades av Sida och Svenska Freds.

Panelen hade ungdomsfokus, bland annat genom Freshta Dost , som kom till Sverige som 14-åring, men nu har varit tillbaka i Afghanistan och arbetat för Svenska Afghanistankommittén samt Khibar Rassul som bott många år i Sverige, men nu har återvänt och jobbar för att engagera ungdomar och hjälper dem att organisera sig. Andra paneldeltagare var journalisten Terese Christiansson som har bott tre år i Afghanistan och rest i alla delar av landet samt Torbjörn Pettersson, chef för Sidas konflikt och postkonfliktarbete, men med bakgrund både i SAK och som svensk ambassadör i Afghanistan.

Freshta Dost berättade att det för afghanska ungdomar innebär en stor utmaning att engagera sig. Särskilt för kvinnor.

- Man är trött på krig och många är engagerade och demonstrerar, men de blir ofta anklagade för att vara agenter för utländska intressen och de kallas ibland lösaktiga och utsätts till och med för våld.

Khibar Rassul påpekade att det är viktigt att hålla i minnet att det skiljer sig starkt mellan stad och landsbygd.

- I städerna har man tillgång till Internet och får influenser utifrån. Man hittar på saker. Det kan vara precis tvärtom på landsbygden, där är det mer konservativt. Då är det viktigt att väcka idéer som leder små steg framåt. Inte ha för bråttom.

Terese Christiansson som rest mycket på landsbygden hade liknande erfarenheter och nämnde Kabuls möjligheter, struktur och roliga projekt, som man inte stöter på, på landsbygden där samtidigt de allra flesta bor. Hon bidrog dock med en solskenshistoria:

Vid ett besök i Kandahar hade en ung flicka på 12-13 år tagit henne i handen och lett henne in i ett rum bakom ett draperi. Där hade denna tolvåring startat en hemlig skola där hon lärde ut sina egna färdigheter enligt övertygelsen att det var de unga som ska ta hand om och bygga Afghanistans framtid.

Även Torbjörn Pettersson hade positiva minnen från Afghanistan och mindes särskilt när han år 2008 som ambassadör besökte samma skola som han kommit till tio år tidigare (då ridande till häst). De tre första flickorna som gått den skolan hade nu tagit studenten i Kabul och vill nu hjälpa till och bygga upp sitt land.

Och även om det finns en skillnad – och kanske en konflikt – mellan stad och landsbygd, så är det viktigt att komma ihåg att öppenheten idag förmodligen är större än den någonsin varit. Man kan och får uttrycka en åsikt, problemet är snarare att makthavarna inte lyssnar.

- Problemen är snarare strukturella i samhället, sa Freshta Dost. Traditioner och gamla könsroller är starka. Kvinnor måste underkasta sig män och unga måste underkasta sig äldre.

Khibar Rassul betonade vikten av att bygga broar mellan människor.

- Det är ett bra sätt om man vill komma åt fördomar man har. Om folk kommer samman och lär känna varandra så bygger man nätverk och byter idéer och lär av varandra.

Hur är då möjligheterna för biståndet att göra nytta? Ett stort problem i Afghanistan är den utbredda korruptionen. Det har konstaterats att en hel del av biståndspengarna kommer fel på grund av dåliga kontrollsystem. Korruptionen upptäcks särskilt inom staten, där den även omfattar ungdomar som kommit in.

- Korruptionen har dessvärre blivit som en livsstil, det gäller att ta för sig medan man kan när framtiden är oviss, sa Khibar Rassul, som lyfte ett annat problem, det att resultaten nu för tiden måste synas så snabbt.

Torbjörn Pettersson höll med.

- Ja brådskan och de säkerhetspolitiska hänsynen har inte gjort det lättare. Men en del statliga organ i Afghanistan är faktiskt bra. Och vi bör tänka på att Afghanistan historiskt sett består av entreprenörer. Biståndet borde satsa på näringslivet så att ungdomarna kan få jobb!

Torbjörn Pettersson ville också gärna lyfta fram det som han kallade ”en av det svenska biståndets bäst bevarade hemligheter”, nämligen den stora insatsen Sverige gjort på utbildningsområdet och stödet till förbättrad mödrahälsovård.

- Flickor som gått tio till elva år i skolan står nu bredvid mullorna och pratar och påverkar hundratusentals unga. Och senaste mätningen visar att kvinnors möjligheter att överleva barnsäng har ökat med 400 procent. Så visst gör biståndet nytta.

Se webbsändningen från seminariet  i efterhand. 


Sidansvarig: Sidas kommunikationsavdelning

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän