Alla måste vara med om det ska bli fred i Colombia

Publicerad: 5 juli 2013 Uppdaterad: 25 juni 2014

För att uppnå en verklig fred i Colombia måste alla grupper involveras, för även de som burit vapen är från början offer. Men det är först när ett fredsavtal har signerats som det verkliga fredsarbetet kan börja.

Hur bygger man fred i Colombia och vilken roll kan Sverige spela för att stötta det arbetet. Det var temat på torsdagens seminarium på Säkerhetspolitiskt Sommartorg i Almedalen: Even war has an end. Natalia Oviedo Meza från Colombian Agency for Reintegration beskrev den pågående konflikten som ett mynt med två sidor:

– De som nu är ex-kombattanter är själva offer i denna långa konflikt, många rekryterades till de stridande grupperna som unga tonåringar och vi arbetar för att integrera dem tillbaka in i samhället, berättade hon.

För närvarande pågår officiella fredsförhandlingar på Kuba, mellan regeringen och Farcgerillan. Men varken andra gerillagrupper eller civilsamhället deltar, vilket lett till att det inletts parallella inofficiella förhandlingar runtom i Colombia, med representanter från bl.a. bönder och kvinnoorganisationer.

Det är viktigt att alla grupper får göra sina röster hörda i fredsprocessen, inte bara de som har vapen menar Gloria Amparo Suarez från kvinnoorganisationen Organizacion Femenina Popular:

– Vi vill synliggöra allt det våld, övergrepp, tortyr och lidande vi kvinnor utsatts för under konflikten, och vi är oroliga för att de aspekterna inte ska lyftas fram om det inte finns något internationellt tryck och opinions för det, sa Gloria Amparo Suarez.

Även minoritetsbefolkningarnas röster saknas i de officiella fredsförhandlingarna, vilket upprör Patricia Tobon Yagari, människorättsjurist och företrädare för en ursprungsbefolkningsorganisation:

– Vi kommer inte att sitta och vänta på att bli inbjudna utan skickar själva en delegation till Havanna. Vi stannar där tills de lyssnar till oss.

Marie Andersson de Frutos, Sveriges ambassadör i Colombia, berättade hur det 20 år långa svenska utvecklingssamarbetet med Colombia bidragit till att fredsarbetet gått framåt. Det var något som Gloria Amparo Suarez kunde bekräfta:

– Stödet har varit så mycket mer än bara ekonomiskt; våra svenska vänner har gjort det möjligt för oss kvinnor att lyfta fram våra röster i fredsarbetet.

Natalia Oviedo Meza höll med och berättade om den svenska expertgrupp som 2009 kom och jobbade med att lyfta genderperpektivet och synen på kvinnor hos före detta stridande soldater. Ett viktigt perspektiv, med tanke på vad som händer med alla de män som är vana att få makt genom våld och vapen, när de sedan kommer tillbaka till hemmen.

En av utmaningarna med att integrera före detta soldater i samhället är den stigmatisering som finns, vilket resulterar i en ovilja att anställa dem.

– Det vi bland annat gör är att gå till näringslivet och förklara att ”dessa människor lider också, precis som ni”. Vi ber inte bara att de ska erbjuda jobb eller pengar, utan de kan även hålla workshops i exempelvis bokföring, eller andra kunskaper som vårt folk behöver, sa Natalia Oviedo Meza.

Omfördelningen av jord är en annan svår nöt att knäcka och mycket av konflikten i Colombia handlar om just det. En ny lag om landreformer är på plats, men det är bara en liten bit på vägen.

– Många som engagerar sig i frågan om att ge tillbaka land har dödats eller hotats, så därför är det oerhört viktigt att fortsätta skydda det arbetet. Fred handlar om mycket mer än att lägga ner vapnen, det handlar även om att bekämpa orättvisor och om tillgång till land, sa Gloria Amparo Suarez.

– I Havanna har man gjort en överenskommelse om land där Farc önskat sig landområden för sina familjer och stridande, i områden som tillhör ursprungsbefolkningen och afrocolombianska samhällen. Så jag är här för att be Sverige göra vad de kan för att ha en närvaro i Havanna, för att se till att dessa gruppers rättigheter respekteras, fortsatte mr-juristen Patricia Tobon Yagari.

Sveriges framtida roll

Den landfokusering som pågår inom svenskt utvecklingssamarbete har lett till ett förslag om en utfasning av biståndet till Latinamerika. Kan Sverige fortsätta sitt arbete i landet om biståndet dras in? Den frågan ställdes till Sveriges ambassadör.

– Vi skulle vilja se en långsiktig utfasningsstrategi på sikt. Colombia är på väg in en ny fas som inte bygger på långsiktigt biståndsberoende. Men just nu behöver vi vara på plats när ett fredsavtal undertecknas, för att erbjuda rådgivning och expertkunskap, sa Marie Andersson de Frutos.

De tre Colombianska paneldeltagarna fick slutligen svara på frågan om vad de vill säga till svenska politiker som talar om att dra tillbaka biståndet till Colombia och istället fokusera på näringsliv och kulturellt utbyte.

– Vi behöver er expertis och kunskap om hur man bygger ett demokratiskt samhälle så vi kan bygga upp vårt land, sa Natalia Oviedo Meza.

Gloria Amparo Suarez hoppades att de svenska värderingarna om fattigdomsminskning och demokrati ska finnas kvar, även om biståndet upphör:

– Jag hoppas Sveriges invånare ställer krav på sitt näringsliv och sina politiker så att de företag som kommer in i Colombia inte gör det med en dubbelmoral och både talar om fred och samtidigt bidrar till att stödja kriget.

Patricia Tobon Yagari höll med:

– Om det sluts ekonomiska eller handelsavtal mellan Colombia och Sverige eller EU, utan att ett fredsavtal finns på plats, då kommer det vara ett blodsfläckat avtal.

 

Läs mer om Sidas evenemang i Almedalen.


Sidansvarig: Sidas kommunikationsavdelning

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän