Indiska hälsoarbetare på besök på ungdomsmottagningen Roseum i Malmö.

Foto: Vandana Nair

Indier lär sig om unga och sex i Sverige

Publicerad: 21 januari 2013 Uppdaterad: 25 juni 2014

För att skapa en bra dialog om sex och samlevnad med ungdomar, då behöver man bygga upp deras tillit och förtroende. När Indien satsar på att bygga upp mer ungdomsvänliga hälsomottagningar åker läkare, verksamhetschefer och andra folkhälsoaktörer därför till Lund för att lära av den svenska modellen. Utbildningsprogrammet anordnas av Lunds Universitet och finansieras genom Sidas aktörssamverkan.

– Om man ska kunna möta unga bättre i arbetet med sexuell och reproduktiv hälsa, då måste man börja med att förändra sig själv. Sex är fortfarande ett känsligt ämne i Indien och andra länder i Södra Asien, och så länge en hälsoarbetare tycker att det känns obekvämt att tala om frågorna är det svårt att ge unga stöd.

Det säger Dr Poonam Kattar som arbetar med hälsoundervisning för unga på  Indiens National Institute of Health and Family Welfare (NIFHW). Tillsammans med institutets direktör professor Jayanta K Das samt tjänstemän och vårdpersonal som arbetar med ungas sexuella hälsa i 19 av Indiens delstater är hon i Sverige för att lära av sina svenska kollegor på Lunds Universitet och avdelningen för socialmedicin och global hälsa.

I gruppövningar har deltagarna fått diskutera olika frågor och ta ställning till hur deras egen syn på sexualitet ser ut. Det har satt igång den inre förändringsprocess som är viktig för att kunna förändra verksamheten på hemmaplan. Att utbildningsledaren är svensk, med rötter i en annan kultur, gör det lättare att börja prata om känsliga frågor.

– Vi har lärt oss mycket av våra svenska kollegor: att ha en vänlig attityd, att inte vara dömande utan hellre erbjuda ungdomarna information och låta dem själva ta ställning. Sekretess är också viktigt för att bygga upp ett förtroende; att de kan känna sig säkra på att läkaren eller sköterskan inte för vidare informationen, säger professor Jayanta K Das.

Han poängterar samtidigt att detta är början på en lång process. Det tar tid att ändra traditionella värderingar, tankesätt och beteenden som ligger djupt rotade i en kultur.

Arbetet för en mer ungdomsvänlig hälsovård startade 2008 då Lunds Universitet inledde ett samarbete med frivilligorganisationen Health Institute for Mother & Child (MAMTA). Två år senare inkluderades NIFHW i programmet, som därmed blev en starkare del av regeringens satsning på ungas sexuella och reproduktiva hälsa. Totalt har 23 personer från 19 delstater deltagit i programmet, som är uppdelat i flera delar. Under  tre veckors inledande utbildning har de själva initierat och planerat  ett förändringsprojekt som de i nästa fas ska implementera på sin vårdinrättning.

Unga kvinnor viktig målgrupp

– Ett exempel på ett lyckat förändringsprojekt genomfördes av en kvinnlig gynekolog i delstaten Uttar Pradesh, berättar Dr Poonam Kattar. Hon tyckte det var svårt att nå ut med rådgivning till blivande unga mödrar. Så under sex månader samlade hon alla gravida mellan 16 och 21 år i en särskild grupp där de förutom läkarkontrollerna fick samtalsrådgivning och tittade på informationsfilmer om tonårsgraviditeter – en starkt bidragande orsak till mödradödlighet i utvecklingsländer.

Just unga flickor är en angelägen grupp att nå menar professor Jayanta K Das. Dessa framtida mödrar behöver bli medvetna om vikten av bra kost under graviditeten. Eller hur man gör när man får mens. Många unga flickor vet inte ens vad mens är när de för första gången upptäcker att de blöder.

– En studie som gjorts om menshygien visar på en enorm okunskap. När vi frågade vad de använder som mensskydd låg många svar bortom vår fantasi: orena tygtrasor, sand, till och med aska används, säger professor Jayanta K Das.

Unga män behöver också få bättre kunskap. De får sällan lära sig om sex och sexuell hälsa hemma eller i skolan, utan informationen kommer från media och jämnåriga kompisar. Om de i unga år får en felaktig bild av hur en flicka kan bli gravid eller hur könssjukdomar smittar, då är den föreställningen svår att ändra i efterhand.

Samarbetet mellan Sverige och Indien finansieras inte genom traditionellt bistånd, utan är en del av Sidas arbete med aktörssamverkan. Det bygger på att det ska finnas ömsesidig nytta och intresse av att samverka, vilket Dr Anette Agardh på Lunds Universitet program för socialmedicin och global hälsa bekräftar:

– Vi har lärt oss  mycket om hur hälsosystemet fungerar i Indien. De nätverk vi utvecklat med det nationella institutet och MAMTA har vi även kunnat använda för att erbjuda våra studenter praktikplatser i Indien, och för samverkan kring doktorander, säger hon.

Om samarbetet:

National Training Program on Youth Friendly Health Services är ett samarbete mellan Lunds Universitet, frivilligorganisationen Health Institute for Mother & Child (MAMTA) och National Institute of Health and Family Welfare (NIFHW). Programmet pågår mellan 2010 och 2013 enligt en överenskommelse mellan Indien och Sverige för att gynna hälsosamarbete för ömsesidig nytta, och med stöd från Sida inom ramen för aktörssamverkan.

Syftet med programmet är att utbilda vårdgivare och chefer i Indien om hur man bättre kan erbjuda ungdomsvänlig hälso- och sjukvård, med fokus på sexuell och reproduktiv hälsa.

Programmet är en del av Indiens National Rural Health Mission som sedan 2005 har som mål att erbjuda effektiv hälsovård till Indiens landsbygdsbefolkning. Just ungas sexuella och reproduktiva hälsa är en nyckelstrategi i detta arbete.

Utbildningen på totalt fyra veckor genomförs både i Indien och Sverige och innehåller bl.a. deltagande diskussionsövningar, värderingsövningar och studiebesök på svenska ungdomsmottagningar. Deltagarna ska även föreslå och ta fram ett förändringsprojekt som ska genomföras på den lokala vårdinrättningen, med stöd av mentorexperter från tre institutioner.

Majoriteten av deltagarna är läkare, inklusive programansvariga för The National Rural Health Mission på delstats- eller distriktsnivå. De ska i sin tur vidareutbilda övrig vårdpersonal på sin vårdinrättning.

Sida bidrar med totalt tio miljoner kronor under tre år. När stödet från Sida och Lunds Universitet tar slut 2013 kommer NIFHW att ta över och driva arbetet.


Sidansvarig: Sidas kommunikationsavdelning

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän