Victoria Joram som har en butik och verkstad för mobiltelefoner i Dar es Salaam har fått en kredit och kunnat utvidga sitt företag.

Foto: Goodluck Mushi

Mikrofinans – mer än bara krediter

Publicerad: 12 september 2012 Uppdaterad: 26 juni 2014

Mikrokredit är ingen universell lösning för att hjälpa människor att ta sig ur fattigdom, men rätt använt kan det fungera bra. Samtidigt är lån bara en av de finansiella tjänster som världens fattiga behöver - tillgång till bankkonton kan ibland vara en bättre nyckel till utveckling.

När mikrokrediter lanserades under 90-talet var förväntningarna stora och många såg dem som det optimala verktyget för människor att ta sig ur sin fattigdom. Idag hörs mer negativa röster i debatten, om att de goda resultaten är svåra att bevisa och med historier om skuldsatta människor som inte kunnat betala de höga räntorna. Så är det en fungerande lösning eller ett otillräckligt verktyg? Sanningen ligger någonstans mitt emellan. 

Mikrofinans är ett av många sätt som bidragit till att fattiga människor fått det bättre. Det sa Tilman Ehrbeck, VD för forskningsinstitutet CGAP* när han besökte Stockholm och Sida i måndags.

Men det är inte alltid just krediter som är den bästa lösningen för att hjälpa en familj. Lån för konsumtion är väldigt riskfyllt och alla människor är heller inte entreprenörer som kan använda krediten som hävstång. Mikrofinanser handlar därför om mer än bara lån; sparande och försäkringar är minst lika viktigt.

– Världens fattigaste behöver tillgång till finansiella tjänster lika mycket som vi gör, eller ännu mer, för att kunna förändra sina liv. Deras ekonomiska vardag handlar ofta om små belopp, direkt i handen, på oregelbunden basis. Avsaknaden av buffert med sparkapital gör att katastrofen blir total om familjeförsörjaren blir sjuk eller skörden slår fel, sa Tilman Ehrbeck.

Hela tre fjärdedelar av världens fattiga människor saknar tillgång till bankkonto, enligt Världsbankens senaste Global Findex Database. Ett bankkonto kan göra en stor skillnad för möjligheterna att spara; pengar kan försvinna om de ligger hemma under madrassen och det kan vara frestande att använda det som skulle gå till skolavgifter till annat.

Bankkonton möjliggjorde större investeringar

Tilman Ehrbeck lyfte fram Kenya som ett positivt exempel, där forskare gjort experiment på en grupp kvinnliga marknadsförsäljare. Den ena gruppen försäljare fick öppna ett bankkonto där de kunde sätta in dagens förtjänst varje kväll. Den andra gruppen tog med sig pengarna hem. Skillnaden efter en tid var betydande: den grupp som satte in sina pengar varje dag hade kunnat investera hela 45 procent mer i sin affärsverksamhet, än dem som inte hade något bankkonto.

Sidas stöd till mikrofinansiering följer den utveckling som skett inom området: från att bara tala om mikrokrediter har begreppet utvidgats, och idag talar man hellre om att alla människor ska kunna använda finansiella tjänster.

Finns det då några belägg för att mikrokrediter kan bidra till en ekonomisk utveckling?

– Ja, det finns en positiv koppling, med studier som visar hur länder med mer utvecklade finansmarknader visar en högre tillväxt. Därför har många beslutsfattare i länder som utvecklas omfattat finansiella tjänster i sina policyer, sa Tilman Ehrbeck, och medgav samtidigt att ekonomisk tillväxt inte alltid innebär att de allra fattigaste får det bättre.

Behoven och efterfrågan av mikrofinansiella tjänster skiljer sig mycket åt i världen, inom olika grupper av arbetande och olika typer av företag. Detta måste man förstå för att kunna erbjuda rätt utbud av tjänster och här måste leverantörerna experimentera sig fram.

M-Pesa (mobila pengar) i Kenya är ett lyckat exempel på betalningssystem, där folk enkelt kan föra över pengar via mobiltelefon.

– Succén med så kallade mobila pengar har nu nått 80 procent av människorna i Kenya, och den kenyanska succén sprider sig till andra länder.

Räntenivåerna på mikrolån är en annan fråga som debatterats mycket, med skuldsatta personer som har svårt att betala tillbaka sina lån. Att räntan på mikrokrediter ofta är hög beror på flera saker: transaktionskostnaderna blir höga när det handlar om så små belopp, mikrofinansieringen kräver en stor arbetsinsats och det är ont om kapital i många av länderna. Med många nya aktörer på marknaden följer dessutom risken för oseriösa aktörer.

– Vi jobbar på att göra det billigare. Men vi måste samtidigt komma ihåg att alternativen för dessa människor inte är våra banker, utan andra så kallade money lenders på den informella marknaden. Det vi kan göra är att försöka förstå människornas behov, och ge dem bästa möjliga tillgång till finansiella tjänster, till lägsta möjliga kostnad, sa Tilman Ehrbeck.

Fakta Sida och mikrofinanser:

Sida avsatte närmare 50 miljoner kronor i stöd till mikrofinansrelaterade projekt år 2011, en dryg promille av hela biståndsbudgeten. Det handlar inte om några medel till direkt utlåning, utan nästan uteslutande om stöd till projekt där mikrokrediter är en integrerad del i andra program, inom exempelvis jordbruk, uppbyggnad av finanssystem eller insatser för ökad sysselsättning.

Läs mer om Sidas arbete med utveckling av finansiella system  och med mikrofinanser.

För frågor om Sidas arbete med mikrofinansiering, vänligen kontakta Ola Sahlén  ola.sahlen (snabel-a) sida.se  eller Jenny Collste jenny.collste (snabel-a) sida.se

 

*CGAP, (Consultative Group to Assist the Poor) är det mest tongivande och oberoende forsknings och policyinstitut som arbetar för att öka tillgången till finansiella tjänster för fattiga människor. De tar fram standarder (best practices), utvecklar innovativa lösningar och erbjuder rådgivning. Sida stödjer CGAP sedan mer än tio år. 


Sidansvarig: Sidas kommunikationsavdelning

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän