Att planera för det oförutsedda

Publicerad: 8 november 2012 Uppdaterad: 26 juni 2014

När ett stort antal ”resilience-aktörer” samlades på Sida för en tid sedan var alla överens om att det är är ett område som kräver fortsatt prioritering. Studier visar att Sida gör massor på området, men det framgår dåligt i rapporteringen.

Resilience är ett ord som kan tolkas på olika sätt, men inom ramen för det arbete Sida har gjort under 2012 betyder det  minskad mänsklig sårbarhet efter väderrelaterade kriser och katastrofer . Det viktiga budskap Sida lägger i begreppet är att människors motståndskraft efter väderrelaterade kriser och katastrofer ska byggas så stark att de inte bara kan återhämta sig utan även landa på en lite högre nivå än före krisen.

 - Här går vi och andra lite längre i vår definition än till exempel EU, som stannar vid att man ska anpassa sig till klimatförändringarna och lyckas komma igen efter en kris, säger Therese Sjömander Magnusson, en av de ansvariga i Sidas arbetsgrupp för dessa frågor. Vi vill lägga mer i begreppet och inte ha för smalt perspektiv som kan underminera resultatet på längre sikt.

I det arbetet behöver man inte uppfinna hjulet på nytt. Det finns andra som kommit längre på området och som kan ge inspiration i arbetet. Därför var det extra roligt att seminariet attraherade många externa aktörer med intressanta synpunkter.

Under seminariet presenterades en rapport som Sida beställt där man gjort en djupdykning i Sidas insatser, till exempel från Kenya med exempel från olika jordbruksprogram. Det framkom då att Sida gör mycket inom området resilience, men att rapporteringen är bristfällig.

 - Det visade sig nästan omöjligt att hitta insatser vilka var definierade som resilience, säger Therese Sjömander Magnusson. Samtidigt gör Sida massor på området, men det definieras som något annat eller ligger ”gömt” som komponenter i större program. Avsaknaden av instruktioner kring att rapportera på och klassificera insatser som bidrag till minskad mänsklig sårbarhet har sannolikt bidragit till detta.

Samtidigt utförs alltså en stor mängd bra insatser i praktiken, vilket studien påvisar.

 - Det här är inte en så kallad mainstreamingfråga och heller inte något slags ”rocket science” utan handlar om en grundläggande förståelse för hur olika kriser ser ut och hur män, kvinnor, pojkar och flickor påverkas, säger Kerstin Jonsson Cissé, ordförande i arbetsgruppen.

Något som görs – och som måste göras mer av, är att förekomma kriser genom att bygga in förebyggande åtgärder. Det kan handla om allt från sociala skyddsnät och bidragssystem till att hitta metoder för att samla regnvatten, bunkra mat, eller att planera skördarna annorlunda.

 - Man måste helt enkelt börja planera för det oförutsedda, säger Therese Sjömander Magnusson.

I det arbetet var deltagarna på seminariet eniga om att det är oerhört viktigt att förbättra kunskapen om hur sårbarheten och kriserna ser ut och vilka metoder som är framgångsrika. En sådan analys är särskilt viktig eftersom det som är bra för en utsatt grupp samtidigt kan vara dåligt för en annan; det finns inga färdiga mallar.

 - Här finns mycket information att hämta genom att utbyta kunskaper med andra, avslutar Therese Sjömander Magnusson.


Sidansvarig: Sidas kommunikationsavdelning

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän