Scott Hubli, director at the National Democratic Institute and Finn Tarp, the Director of UNU-WIDER were two of the presenters at the Development Talk on foreign aid and democratic development.

Foto: Sida/Susanna Wasielewski Ahlfors

Bistånd inte alltid bra för demokratin

Publicerad: 15 maj 2012 Uppdaterad: 26 juni 2014

Bistånd har bidragit till övergången till demokrati i flera afrikanska länder. Men när det gäller att stärka det demokratiska styret är biståndets roll inte lika positiv och här kan utvecklingsstöd till och med ha en motsatt effekt.

Har biståndet stärkt den demokratiska utvecklingen? Den frågan diskuterades vid ett seminarium med Forskningsprogrammet ReCom  på Sida förra torsdagen. Det var det första av två resultatmöten om Styrning och Instabila Stater, och den här gången tog man sig an frågan om bistånd och demokrati.

ReCom har gått igenom forskning om kopplingen mellan bistånd och demokrati i Afrika söder om Sahara från 1991 och fram till idag*. Istället för att bara räkna samman allt bistånd valde forskarna att skilja mellan demokratistöd, som stödjer aktörer och institutioner som förespråkar en politisk frigörelse, och utvecklingsstöd, som främst ska bidra till ekonomisk och social utveckling. 

En slutsats är att utvecklingsstöd har gynnat en demokratisk övergång från enpartistat till flerpartistyre i början av 90-talet, speciellt i länder som inte kontrollerats av en militärjunta. Men en övergång till demokrati är inte samma sak som befästandet av en demokrati, dvs. att säkerställa att det demokratiska styret kvarstår. Befästandet innebär inte bara att undvika en kollaps och tillbakagång till enpartistat. Det handlar även om att stärka ansvarsskyldigheten hos landets ledare, både horisontellt, där statliga institutioner som domstolsväsen och parlamentet får stärkt inflytande och möjlighet att kontrollera missbruk av makt, samt vertikalt, genom att skapa en relation mellan medborgarna och dess regering.

Forskarna kom fram till att demokratistöd, till skillnad från utvecklingsstöd kan bidra till en mindre risk för demokratiskt sammanbrott.

– En annan slutsats är att demokratistöd är väldigt viktigt för att stödja fria och rättvisa val, men ett problem är att givarna ser val som en isolerad händelse istället för en lång process, vilket kan motverka att valkommissionerna stärker sin kapacitet och minskar sitt biståndsberoende, sa Dr Danielle Resnick, koordinator för ReCom:s forskning om Bistånd och Demokrati på UNU-WIDER.

Däremot visar det sig att utvecklingssbistånd, framför allt i form av budgetstöd, ofta motverkar de mål man har för demokratistödet, genom att stärka regeringen och marginalisera såväl det civila samhället som parlamentet och dess roll i budgetprocessen.

– I de sju afrikanska länder vi studerat så har parlamentet inte varit involverat i givarnas diskussioner med mottagarlandets regering. Parlamentet har istället fått reda på givarnas åtgärder först när de mottagit budgeten, men oftast utan tillräckligt med tid eller förutsättningar för att granska den ordentligt. Detta motarbetar syftet med demokratistödet, som ska stärka parlamentets möjligheter att granska den verkställande regeringen, sa Danielle Resnick.

Det här visar på ett nyckeldilemma bland givarsamfundet: syftet med generellt budgetstöd är att det ska stärka landets egna ägarskap av utvecklingspolicyer och se till att regering och givare arbetar åt samma håll. Samtidigt blir det tydligt att det som fungerar bäst för landets ekonomiska utveckling inte alltid fungerar bäst för att stärka demokratin.

Professor Nicolas van de Walle från amerikanska Cornelluniversitetet har länge forskat på den politiska och ekonomiska utvecklingen i Afrika. Han tog upp vårens kupp i det sedan länge biståndsberoende landet Mali, som ett exempel på hur stöd för att motverka regionala skillnader kan minska risken för ett demokratiskt bakslag.

– Kunde givarna ha förutsett militärkuppen i Mali, ett land som haft en lyckad demokrati  sedan 1991?, frågade Nicolas van de Walle.

Utvecklingsstödet har minskat fattigdomen i landet de senaste åren, men siffrorna har minskat mycket mer i Bamako och andra stora städer än på landsbygden. De politiska institutionerna är fortfarande svaga och det finns en stor klyfta mellan den tätt befolkade södra delen och regionen i norr, där Tuaregerna som utropat självständighet lever. Givarna har i många år diskuterat bygget av en riktig väg från Bamako till staden Kidal i norr, men fortfarande idag finns ingen väg på plats. Givarssamfundet hade även kunnat vara mer aktiva när det gäller att se till att de tidigare fredsfördrag som skrivits mellan regeringen och tuareger, faktiskt hade genomförts.

– Bistånd har inte lyckats stoppat detta mönster av motsättningar som underminerar politisk stabilitet och nationell sammanhållning. Vilken skillnad skulle en väg till Kidal ha kunnat göra? Den frågan borde givarna fråga sig, sa Nicolas van de Walle.

På en fråga från publiken om parlamentets roll svarade Nicolas de Walle att Malis parlament saknade en verklig opposition, vilket inte varit bra.

– Ett parlament har en nyckelroll i en välfungerande demokrati och att bygga upp dess funktionella kapacitet är avgörande. Idag utgör parlamentariskt stöd dessvärre bara en procent av biståndet till regionen, sa han. 

 Scott Hubli från the National Democratic Institute (NDI)tog upp frågan om ett lands äganderätt när det gäller biståndseffektivitet och demokrati. Det är viktigt att inte likställa landets äganderätt med statens, utan även ha en dialog med aktörer från civilsamhället.

– Man diskuterar ofta vikten av givarkoordinering, men när det gäller demokrati i bräckliga stater skulle jag säga det motsatta, att en gemensam givarkorg inte alltid är det mest effektiva. Demokrati handlar om pluralism, vilket är svårt att skapa från en enhetlig femårsplan. Givarna behöver ha en tolerans mot mångfalden, sa han.

Danielle Resnick sammanfattade dagen med att lyfta fram tre huvudsakliga punkter. Först och främst vikten av att fastställa och kritiskt undersöka vad givarna egentligen menar med begreppen styrelsesätt, demokrati, ägarskap och koordination, ord som används ofta men med skilda betydelser. En annan viktig lärdom är att om demokratiarbete och antikorruptionsarbete ska lyckas så krävs att givarna tar itu med den underliggande politiska verkligheten i mottagarländerna, och undersöker hur givarnas agerande faktiskt kan motverka en positiv utveckling. Slutligen är det ett faktum att mottagarländerna skiljer sig åt på många olika plan, vilket är viktigt att komma ihåg för att undvika att dra förenklade slutsatser när man jämför dem.

*forskningen har grundat sig på både statistiska data och på djupgående analyser av länderna Benin, Ghana, Malawi, Mozambique, Tanzania och Zambia.

ReCom finansieras gemensamt av Sida och Danida, Danmarks biståndsmyndighet, med syfte att titta på vad som fungerar, kan fungera, kan skalas upp och överföras mellan länder när det gäller bistånd inom de båda ländernas prioriterade områden. Programmet koordineras av UNU-WIDER, FN-universitetet för utvecklingsekonomiska studier i Helsingfors.



 


Sidansvarig: Sidas kommunikationsavdelning

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän