Panelen på seminariet Förändras biståndet i en föränderlig värld?

Foto: Aida Burnett-Cargill

Nya biståndsaktörer - bestående värderingar

Publicerad: 6 juli 2012 Uppdaterad: 26 juni 2014

Vad innebär det att den nya stora biståndsaktören Kina inte kräver mänskliga rättigheter av sina mottagarländer? Vilka värderingar ska styra det svenska biståndet – ekonomiska eller humanitära? Det var några frågor som fick debatten att hetta till på Sidas mycket välbesökta seminarium i Almedalen om Bistånd i en föränderlig värld.

Bistånd engagerar, den slutsatsen kan man dra efter torsdagens diskussion på mötesplats Sverige i Världen, mitt emot Almedalsparken. Trots det massiva utbudet av intressanta seminarier på varenda lite plätt i Visby valde ett drygt 100-tal personer att lyssna till Sidas seminarium om hur nya aktörer påverkar biståndet. I panelen ingick Charlotte Petri Gornitzka, generaldirektör Sida, Anneli Rogeman, chef för Kooperation Utan Gränser, Erik Helmerson, ledarskribent på Dagens Nyheter, Stina Billinger från fondförsäkringsföretaget SPP och Cecilia Edström, Telia.

Moderatorn PM Nilsson, till vardags chefredaktör för debattsiten Newsmill, inledde med att fråga Sida-chefen om biståndet till Afrika. I decennier har denna fattiga kontinent fått massor av bistånd – men det var först när Kina kom in och gav ovillkorat stöd till infrastruktursatsningar som tillväxten tog fart. Har traditionellt bistånd någon roll i den nya världen, var hans provokativa fråga.

Att det finns en rad nya biståndsaktörer måste vi naturligtvis ta hänsyn till, konstaterade Charlotte Petri Gornitzka.

 - Kina liksom Brasilien, Sydafrika och Indien är numera givarländer. Sydkoreas biståndsbudget är snart lika stor som Sveriges – och då är vi en stor aktör. De nya länderna beter sig inte alltid som vi gamla givarländer och organisationer brukar!

En konsekvens av att antalet givarländer växer är att mottagarländerna kan välja från vilket eller vilka länder de vill ha stöd. Och det valet kan avgöras av vilka krav givarländerna ställer.

 - Kina till exempel ställer inga krav på mänskliga rättigheter, de har ingen värderingsdialog över huvud taget.

Blir konsekvensen att Sverige inte heller kan ställa krav, undrade debattledaren. Men den risken fanns inte, ansåg Sida-chefen.

 - Vi måste bli ännu tydligare med att vi faktiskt ställer krav och följer upp resultat.

Det mesta Kinafinansierade stödet går till utbyggnad av infrastruktur. Men det är alltid kinesiska arbetare som planerar och bygger, den inhemska arbetskraften får inte jobb och det blir ingen generell kompetenshöjning för landets byggsektor.

 - Det är inte ett stöd till en långsiktigt hållbar utveckling, och det är en stor skillnad jämfört med svenskt bistånd, slog Sida-chefen fast.

Anneli Rogeman var av samma uppfattning. Hon berättade om en resa nyligen till en by i Tanzania. Den slingriga grusvägen upp till byn var nu omgiven av stora grushögar, maskiner och baracker.

 - Min guide berättade att det bodde kinesiska arbetare i barackerna och att de skulle bygga om grusvägen till en fyrfilig motorväg.

 - Det tyckte folk i trakten i princip var bra – men många undrade hur de skulle klara underhållet av vägen för de visste ju inget om hur den byggts

Näringslivet är en annan växande aktör inom biståndet. På seminariet representerades det av Telia och fondförsäkringsbolaget SPP, båda stora investerare i utvecklingsländer.
SPP har både ekonomiska och sociala avkastningskrav och investerar i bland annat företag som drivs med mikrokrediter, berättade deras företrädare Stina Billinger.

 - Värderingar är jätteviktigt för våra kunder, de är medvetna och insatta och föredrar mer hållbarhet i investeringarna framför högsta avkastning.

Telia har fått mycket kritik för sina investeringar i mobilnät i länder med odemokratiska regimer. Men Telias representant på plats Cecilia Edström ansåg inte oväntat att kritiken var orättvis och framhöll att mänskliga rättigheter är en viktig del av företagets värdegrund.

 - Få förändringar har såsom den nya tekniken bidragit till att stärka demokratiska krafter.  Att även diktatorer kan använda den nya tekniken ändrar inte den bilden.

Erik Helmerson fick frågan om vad han tyckte om den mer kritiska biståndsdebatt som förts under senare år. Tidigare var det mest moderater som var biståndskritiker. Hur är det idag? undrade debattledaren.

 - Diskussionen som biståndsminister Gunilla Carlsson initierade har varit nyttig, menade han. Biståndet behövde ifrågasättas och göras om. Idag talar man mer om mänskliga rättigheter och demokrati än tidigare, och det är bra.

En viktig skillnad mellan moderater och socialdemokrater när det gäller bistånd är det stöd till osympatiska vänsterdiktaturer som socialdemokraterna värnat om men moderaterna ogillat, slog han fast.

 - Bistånd borde vara en stor fråga som debatteras mycket. Det svenska biståndet handlar ju om 100 miljoner kronor per dag – eller lika mycket om det samlade EU-stödet.


Anneli Rogeman bad om ordet, och fick applåder när hon förklarade att pengar inte kan vara enda utgångspunkten för en rimlig biståndsdebatt.

 - Allt är inte plånboksfrågor! Det handlar minst lika mycket om vilket land vi vill vara och vilka värderingar vi vill stå för.

 - Vi har ju ett gott välstånd i vårt land, och de flesta av oss har ett gott liv. Samtidigt finns det 1,3 miljarder människor i vår värld som inte har mat för dagen. Det skulle jag önska att debatten handlade om!


Sidansvarig: Sidas kommunikationsavdelning

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän