Marwa Sharafeldin, Hana Al-Khamri, Gunilla Carlsson och Fredrik Uggla

Foto: David Isaksson/Global reporting

Kvinnorna och den arabiska våren

Publicerad: 4 juli 2012 Uppdaterad: 26 juni 2014

Förväntningarna på demokrati och ökad jämställdhet var stora under den arabiska våren. Men vad händer nu - blir det demokrati för alla? Och framför allt – vad händer med kvinnors situation?

Seminarielokalen var fullsatt när Hana Al-Khamri, journalist från Jemen och Marwa Sharafeldin forskare, jämställdhetsaktivist och grundare av flera civilsamhällesorganisationer i Egypten diskuterade utvecklingen i regionen tillsammans med Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson och Sidas medarbetare i Egypten, Fredrik Uggla.

Under det år som gått har både Jemen och Egypten hållit presidentval. I Jemen gick människor ut på gatorna, inspirerade av Tunisien och Egypten, men man lyckades aldrig helt få bort presidenten från makten.

  – Revolutionen avslutades aldrig, konstaterade Hana Al-Khamri.

I Egypten har det civila samhället varit otroligt viktigt för processen fram till nu och kvinnorna har varit aktiva och närvarande ända från början.

 – Vi är alla egyptier, det var ingen skillnad mellan män och kvinnor under den arabiska våren. De sköt mot oss båda, kvinnor och män var tillsammans på torget. Men nu ser vi en ändrad situation sedan de politiska partierna kommit in. I deras spel finns inget utrymme för kvinnor, menade Marwa Sharafeldin.

Vilket stöd kan då Sverige ge till den fortsatta processen i Mellanöstern? Gunilla Carlsson poängterade att Mellanöstern har hög prioritet för den svenska regeringen. Revolutionen påverkar också Europa och Europa måste vara självkritiskt när det gäller sina tidigare kontakter med länderna i regionen.

 – Vi behöver bredda vårt sätt att se regionen. Vi har haft alltför mycket kontakt med regimerna, alltför lite med det civila samhället, även om Sverige inte är lika komprometterat som många andra europeiska länder. Utmaningen är därför hur vi i denna övergångsperiod ska kunna styra vårt bistånd i rätt riktning, menade Gunilla Carlsson.

Fredrik Uggla poängterade att demokratistödet måste inbegripa två fält: dels handlar det om att ge stöd till den demokratiska processen (valsystem, valorganisation etc.), dels om att ge stöd och skydd till minoriteter. Båda delarna krävs i arbetet för demokrati.

 – Idag finns det många aktörer i de arabiska länderna som bidrar till den politiska situationen. Vi stödjer oberoende media, vi arbetar med kulturfrågor. Inte minst försöker vi nå ut på landsbygden som ofta glöms bort. Det handlar om att bidra till uppbyggnaden av en demokratisk och politisk kultur.

De konservativa åsikter som finns i Egypten handlar inte i första hand om Islam. Snarare är det så att fattiga och marginaliserade grupper har en konservativ världsbild, orsakad av underutveckling och brist på kunskap, menade Fredrik Uggla.

Det finns också en risk i att som givare vara alltför öppen i stödet till det civila samhället. Det finns en bild av en utländsk konspiration mot Egypten och därför kan ett alltför omfattande stöd vara ett tveeggat svärd som i värsta fall kan utgöra ett hot mot organisationerna. Många organisationer utsätts nu för ett hårt tryck och en del har tvingats lämna Egypten.

Vad kan då Sveriges regering göra för att skydda de som arbetar för kvinnors rättigheter i länder som Egypten och Jemen?

 – Det som nu pågår är en maktkamp. Vi ses som utlänningar som kommer och lägger oss i. Det uppfattas som om vi bara pratar om kvinnors rättigheter, inte om universella rättigheter. Men vi måste komma ihåg att det legala systemet inte fungerar, därför kan trakasserier och övergrepp fortsätta, menade Gunilla Carlsson. Folk kommer att fortsätta att rösta på män för lång tid framåt, det är en realitet, därför måste vi se hur vi kan stödja kvinnor så att de kan fortsätta sitt arbete. För om samhället inte kan skydda kvinnors rättigheter, hur ska vi då kunna skydda andras rättigheter?

 – Men, fortsatte Gunilla Carlsson, det är inte samma sak som att se dem som hjälplösa offer. Tvärtom, många av de starkaste kvinnor jag någonsin mött är från Mellanöstern!

Vilken betydelse har då framväxten av islamistiska partier. Vad innebär deras växande makt för kvinnors rättigheter?

 – Sedan partierna kommit in har dynamiken i rörelsen förändrats i Jemen, konstaterade Hana Al-Khamri. De försöker till exempel skilja män och kvinnor åt under protesterna på torgen. Detta har också splittrat andra organisationer. Medan en del kvinnor tycker att detta är saker man måste ta itu med genast, anser andra att det här är frågor som får vänta.

Islam är en naturlig del av samhället, något som inte kan ignoreras, samtidigt så är de islamistiska partierna inte homogena utan består av både liberala och konservativa delar. Därför är det viktiga att lita på den egna befolknings möjlighet att kritisera och ifrågasätta. Ingenting är bara svart eller vitt, fortsatte Hana Al-Khamri och fick medhåll av Gunilla Carlsson:

 – Vi ställer ofta frågan från ett fördomsfullt perspektiv. Men det handlar om makt och populism, inte om religion, som framför allt har att göra med den enorma process som pågår. Det är inte på grund av religion som kvinnor förtrycks, utan på grund av brist på utveckling och demokratisering, fortsatte Gunilla Carlsson.

Marwa Sharafeldin konstaterade att den patriarkala makten också finns i väst, trots alla våra lagar och reformer. I Egypten var det den sekulära militären som begick övergreppen mot kvinnorna.

 – Skillnaden går inte mellan sekulära och religiösa, utan mellan å ena sidan rättvisa och jämlikhet och den andra sidan förtryckande, våldsam kapitalism och en patriarkal struktur.

Att de religiösa partierna kom till makten i Egypten berodde inte på att de pratade om sharia-lagar, utan för att de arbetade med sociala frågor bland fattiga och därmed utförde ett arbete som borde ha skötts av staten.

 – De mest konservativa är också de mest högljudda islamistiska grupperna och därför märks de mest – och det gäller framför allt de som stöds från Saudiarabien. Därför blir det paradoxalt att Sverige – som säger sig välja stödja kvinnor i Mellanöstern – samtidigt gör vapenaffärer med regimen i Saudiarabien som stärker förtrycket av kvinnor.


Sidansvarig: Sidas kommunikationsavdelning

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän