Mahnaz Afkhami föreläste på konferensen om nätaktivism

Foto: Nick Larsson

Internet och demokratisk förändring

Publicerad: 28 oktober 2011 Uppdaterad: 3 juni 2014

Nätaktivister, forskare, medborgarjournalister och andra engagerade samlades i Stockholm för att diskutera hur demokrati och politisk förändring kan stödjas av internet. Sidas generaldirektör inledde med att konstatera att en av Sidas viktigaste uppgifter blivit att försvara internets frihet.

I februari 1982 slog president Hafez al-Assad ned en Sunnimuslimsk revolt i den Syriska staden Hama.  Då tog det månader innan nyheten om blodbadet nådde redaktionerna i väst. Idag, när hans son förgriper sig på demokratiaktivister och demonstranter med stridsvagnar och automateld, förmedlas bilder på övergreppen över världen med en knapptryckning. Sociala medier har gjort förtryck till ett dubbeleggat svärd. Att försvara Internets frihet har därför kommit att bli en av Sidas viktigaste uppgifter.

Det var budskapet när Charlotte Petri Gornitzka, Sidas generaldirektör, inledde seminariet ”Internet and democratic change” – ett samarbete mellan Sida och Juliagruppen – den 26 oktober.

Medborgarjournalister, politiker, hackers och veteraner från ”Facebook-revolutionerna” i Mellanöstern och Nordafrika gav sin syn på Internets betydelse för demokrati och politisk förändring, tillsammans med hundratals andra som följde seminariet live på webben och deltog i diskussionerna via Twitter.

Scott Lucas, professor vid Birmingham University i Storbritannien och redaktör för EA World View, utvecklade Petri Gornitzkas resonemang. Internet har decentraliserat det mediala landskapet, menar han. De stora mediehusen har utmanats av medborgarjournalister. De stora tidningarna har förlorat sin roll som ”gate keepers” – de deltar i samtalet på samma villkor som alla andra. Då kan alternativa röster komma fram.

Det är detta som är ”Twitter-revolutionen”: en förskjutning av den mediala makten. Och den har möjliggjort verkliga revolutioner: en förskjutning av politisk makt, från eliterna till folket. ”We are the media, we are in power. We decide.”

Så vad händer när en repressiv regim, som Egypten, stänger ner Internet?

Olika berättelser från Egypten

Nätaktivisten Stephan Urbach berättade om det internationella hackernätverket Telecomix försök att hålla kommunikationskanalerna med revolutionärerna i Kairo öppna. Gamla faxar och kortvågsradioapparater användes för att sprida telefonnummer och lösenord till modempooler i Europa, som egyptiska aktivister kunde använda för att koppla upp sig – och runda Internetförbudet. Dessutom satte man upp hemsidan streisand.me, som speglar internetmaterial så att det skulle gå att komma åt till exempel filmer från demonstrationerna, trots den egyptiska regeringens försök att blockera dem.

Den egyptiska aktivisten och bloggaren Salma Said förmedlade en annan berättelse, inifrån Kairo. Internets betydelse för den egyptiska revolutionen är kraftigt överdriven, menade hon, främst av västerländska journalister som vill känna sig delaktiga i händelseförloppet. Bara 30 procent av de egyptiska demonstranterna tillhör den engelsktalande medelklassen, påpekade hon. Och bara en liten bråkdel finns på Twitter. I själva verket var det när den egyptiska regeringen ströp Internetuppkopplingen som folk började ge sig ut på gatorna.

 ”Jag använde inte Internet under revolutionens första 18 dagar. Jag använde stenar och påkar. Hade vi haft vapen hade vi använt dem. På sex timmar brände vi nio av tio polisstationer. Men revolutionen är inte över än. Nu är en konfrontation med militären oundviklig. Men vi kommer inte att använda Twitter när vi stormar departementen.”

Digitaliseringen har förstås en mörkare sida, också. Om det talade Jacob Appelbaum, hacker och talesperson för Wikileaks och The Tor Project. Internet ser allt och glömmer aldrig. Mobiltelefoner, Facebook-konton, Twitter-flöden, e-post – allt kan användas av säkerhetstjänster för att identifiera, kartlägga och spåra motståndare och aktivister.  Till sin hjälp har de avancerade spionprogram som företag i väst utvecklar och säljer skrupellöst – också till repressiva regimer i Mellanöstern.

Motmedlet stavas kryptering. Men det är bara effektivt om alla krypterar allt. Hela tiden.

Appelbaums varnande ord gjorde sig påminda några timmar senare, under ett pass med den bahrainska aktivisten Maryam Al-Khawaja. Den bahrainska regeringen är smartare än den egyptiska, konstaterade hon. Den stängde aldrig ner Internet, utan har istället lärt sig att använde sociala medier till sin fördel. Hundratals, kanske tusentals, regeringsagenter följer utvecklingen på bloggar, Twitter och Facebook. Förutom att kartlägga sina motståndare sprider de desinformation och dränker oppositionens budskap med spam.

Under hela dagen hade den del av publiken som följde seminariet via webben ställt frågor via Twitter, som förmedlades av moderatorer till föreläsare och deltagarna på plats. Den kontakten bröts under Al-Khawajas föredrag, när den bahrainska regeringens cyberkrigare gick till attack.

Så kanske har internetrevolutionen inte kastat om de gamla maktförhållandena helt och hållet. Kanske har konflikten bara utökats till ytterligare en arena.

I så fall gäller det för de goda krafterna i världen att välja sida. Och det var temat när Hanna Hellquist, statssekreterare hos biståndsminister Gunilla Carlsson, avslutade seminariedagen, inför kvällens diskussioner. ”Ibland har vi varit fega” konstaterade hon. ”Vi är skyldiga en ursäkt till demokratiaktivister som drabbats av 50 år av svenskt bistånd till repressiva regimer”. Men det är slut på det nu. “Dictators must fear our development aid.”

Deltagare och föredrag

  • Charlotte Petri Gornitzka, generaldirektör, Sida
  • Marcin de Kaminski, Juliagruppen
  • Scott Lucas, professor vid Birmingham University i Storbritannien och redaktör för nättidningen EA World View
  • Anita Hunt, brittisk expert på sociala medier och mänskliga rättigheter
  • Jacob Appelbaum, amerikansk forskare och talesperson, The Tor Project
  • Måns Adler, VD för Bambuser
  • Stephan Urbach, tysk ”hacktivist”, Telecomix
  • Mahnaz Afkhami, grundare, Women’s Learning Partnership
  • Slim Amamou, programmerare och entreprenör från Tunisien
  • Salma Said, egyptisk bloggare och aktivist
  • Hamza Fakhr, syrisk aktivist
  • Maryam Al-Khawaja, människorättsaktivist från Bahrain
  • Hanna Hellquist, statssekreterare hos biståndsminister Gunilla Carlsson



Sidansvarig: Sidas kommunikationsavdelning

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän