DEN HETARE VÄRLDEN präglas allt mer av kampen om resurser. Om vatten. Om mat. Om mineraler. Och om energi. Ryssland hanterar den situationen väl – stundtals med vapenskrammel och stängda gaskranar. Alla andra Östersjöländer är numera med i Nato, även Sverige tvingades lämna sin alliansfria hållning 2020. EU är svagt och splittrat, små länder trängda, medan stormakterna Ryssland och Kina har funnit sig väl tillrätta.
Att säkra sina gränser kostar på. Det har inte gått att genomföra de storslagna planerna på nya effektiva transportstråk där flera länder samarbetar, eftersom länderna prioriterar försörjning och försvar. Klimatförändringarna har visserligen öppnat Nordostpassagen, farleden genom Norra ishavet som tidigare har varit blockerad av packis. Nu är det istället säkerhetspolitiska skäl som stänger porten. Handelsvaror mellan Europa och Asien fraktas mer än förr på den transibiriska järnvägen, men krångel, mutor och den organiserade brottsligheten gör transporterna mycket osäkra.
LÄNDERNAS HÅRDARE NYPOR har även snört åt den elektroniska trafiken. Internet är inte längre World Wide Web, utan tillgängligheten är begränsad med hänsyn till den nationella säkerheten. Det finns en global motståndsrörelse som kämpar för en friare värld som kallar sig SOS, Save our souls.
– Vi tar stora risker när vi kontaktar människor och trotsar de nationella övervakningssystemen, men vi har blivit en snabbt växande folkrörelse, säger ledaren Aija Treimane från Lettland.
ENERGIPRODUKTIONEN HAR INTE STÄLLTS OM till förnybara och hållbara energislag, som det talades om kring sekelskiftet. Vindkraftsutbyggnaden till havs stoppas av säkerhetspolitiska skäl.
Östersjöländerna satsar på kärnkraft eftersom elförbrukningen är högre än någonsin när bilarnas batterier behöver laddas och bostäderna både behöver kylas och värmas. Olja och gas har blivit Rysslands verkliga makttrumfkort. Östersjön drabbas ofta av 
oljeutsläpp och tillsammans med den skenande övergödningen och utfiskningen är kampen sedan länge förlorad om en levande Östersjö. Den är ständigt grön.
URBANISERINGEN har skett mycket snabbt. Storstäderna är överfulla medan landsbygden är näst intill övergiven. Stora delar av norra Sverige, Norge och Finland är inte längre bebodda. För att klara den grundläggande servicen har kommunerna blivit färre och större. De enda som klarar sig någorlunda i ländernas periferi är lantbrukarna, som både får subventioner och bra betalt för maten de producerar.
GRÄNSERNA HAR STÄNGTS för invandring. Bara gästarbetare kan få en månads visum för att arbeta, men under tiden får de bo i särskilda områden och blir därför aldrig en del av samhället. Misstänksamheten har överhuvudtaget ökat och särskilt i de större städerna ökar de stängda bostadsområdena, där inga utomstående kommer in. De invandrare som tidigare kommit till länderna, behandlas illa och väljer allt oftare att flytta till USA och Kanada.
Det är 2048. Och storebror ser dig.
