Medlemsländerna i Östersjöregionen behöver samordna sina insatser. Krafttag behövs för att minska överskotten av näringsämnena kväve och fosfor som leder till övergödning och algblomning i Östersjön.
Östersjön är ett grunt innanhav med långsamt vattenutbyte, vilket också gör havet särskilt sårbart för utsläpp av miljögifter. Det är nödvändigt att medlemsländerna samarbetar för att komma till rätta med problemen med höga halter av dioxiner och andra farliga ämnen.
Syrebrist i Östersjöns bottenvatten 2001-2006. Årstidsberoende syrebrist (mörkgrå) och långvarig syrebrist som varar hela året (svart). Källa: Helcom
Det är även viktigt att genomföra åtgärder för att bevara och uppnå hög biologisk mångfald och en hållbar produktion av nödvändiga varor och tjänster. Genom att minska utsläpp och införa ett hållbart fiske är det möjligt att uppnå. En viktig miljöfråga är också hur klimatförändringen påverkar Östersjöregionen.
Den snabbt ökande trafiken av oljetankfartyg i Östersjön bidrar till en ökad risk för allvarliga fartygsolyckor, vilket utgör ett hot mot såväl den marina miljön som säkerheten till havs.
Staplarna i diagrammet visar hur mycket olja som transporteras i Finska viken. Trafiken där kommer att fördubblas mellan 2005 och 2015. Källa: SYKE Finland
En miljömässigt hållbar region - prioriterade områden:
Prioritetsområde 1 - att begränsa näringstillförsel till havet till godtagbara nivåer. Samordnas av Finland och Polen.
Prioritetsområde 2 - att bevara naturområden och biologisk mångfald, inklusive fiske. Samordnas av Tyskland.
Prioritetsområde 3 - att minska användningen och inverkan av farliga ämnen. Samordnas av Sverige
Prioritetsområde 4 - att bli en föregångsregion för rena sjötransporter. Samordnas av Danmark.
Prioritetsområde 5 - åtgärder för att motverka och anpassa Östersjöregionen till klimatförändringar. Samordnas av Danmark.
Källor:
Regeringens skrivelse till Riksdagen om "Genomförandet av EU:s strategi för Östersjöregionen" (2009/10:159)
EU-kommissionens Handlingsplan - EU:s strategi för Östersjöregionen (SEK(2009) 712/2)
