Att flyga in skolbänkar tillverkade i väst till lägret för internflyktingar går kanske snabbast. Men om givarorganisationerna beställer bänkarna av den lokale snickaren innebär det jobb och inkomster för honom och hans medarbetare – och kanske lite framtidstro i ett drabbat område.
- Samma sak gäller filtar, tält, mat och annan utrustning i en katastrofsituation – man bör alltid undersöka om de varor som behövs finns på den lokala marknaden eller i närområdet. Då hjälper man lokalbefolkningen även mer långsiktigt, säger Anna Furubom Guittet, förste ambassadsekreterare på den svenska ambassaden i DR Kongo och ansvarig för det humanitära biståndet.
I DR Kongo är miljontals människor beroende av humanitärt stöd för att överleva. Våld och konflikter under många år har tvingat två miljoner kongoleser att fly från sina hembyar, och de flesta lever nu som internflyktingar i läger. Ytterligare drygt tre miljoner har påverkats direkt av konflikten.
Fattigdomen är utbredd, man räknar med att 1,7 miljoner barn lider av allvarlig undernäring. Den östra delen av landet, där väpnade strider fortfarande pågår, betraktas som ett humanitärt katastrofområde.
Konflikterna påverkar hela samhället, konstaterar Anna Furubom Guittet.
- Plötsligt blockeras vägarna av soldater, de stänger skolor och förstör vattenbrunnar. Soldaterna är ofta mycket våldsamma, många kvinnor utsätts för våldtäkt och andra grova övergrepp.
Tänka framåt redan från början
Det humanitära biståndet är i första hand ett stöd vid katastrofer eller andra akuta situationer för att rädda liv, lindra nöd och upprätthålla mänsklig värdighet. Men det internationella givarsamhället har länge diskuterat hur det här stödet kan utformas för att också bidra till mer långsiktiga lösningar för det drabbade landet. Det gäller inte minst länder som DR Kongo, som har behov av humanitära insatser under en längre tid. Sverige är ett av de mest drivande länderna i den diskussionen.
Det handlar både om effektiv samordning och planering när givarländerna är på plats och hur man agerar när det humanitära stödet upphör, säger Anna Furubom Guittet.
- När givarna försvinner efter att ha gett massivt stöd efter en katastrof kan det uppstå ett vakuum. Landet kanske inte klarar av att fortsätta återuppbyggnadsarbetet på egen hand. Därför måste man tänka framåt redan från början.
Till exempel bör humanitära insatser så långt det går planeras och genomföras i samarbete med lokala myndigheter och organisationer, och det bör ingå i uppdraget att utveckla och stärka den lokala kompetensen.
Ett exempel från DR Kongo där Sverige har drivit på givarsamfundet gäller hälsosektorn. Det finns givare som vill göra tillfälliga insatser, till exempel bygga lokaler som kan fungera som kliniker eller ge pengar till medicin.
- Vi anser att man måste ha en helhetssyn och också se till att det finns utrustning och kompetent personal på kliniken, att personalen kan få lön varje månad, att de lokala hälsomyndigheterna är med och planerar för hur kliniken ska fungera på sikt och så vidare. Då blir insatsen hållbar och kan fungera även när stödet upphör.
Hur man organiserar boendet för internflyktingarna har också betydelse, särskilt den sociala miljön Många flyktingar har varit jordbrukare, och i lägren tvingas de till passivitet. Om den sociala strukturen brister kan lägren bli grogrund för våld och en rekryteringsbas för väpnade grupper.
- Därför bör man respektera de sociala strukturer som fanns i flyktingarnas hemmiljö.
- Om det finns en tradition med en byäldste som för gruppens talan, till exempel, så ska man hjälpa till att upprätthålla den. Det gäller även andra regler och traditioner som är viktiga för sammanhållningen inom den drabbade gruppen.
DR Kongo är kraftigt beroende av stöd utifrån, cirka hälften av landets statsbudget är biståndsmedel. Sverige bidrog med 300 miljoner kronor i humanitärt stöd och 100 miljoner i utvecklingsbistånd 2009.
- Trots att det kan kännas tungt ibland finns det alltid ljusglimtar, säger Anna Furubom Guittet, som tidigare har arbetat med katastrofinsatser ibland annat Darfur, Burundi och Västafrika.
- Till exempel när en hälsoklinik börjar fungera eller en skola kan komma igång. Då ser man att vårt arbete gör nytta!
