– Det kan tyvärr aldrig bli så dåligt att det inte kan bli ännu sämre, sa Zhanna Litvina från Vitryska Journalistförbundet.
Hon hade kommit till Stockholm tillsammans med sina kollegor för att delta i ”Belarusdagarna - 2013” som uppmärksammar situationen i Vitryssland. Den ideella föreningen Östgruppen har förberett ett program med seminarier, en filmvisning samt en konsert med Liavon Volski, en svartlistad rockstjärna.
Enligt Freedom House index har Vitryssland listats som ”ej fri” i nästan tio år. När det gäller politiska och medborgerliga rättigheter kan situationen i dagens Vitryssland jämföras med länder som Kuba, Kina och Tchad. Det är nästan omöjligt att få demonstrationstillstånd. Det är förbjudet att verka i en oregistrerad organisation. Det är förbjudet att som organisation ta emot överföringar från utlandet utan statens godkännande.
Flera talare betonade att den moderna vitryska historien inte har bevittnat liknande repressalier som de som skett efter presidentvalet 2010, då den sittande presidenten Alexandr Lukasjenka förklarades som vinnare med nästan 80 procent av rösterna.
– Tidigare var det vanligare att främst spärra in politiska aktivister, men numera hamnar även medborgarrättskämpar bakom galler i egenskap av politiska fångar, berättade Tatsiana Revjaka från människorättscentret Vjasna.
Antalet politiska fångar har dock blivit färre, i nuläget finns det ”bara” elva personer.
Den mest kända politiska fången är Vjasnas ordförande Ales Bjaljatski, formellt dömd för skatteflykt och konfiskering av personlig egendom till fyra och ett halvt års fängelse. Det finns misstankar om att rättsprocessen har varit politiskt motiverad. Bjaljatski avtjänar sitt straff under mycket svåra förhållanden. Han har bara träffat sin fru tre gånger och lever i en fullständig isolering i en fullpackad fängelsecell. Det är förbjudet för fångar att prata med Ales Bjaljatski. Det enda sättet han kommunicerar med världen är via vykort, tidningar och advokaten.
– Fängelsesystemet är skapat för att bryta ner människor. Antingen lyder du regler och order eller så genomlider du straff under svåra förhållanden, sa människorättsaktivisten Andrej Bandarenka, som själv satt i fängelse i två år.
Han hade egen byggfirma och affärerna gick bra innan han bestämde sig för att kandidera till parlamentet år 2008. Efter lobbykampanjen förstördes hans företag och han själv hamnade i fängelse. Andrej Bandarenka beskriver hur han delade en cell på 25 kvadratmeter med 50 medfångar och hur han utsattes för tortyr under förundersökningen. När han släpptes grundade han människorättsorganisationen Plattform som verkar för frihetsberövade personers rättigheter.
Andrej Bandarenka tillhör en ny sorts människorättsaktivister som började arbeta med mänskliga rättigheter efter att de själva hamnade i systemets brutala hjul och allt fler människor vågar nu kliva fram och vara solidariska med andra.
Den andra positiva trenden som kom fram under Belarusdagarna är att vitryssarna efterfrågar oberoende information i högre utsträckning än tidigare. Folk vill läsa och sätta sin tilltro till fria medier:
– Lukasjenka upprätthåller makten över människornas medvetande genom att kontrollera landets medier. Folket är trötta på det och behöver förändringen och reformer. Och förändringarna kommer närmare dag för dag, sa Zhanna Litvina, från Vitryska Journalistförbundet.
Tatsiana Revjaka från människorättscentret Vjasna menade att omvärldens reaktioner är lika viktiga för aktivisterna:
– Den internationella uppmärksamheten är de enda redskapen vi har.
Hon berättade att Vjasna planerar att sätta igång med en kampanj närmare sommaren då FN släpper en rapport om utvecklingen i Belarus. Men hittills har makthavarna i Vitryssland inte brytt sig synbart om vad FN:s specialrapportör för Vitryssland, Miklós Haraszti, anser om utvecklingen.
– Det är viktigt att svenska regeringen trycker på så att Harasztis arbete respekteras i Minsk, sa Thomas Hammarberg, Europarådes f.d. kommissionär för mänskliga rättigheter.
